Nygift och otrogen

Det går bra :) vi pratar inte om det längre utan blickar framåt. För att kunna gå vidare måste jag verkligen förlåta och det tror jag att jag gjort. Vi älskar varandra och framåt är det de viktigaste.

Men så bekvämt för honom då att du inte pratar om det och allt ansvar läggs på dig. 

Att DU älskar honom stämmer säkert, om han älskar dig är en helt annan fråga.

Och din smarta lösning på allt är att lämna - både mannen och det uppbyggda, tillhörande livet?

Jag har lagt det bakom mig för MIN skull. Ska jag kunna gå vidare måste jag genuint har förlåtit och gått vidare och det har jag. Nåt jag är stolt över.

VI älskar varandra, det vet jag.

Sån vet man aldrig.
Men jag hoppas du har rätt, för din skull.

Alltså va? Det är väl det tillit handlar om. Ingen annan människa vet väl om personen de lever med menar det de säger men jag får ju lita på det, utgå från det. Annars skulle man väl inte leva ihop...

Fast det visste du väl innan otroheten också?

Fast problemet är att det vore dumt att lita på din man. Han har ju bevisat motsatsen. Du var säker på att han var trogen innan också. Nu vet han dock att du stannar oavsett vad och han har lärt sig att dölja saker bättre.

Men det är ditt liv och din sorg. Bara synd att barnen :(

Vad roligt att höra:) rätt tänk; blicka framåt! Hoppas på allt gott för dig/er!

Jag hoppas att din man fått sig en läxa. Då kommer han aldrig att göra om det. Jag håller egentligen inte med att alla kan göra misstag, detta är planerade handlingar, men samtidigt är vi alla människor.

Jag tror att alla måste få en chans om resten av förhållandet är värt något, dvs familj osv. Med betoning på EN chans. Om det händer minsta lilla igen så gå.

Livet är inte svart eller vitt, det är lätt att ha principer när man inte är drabbad själv av liknande situation. Vem accepterar en otrohet? Ingen. Men ibland måste man kanske se bortom det och se vad som ligger i andra vågskålen.

Upprepas det, då vet du vad du måste göra, annars blir du en dörrmatta.

Jag hoppas att din man fått sig en läxa. Då kommer han aldrig att göra om det. Jag håller egentligen inte med att alla kan göra misstag, detta är planerade handlingar, men samtidigt är vi alla människor.

Jag tror att alla måste få en chans om resten av förhållandet är värt något, dvs familj osv. Med betoning på EN chans. Om det händer minsta lilla igen så gå.

Livet är inte svart eller vitt, det är lätt att ha principer när man inte är drabbad själv av liknande situation. Vem accepterar en otrohet? Ingen. Men ibland måste man kanske se bortom det och se vad som ligger i andra vågskålen.

Upprepas det, då vet du vad du måste göra, annars blir du en dörrmatta.