Nygift och otrogen

Tack för ett sakligt inlägg. Jag hävdar att jag måste försöka lita på att de inte ska ske igen för att ge honom och oss en ärlig chans. Sen om det kommer fungera får ju så klart tiden utvisa.

Vi har kommit fram till att vårt förhållande var fyllt av slentrian och utan just det du skriver - bekräftelse. Han har berättat att den andra kvinnan "såg honom" nåt jag inte gjort på länge. Jag hoppas på att kunna förändra vårt förhållande från grunden, att vi ska uppskatta varandra, säga vänliga ord till varandra, ge en kram när vi står och lagar mat osv. Små  gester som kan få stor effekt.

 

Men precis som du skriver är jag rädd för att bli uppäten innifrån. Som jag förstår det lämnar faktiskt ganska få direkt efter en otrohet utan försöker. När vet man att det är nog? Flera verkar ha försökt men efter ett par år inser att det aldrig funkade. Och som du skriver, steget ut känns väldigt väldigt skrämmande. Som Bambi på hal is...

Tack för ett sakligt inlägg. Jag hävdar att jag måste försöka lita på att de inte ska ske igen för att ge honom och oss en ärlig chans. Sen om det kommer fungera får ju så klart tiden utvisa.

Vi har kommit fram till att vårt förhållande var fyllt av slentrian och utan just det du skriver - bekräftelse. Han har berättat att den andra kvinnan "såg honom" nåt jag inte gjort på länge. Jag hoppas på att kunna förändra vårt förhållande från grunden, att vi ska uppskatta varandra, säga vänliga ord till varandra, ge en kram när vi står och lagar mat osv. Små  gester som kan få stor effekt.

 

Men precis som du skriver är jag rädd för att bli uppäten innifrån. Som jag förstår det lämnar faktiskt ganska få direkt efter en otrohet utan försöker. När vet man att det är nog? Flera verkar ha försökt men efter ett par år inser att det aldrig funkade. Och som du skriver, steget ut känns väldigt väldigt skrämmande. Som Bambi på hal is...

TS, är du på riktigt? Börjar tro att du är ett troll, maken till naivitet och dumma argument har jag aldrig hört.

För det första: HON har inte gjort något fel och vore du vettig skulle du tycka synd om henne som tvingats genomgå en abort för att ditt fega kräk till make valt att hoppa över skaklarna och av egna egoistiska skäl ville att konsekvenserna skulle bli så milda som möjligt (för honom). Om det är någon du ska vilja slå är det honom, inte henne. Henne borde du tycka synd om.

Vidare kan en man (människa) gråta, vara ledsen, böna och be om att få ha dig kvar och så vidare utan att det behöver betyda någonting alls egentligen, och definitivt utan att det behöver betyda att han älskar dig innerligt och inte vill annat än att vara med dig. Vanligtvis visar man det senare genom att vara trogen (om det är vad man lovat varandra), inte genom böner och tårar EFTER att man gjort bort sig.

Den här typen av handling, där han flera gånger felat, planerat och utfört är ju rätt utstuderat och han har definitivt inte varit i "en bubbla" som du verkar tro, vad för bubbla du nu syftar på? En vuxen, frisk människa har en viss nivå av möjlighet till konsekvensanalys och förmåga till självbehärskning, till den grad att sådant här inte "bara händer". Och hotell blir inte bokade av sig själv... Det faktum att han påstår, och du tror på, att hon varit "den drivande" och så på att han inte kunnat säga nej är bland det mest patetiska jag hört.

Sen förstår jag inte varför du så gärna vill dölja detta för er omgivning? Med tanke på till vilken grad du försvarar honom och hans handlingar verkar du ju inte tycka att han behöver skämmas.

Jag tror absolut att förhållanden kan klara otroheter och att det inte är dödsdömt bara så där och om du väljer att stanna kan ni säkert "hålla ihop" men jag tror ingen av er kommer bli lyckliga tyvärr. Om du varit fly förbannad, sett hans handlingar för vad de är dvs. sviniga, kastat ut honom och fått honom att jobba och be på sina bara knän för att överhuvudtaget få röra dig igen kanske det funnits en möjlighet men det faktum att du i princip försvarar honom, tycker att det är den stackars kvinnan som är boven och sväljer allt han säger med hull och hår gör att jag tror att han snart är någon annanstans och fular igen eftersom du "accepterar" det.

Ja det har jag kanske. På nåt sätt fascinerar hon mig samtidigt som jag känner förakt. Hon är vacker, har högre utbildning än jag, har liknande intressen som min man osv. Kanske är jag avundsjuk. Och det blir ju lättare att skuldbelägga henne för henne har jag inte känslor för. 

Ja kanske, men tanken på att hon fött min mans barn är bara.. jag kan inte greppa det. Och det känns som om njöt lite över att ha fått varit med honom. Nästan som om hon använde graviditeten för att göra mig illa.. men jag vet inte..

Men det där har jag så svårt att köpa på något sätt. har allt varit falskt? Har hela vårt förhållande varit fake fast han "bara" knullade henne två veckor? 

Vi har ju tidigare i förhållandet pratat otrohet efter att kompisar råkat ut osv och han verkade verkligen tycka att det var fel. Och att säga att han aldrig haft nån kärlek till mig känns ganska radikalt. Jag tror heller inte att han inte älskar mig, sedan är väl frågan om han är kär i mig. Enligt honom är han det men jag vet inte. Varför skulle han vilja vara kvar om inte? Jag förstår faktiskt inte det.. 

Ja jag är rädd för alternativet. Jag vet kort och gott inte hur man lämnar någon typ. Jag vill också att han ska vara värd att vara kvar hos, så jag fortsätter förnedra mig. 

Men det där har jag så svårt att köpa på något sätt. har allt varit falskt? Har hela vårt förhållande varit fake fast han "bara" knullade henne två veckor? 

Vi har ju tidigare i förhållandet pratat otrohet efter att kompisar råkat ut osv och han verkade verkligen tycka att det var fel. Och att säga att han aldrig haft nån kärlek till mig känns ganska radikalt. Jag tror heller inte att han inte älskar mig, sedan är väl frågan om han är kär i mig. Enligt honom är han det men jag vet inte. Varför skulle han vilja vara kvar om inte? Jag förstår faktiskt inte det.. 

Ja jag är rädd för alternativet. Jag vet kort och gott inte hur man lämnar någon typ. Jag vill också att han ska vara värd att vara kvar hos, så jag fortsätter förnedra mig. 

Men det där har jag så svårt att köpa på något sätt. har allt varit falskt? Har hela vårt förhållande varit fake fast han "bara" knullade henne två veckor? 

Vi har ju tidigare i förhållandet pratat otrohet efter att kompisar råkat ut osv och han verkade verkligen tycka att det var fel. Och att säga att han aldrig haft nån kärlek till mig känns ganska radikalt. Jag tror heller inte att han inte älskar mig, sedan är väl frågan om han är kär i mig. Enligt honom är han det men jag vet inte. Varför skulle han vilja vara kvar om inte? Jag förstår faktiskt inte det.. 

Ja jag är rädd för alternativet. Jag vet kort och gott inte hur man lämnar någon typ. Jag vill också att han ska vara värd att vara kvar hos, så jag fortsätter förnedra mig.