Nygift och otrogen

Jag tycker du och din man är dom som verkar galna inte den andra kvinnan. Jag tyckte synd om dig i början men när jag läser hur känslokall du är mot henne så tycker jag att ni förtjänar varandra

Men varför vill du ha den kontrollen?
Jag tänker att det snarare får dig att må sämre. Att det blir svårare för dig att släppa taget och blicka framåt om du fortsätter ha kontroll.

Ja,de försatte sig i situationen tillsammans. Och hon visste vad hon gav sig in på.
Så i det avseendet får hon ju skylla sig själv. Det håller jag med om.
Men han är den som är gift med dig och hade det största ansvaret gentemot dig och er dotter.
Och gör han en kvinna gravid så borde han visa sitt stöd,oavsett hur hon väljer att göra, och oavsett om de har en relation eller ej.
Annars är det känslokallt,tycker jag.

Så klart jag vet att det är min man som begått "mest" fel men det fråntar inte det att hon använde graviditeten mot honom vilket i förlängningen gör att hon återigen visade noll respekt för mig och framförallt för min dotter. Jag känner inte den här kvinnan, det enda jag vet om henne är att hon legat med min man. Det gör det ganska lätt för mig att ha en åsikt om henne. Min man är ju såklart mer komplex, han känner jag och älskar. Jag vet hans goda sidor. Så klart han kvinnan det också men dom vet jag inte om. 

Jag har som sagt vad lämnat honom, men behöver ha någon form av relation med honom pga barn. Henne önskar jag bara ett liv i misär. Hårt så klart men jag avskyr henne som pesten. 

Vad fina ord, och kanske har du rätt. Jag har dock väldigt svårt att se mig med någon annan. Och vårt förhållande var väldigt bra och fint enda fram till hans otrohet, vilket gör det hela ännu konstigare. Kanske t.o.m. för bra.. jag kommer aldrig anse att han behandlat mig illa, däremot svek han mig. Kanske hade ett till barn varit det bästa, förenande.

Kanske är det som du säger att det kommer bli bättre. Samtidigt som jag nu väljer bort någon jag litar på för alltid skulle välja mig..

Någon måste ju nyansera debatten. Att lämna är inte enda alternativet och det går att förlåta och glömma en sådan otrohet och att, som även Ts skrivit, kan leda till ett starkare förhållande. 

Hur tänker du nu? Tror du läste mitt inlägg fel. Den allra mesta otroheten upptäcks aldrig, så de allra flesta relationer som det förekommer otrohet i avslutas inte pga otroheten. Upptäckt otrohet däremot innebär ofta ett slut för relationen, men det finns väldigt många andra orsaker till att relationer tar slut.

Det får väl vara upp till var och en tänker jag, att stanna eller gå. Känns löjligt när somliga här försöker övertyga någon om att denne ljuger för sig själv som påstår att det fungerat att stanna. Det vet väl var och en bäst själv, vi fungerar inte alla exakt likadant.

Gillar att du skrev "hitta vägar runt", för jag antar att det är så det på något sätt blir. Acceptera att han var ett as och sen arbeta utifrån det. Men oj vad svårt alltså! Vad finns det för vägar runt? Sveket kommer som du skriver alltid finnas kvar, än så länge har jag inte accpeterat att det kommer göra det och det är nog också det som avgjorde att jag lämnade min man. 
Så klart ingen tycker att det var tacksamt med en otrohet eller önskar att det ska ske igen men jag förstår ändå var stinsson menar med att det kan stärka ett förhållande, gör inte du det?

Kanske inte, eller så är det just villkorslös kärlek för en liten bebis som gör att vi kan lägga detta bakom oss. (ja, jag hör hur naivt det låter). Alla pratade om den tuffa barntiden när vi väntade vår dotter men vi upplevde inte den, jag svor aldrig över vakna nätter eller skrik - jag älskade det. Att inte få dela ett till barn med den jag älskar känns brutalt. Och som sagt vi försökte få barn när han var otrogen, tänk om det hade tagit sig. Inte hade jag gjort abort då.. jag önskar nästan att de tagit sig så det inte funnits några andra alternativ än att fortsätta leva med varandra och börja om 

Vill du leva ditt liv med din make måste du förändra dig och även om han gjort felet så beror det ju på något. Hon - älskarinnan - kommer alltid att ha funnits i era liv och av och till kommer du bli påmind om henne men det kommer inte längre göra ont på samma sätt. Jag var lika nedbruten som du men som sagt vårt barn förenade oss. Att få skapa nya, kärleksfulla minnen i ett nytt hem som inte förknippades med hans otrohet gjorde att vi kunde gå vidare. Jag tror inte som många här skriver att det vanligaste är att lämna utan jag tror att flera faktiskt tar sig igenom det. det blir inte större än vad man gör det till.