Han vägrar barn ska jag lämna Han?

Hur hindrar han henne från att skaffa barn?

Dessutom ska barn helst vara önskade.

TS, hur tänker du göra?
Ska du stanna och välja bort biologiska barn i ditt liv?

Hon vill ha barn, han säger nej. Här bör kvinnans vilja väga tyngst.

Hon kommer bli ensamstående, så det blir inga problem med det i alla fall.
Han kommer aldrig stötta att hon skaffar barn, han har det alldeles för bekvämt nu med en partner som engagerar sig i hans unge och han slipper ge samma tillbaks.
Ts kommer heller inte acceptera hans villkor i längden och förbli barnlös för hans skull.
Så jag skulle vilja säga att förhållandet är kört redan nu.

Du fattar alltså inte detta: Han förvägrar henne inga barn. Han förvägrar henne barn MED HONOM. Hon är helt fri att skaffa barn med någon annan.

Kvinnan har absolut inte veto här. Varför skulle hon ha det?? Han är ingen spermabank, han är en människa med känslor och behov.

Hon är bara 28 år. Hon kan hitta en annan kille som inte har barn och som dessutom vill ha barn. Problem solved!

Finns gott om fina killar!

Han har inte tvångssteriliserat henne. Hon kan skaffa hur många barn hon vill. Han kan skaffa så många han vill. Alla får välja.

Greta:

Hur kommer det sig att du tycker att kvinnans vilja skall väga tyngst? Skall det inte ske i samförstånd och med bådas lika mycket rätt eller fel i viljan?

Allt annars i samhället vill vi ju skall vara jämnställt, skall det inte vara det när det gäller dessa frågor?

På vilket sätt är det vuxet att skaffa barn när man inte vill? Det är snarare vuxet att inte skaffa om man inte känner att man vill det. Finns hur många som helst som vuxit upp med en förälder som inte velat skaffa dom och det blir sällan bra. Att skaffa barn är inget tecken på att man är vuxen. Det är inte heller en mänsklig rättighet. Och sett till jorden så behöver vi bli färre så egentligen är det vuxnaste att inte skaffa barn eller skaffa få barn. Sen visst ts kan ha en stor längtan efter barn. Men det är inget som gör att han har en skyldighet att skaffa ett barn han inte vill ha. Hon får helt enkelt bestämma sig vad som är viktigast att få ett barn eller leva med mannen. Och att han inte vill skaffa barn har inget med hur mycket han älskar henne att göra. Han vill helt enkelt inte ha fler barn.

Varför ska hennes vilja väga tyngst. Hon har förövrigt ett val hon kan skaffa barn med någon annan. Vissa människor har en sjuk syn på barnafödande. 

Ni får sätta er ner och prata igenom det igen. Då får du va rak med att du kommer lämna eftersom du vill ha egna barn. Vill han inte ha fler barn så ska han naturligtvis inte skaffa fler, men han behöver ändå få veta att ni inte kommer fortsätta som innan, så han inte tror att han säger nej och sen bara flyter allt på som det gjort tidigare. 
Konsekvensen för honom kommer ju att bli att han antingen får leva ensam i fortsättningen, för han är i den åldern där de flesta redan har egna barn och han kommer ändå få in fler barn i sitt liv.
Annars kommer han få hoppa mellan olika kortare förhållanden med yngre tjejer som lämnar när de börjar vilja skaffa familj.

Många som försvarar en egoistisk "man", synd att kvinnor inte kan vara på samma sida nån gång.

Håller med

Jag vet inte om där är så många som försvarar honom, men att han inte ska skaffa fler barn om han verkligen inte vill, tycker jag faktiskt inte han ska göra.
De flesta skriver ju faktiskt att ts ska lämna honom och tänka på sig själv, så hon får chansen att skaffa ungar.

Förväntar han sig däremot att ts ska stanna kvar hos honom och engagera sig och leka familj med hans tidigare unge, då är han ett egoistiskt svin. Eller om han lovar att tänka på saken och sen bara skjuter upp det och hoppas det ska försvinna av sig självt.

Jag vill lämna min syn och erfarenhet på din fråga.

Jag har lärt mig den hårda vägen - det har kostat mig krossat hjärta två gånger.
Jag har fyllt 50 och tycker att jag är för gammal att bli Pappa ( en del tycker annorlunda - men det ör en annan diskussion)
Min först erfarenhet var med en kvinna drygt 40 som redan när vi började dejta var tydlig med att hon ville ha barn. Jag var djupt förälskad och gav några halva löften om det, men hoppades att hon skulle ändra sig så småningom.  Hon ändrade sig inte och vi hade under drygt ett år ett verbalt krig om barn, vi gjorde slut, började om säkert 10 gånger - det smälldes i dörrar och hon lärde mig massor av nya svordomar. I slutet så bröt vi upp av andra orsaker, men av henne lärde jag mig hur enormt stark längtan efter barn kan vara. Jag fick lämna mitt livs kärlek för att jag inte ville ha barn med henne.
Den andra erfarenheten var med en något äldre kvinna, som statistiskt nästan passerat ålder där man är fertil. Jag tänkte att hon inte hade barn i tankarna, men vi skulle prata om det så småningom. När vi väl pratade om det säger hon plötsligt att hon vill inte bara ha ett barn, utan två. När jag säger att jag inte ville ha barn och att hon sannolikt inte kan få några bryter hon ihop fullständigt och jag framstår som den elakaste människan i världen. Nu hade jag lärt mig från det tidigare förhållandet att det enda rätta är att bryta upp, så hon kan gå vidare med någon annan - så vi bryter upp förhållandet strax efter. Det här var bland det svåraste jag gjort i livet, att lämna kvinnan jag älskade väldigt mycket. Hon är nu gravid med en annan man.

Det jag vill säga är att ingen man har rätten att förneka en kvinna ett barn.
Vill din man inte ha barn med dig borde han ta sitt ansvar och låta dig gå vidare - det är inte rätt att du inte ska få bli mamma.

Nja, jag säger inte emot allt av det du säger, men TS "förnekas" ingenting. Hennes kille har varit helt ärlig med att han inte vill ha fler barn. Varken med TS eller någon annan. Han har ju inte gjort - som du gjorde - en massa tomma löften samtidigt som han egentligen önskar att hon ändrar sig med tiden. Han har varit rak och ärlig och TS vet hur det ligger till. Stannar hon med honom får hon välja bort egna barn. Vill hon ha barn får hon gå vidare och hitta någon som vill.

Jag anar ju att det troligtvis inte var det här du menade med ditt ordval, men när du säger att hon "förnekas barn" låter det som att TS är ett litet ynkligt våp som inte kan göra några egna beslut. Hon vet var hennes kille står och stannar hon är det helt och hållet hennes val att det inte kommer bli några (planerade) barn.

Vi försvarar inte en "egoistisk "man"", vi försvarar en helt vanlig man. Vi ser liksom inte problemet. Hon vill ha barn, han vill inte, hon får hitta någon annan att skaffa barn med. Snarare du som verkar vara lite av en manshatare som bara tar för givet att han är en dålig människa. Hur hade du tänkt om det varit tvärtom? Ska kvinnor ställa upp som surrogatmammor mot sin vilja?

Bra poäng - du har helt rätt. Självklart har TS ett beslut att ta, när killen vägrar.