Kärlek finns inte.
Håller med till stor del. Att bli förälskad har väldigt lite att göra med en särskild person eller att man är skapt för varann osv. Det handlar om hormoner, föreställningar, beroende, biologi, ideologi óch främst förväntningar skulle jag säga. Sen traditioner och normer så klart som styr våra val och ickeval.
Jag är en person som kan bli helt besatt när jag är förälskad ,men det kan gå över lika snabbt och så kan jag inte förstå att jag blev attraherad till att starta med?
Jag får romantiska infall lite då och då av speciella utseenden, att jag blir kåt på någon, att någon bekräftar mig som jag vill bli bekräftad av. Jag vill ibland ha en relation med någon istället för att vara själv, och bestämmer mig liksom för att det får vara nästa jag ligger med.
Det kunde ha varit i princip vem som helst som jag hade okej sex med och blivit attraherad av. Kan sätta på känslor bara för att jag vill, eller stänga av dem när någon visar sig vara en svikare eller inte motsvara mina förväntningar.
Kärlek å andra sidan, är för mig inget jag kan styra. Det är som ett hantverk man gör med en annan person. Det krävs tid och ständiga uppoffringar, för att komma dit. Kärlek är ett kapital som byggs upp av goda handlingar, som kommer av nära vänskap. Att man investerat i varann och fått något värdefullt tillbaks, men inte alltid det som man förväntat sig. Människor man varit ihop med är för mig de bästa vännerna eftersom man delat vardagen och lärt känna varann på djupet, men inte längre passat ihop som par.
Jag vet att kärlek existerar för jag har upplevt det och känner kärlek för flera. Men jag är inte kär i någon. Dt är svårare eftersom det krävs attraktion. Att man vill ha sex med någon, är nyfiken på personen och att den känner samma tillbaks.