Han vill ha barn sen.. jag NU

Jag lider med dig TS, vet exakt hur det känns! Jag berättade hur jag kände för min sambo och vi satte ett preliminärt datum för när vi skulle börja försöka. Med löfte från min sida att jag inte skulle bli arg om han ändrade sig eller inte kände redo när vi väl var där. Sambon behövde lite tid att tänka på saken och förbereda sig mentalt och jag mådde bättre av att vi hade en plan, ovissheten var outhärdlig. Han sa också att han förmodligen aldrig hade kommit till den punkten att han själv sa "nu kör vi, jag är redo!". Tror vi satte ett datum ett år fram i tiden. När det hade gått ett år pratade vi om det och då sa han att vi skulle sluta med preventivmedel och "händer det så händer det". Fyra månader senare var jag gravid. Idag har jag en fantastiskt treåring och är gravid med andra barnet.

Han visste om att jag hade stark barnlängtan så det kom inte som en chock. Jag sa att jag behövde prata med honom, berättade hur jag mådde och att det var ovissheten som var allra jobbigast. Han var väldigt förstående. När det hade gått ett år tog jag upp det igen och då sa han "vi är ju 27 år, har vidarutbildat oss, har fast anställning och hus så det är väl rimligt att skaffa barn". Inte särskilt romantiskt men jag blev överlycklig! Min sambo har alltid varit rädd för förändring så jag har fått pusha för sådant och i efterhand säger han alltid att jag hade rätt :p Han är världens bästa pappa och gör allt för vår dotter. Så ibland handlar det inte om att män inte är redo, bara att de är rädda för förändringen. Lycka till!