Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill
Kanske denna tråd kan vara till hjälp för någon som har frågor kring socialtjänsten och hur vi resonerar kring olika saker rörande barn och unga.
-
-
Svar på tråden Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill
-
Rättssäkerheten är under all kritik vilket är skrämmandeAnonym (Hhh) skrev 2021-07-07 21:48:21 följande:
Var en gång med om att de ville omhänderta mitt barn men fick aldrig en rimlig förklaring till detta. Blev satt på utredningshem men fick aldrig förklaring till varför. Fick åka hem efter två veckor.
Har ni inte skyldighet att ge ett skäl till att exempelvis bli placerad på detta?
-
Hela yrket är ju baserat på tyckande och "magkänsla".Anonym (intresserad förälder) skrev 2021-07-09 00:00:32 följande:Rättssäkerheten är under all kritik vilket är skrämmande
Jag hoppas ingen tror att en socialutredning på något sätt är rättssäker eller evidensbaserad?
Jag har personligen genomgått ett flertal utredningar eftersom mitt hel-galna ex ständigt skickar in orosanmälningar ang våra barn.
Senaste gångerna så har jag erbjudit mig att montera upp övervakningskameror som dokumenterar allt som händer i mitt hem under tiden barnen bor hos mig, men det är inte utredarna intresserade av att ta del av....
Tro nu inte att jag sitter här o är bitter, hittills har alla utredningar slutat med att exet fått sig en ordentlig näs-bränna när de kommit fram till att inget av det hon påstår är det minsta sant. -
Ja, det är sjukt. Tror många har högre tanker kring soc och deras utredningar än vad de kan leva upp till. Speciellt sådana som aldrig varit utsatta för dem. Blir man det är det helt klart ett uppvaknande. Man kan inte tro att det är sant. Har också blivit "utredd" och det ledde inte till någonting, men man blev ju insatt i deras process. Tycker den är under all kritik. Man är ju inte direkt förvånad över att det sker mängder av felbeslut i alla möjliga riktningar.Anonym (Vaktmästaren) skrev 2021-07-09 16:47:45 följande:Hela yrket är ju baserat på tyckande och "magkänsla".
Jag hoppas ingen tror att en socialutredning på något sätt är rättssäker eller evidensbaserad?
Jag har personligen genomgått ett flertal utredningar eftersom mitt hel-galna ex ständigt skickar in orosanmälningar ang våra barn.
Senaste gångerna så har jag erbjudit mig att montera upp övervakningskameror som dokumenterar allt som händer i mitt hem under tiden barnen bor hos mig, men det är inte utredarna intresserade av att ta del av....
Tro nu inte att jag sitter här o är bitter, hittills har alla utredningar slutat med att exet fått sig en ordentlig näs-bränna när de kommit fram till att inget av det hon påstår är det minsta sant.
Har sett att SVT fått upp ögonen för detta i några uppmärksammade dokumentärer. Föräldrar som blir oskyldigt anklagade för att använda våld mot sina barn. Barn som blir omhändertagna och placerade där de utsätts för mycket värre saker än det, de skulle skyddas ifrån. Sedan har vi barn som borde omhändertas , men som inte blir det. Är medveten om att jobbet är svårt, men jag tror det behövs en helt annan kompetens och framförallt borde inte besluten fattas av politiska socialnämnder bestående av fritidspolitiker som inte kan någonting. Jag lutar nog åt att dessa beslut borde fråntas kommunerna och istället läggas under en statlig myndighet med särskilt tillsynsmyndighet. Hela processen borde kvalitetssäkras. Det är alldeles för viktiga frågor för att lämnas åt slumpen och godtycke. -
Även jag är helt inne på att det behövs en skräddarsydd myndighet som hanterar alla ärenden med barn inblandat, denna myndighet skall då även ha hand om alla "vårdnadstvister" och ta ett helhetsgrepp gällande barnets situation.Anonym (intresserad förälder) skrev 2021-07-10 09:31:02 följande:Jag lutar nog åt att dessa beslut borde fråntas kommunerna och istället läggas under en statlig myndighet med särskilt tillsynsmyndighet. Hela processen borde kvalitetssäkras. Det är alldeles för viktiga frågor för att lämnas åt slumpen och godtycke.
Dagens upplägg där socialtjänsten med familjerätten i spetsen "hjälper till" med att få föräldrar att komma överens om båda frivilligt går med på att få den hjälpen, för att sen bara hänvisa till domstol om de inte lyckas är fullständigt vansinnigt.
Det är dock helt nödvändigt att först återinföra tjänstemannaansvaret, först då finns möjlighet att få kvalitetssäkrade och rättssäkra utredningar och beslut.
Vårt grannland Danmark är ett föredöme gällande detta, de har senaste åren genomfört mycket omfattande reformer på detta område, jag tipsar alla intresserade att kolla upp vad de gjort. -
Jag sitter i en knivig sits med min bror och hans familj. Brorsan är en "kontrollerad alkoholist", han sköter sitt jobb men dricker konstant från fredag-söndag. Han blir väldigt full, och kunde åtminstone förr bli både elak och (lindrigt) våldsam. Hans fru är den mest egoistiska person jag träffat. Hon köper smink, nya bröst, extremt dyra väskor osv. Deras 3-åring har knappt några leksaker, hon sitter klistrad vid tvn de flesta vakna timmarna. Barnet är mest i vägen, lägger sig runt 22 för de orkar inte natta tidigare än så.
Barnet vistas hos sin farmor och farfar (mina föräldrar) ca två nätter i veckan och firar alla högtider där eftersom föräldrarna vill ha "egentid" då, barnet har alltså en mycket god relation till dessa. Det är också där barnet får två mål lagad mat om dagen, och stimulans i form av lek osv. Mina föräldrar vägrar se bristerna hos min bror och hans fru, och vår kontakt har försämrats pga detta.
Barnet har det inte bra hos sina föräldrar, däremot mycket bra hos sina farföräldrar. Skulle du råda att anmäla? Är rädd för att barnet skulle förlora sin relation till farfar och farmor vid ett eventuellt omhändertagande. -
Tänk bara på att barnet skulle få det oerhört mycket sämre om hon tags från sin farmor och farfar.Anonym (Hur göra) skrev 2021-07-10 10:17:33 följande:
Jag sitter i en knivig sits med min bror och hans familj. Brorsan är en "kontrollerad alkoholist", han sköter sitt jobb men dricker konstant från fredag-söndag. Han blir väldigt full, och kunde åtminstone förr bli både elak och (lindrigt) våldsam. Hans fru är den mest egoistiska person jag träffat. Hon köper smink, nya bröst, extremt dyra väskor osv. Deras 3-åring har knappt några leksaker, hon sitter klistrad vid tvn de flesta vakna timmarna. Barnet är mest i vägen, lägger sig runt 22 för de orkar inte natta tidigare än så.
Barnet vistas hos sin farmor och farfar (mina föräldrar) ca två nätter i veckan och firar alla högtider där eftersom föräldrarna vill ha "egentid" då, barnet har alltså en mycket god relation till dessa. Det är också där barnet får två mål lagad mat om dagen, och stimulans i form av lek osv. Mina föräldrar vägrar se bristerna hos min bror och hans fru, och vår kontakt har försämrats pga detta.
Barnet har det inte bra hos sina föräldrar, däremot mycket bra hos sina farföräldrar. Skulle du råda att anmäla? Är rädd för att barnet skulle förlora sin relation till farfar och farmor vid ett eventuellt omhändertagande.
Vilken ålder är farföräldrarna i? -
Det är det jag är rädd för. Vet inte vad som är värst för barnet, att leva som det gör nu eller att bli fråntagen sin största trygghet hos farmor och farfar och istället placeras ut någon annanstans. Min lekmannabedömning är definitivt att risken/chansen för ett omhändertagande finns, eftersom det förekommer riktiga fyllor, eventuella våldsamheter, bristande matlagning, närhet och tillgång till leksaker. De gånger jag varit där har barnet gråtit och gnällt en bra stund innan föräldrarna ger respons, detta har pågått sedan spädbarnstiden. Farföräldrarna närmar sig båda 70, förvisso pigga sådana. Men ändå såpass gamla att jag förstår att soc inte skulle acceptera de som heltidsboende för en 3-åring..Anonym (Titti) skrev 2021-07-10 11:46:18 följande:
Tänk bara på att barnet skulle få det oerhört mycket sämre om hon tags från sin farmor och farfar.
Vilken ålder är farföräldrarna i?
-
Fy vilken jobbig situation.Anonym (Hur göra) skrev 2021-07-10 13:00:47 följande:Det är det jag är rädd för. Vet inte vad som är värst för barnet, att leva som det gör nu eller att bli fråntagen sin största trygghet hos farmor och farfar och istället placeras ut någon annanstans. Min lekmannabedömning är definitivt att risken/chansen för ett omhändertagande finns, eftersom det förekommer riktiga fyllor, eventuella våldsamheter, bristande matlagning, närhet och tillgång till leksaker. De gånger jag varit där har barnet gråtit och gnällt en bra stund innan föräldrarna ger respons, detta har pågått sedan spädbarnstiden. Farföräldrarna närmar sig båda 70, förvisso pigga sådana. Men ändå såpass gamla att jag förstår att soc inte skulle acceptera de som heltidsboende för en 3-åring..
Är det så illa så är ju risken stor att det blir ett omedelbart omhändertagande.
Farföräldrarna är nog för gamla för att godkännas. Stackars lilla barn. -
Min morbrors barn blev omhändertagna, i mina ögon på rimlig grund..Anonym (Hur göra) skrev 2021-07-10 10:17:33 följande:
Jag sitter i en knivig sits med min bror och hans familj. Brorsan är en "kontrollerad alkoholist", han sköter sitt jobb men dricker konstant från fredag-söndag. Han blir väldigt full, och kunde åtminstone förr bli både elak och (lindrigt) våldsam. Hans fru är den mest egoistiska person jag träffat. Hon köper smink, nya bröst, extremt dyra väskor osv. Deras 3-åring har knappt några leksaker, hon sitter klistrad vid tvn de flesta vakna timmarna. Barnet är mest i vägen, lägger sig runt 22 för de orkar inte natta tidigare än så.
Barnet vistas hos sin farmor och farfar (mina föräldrar) ca två nätter i veckan och firar alla högtider där eftersom föräldrarna vill ha "egentid" då, barnet har alltså en mycket god relation till dessa. Det är också där barnet får två mål lagad mat om dagen, och stimulans i form av lek osv. Mina föräldrar vägrar se bristerna hos min bror och hans fru, och vår kontakt har försämrats pga detta.
Barnet har det inte bra hos sina föräldrar, däremot mycket bra hos sina farföräldrar. Skulle du råda att anmäla? Är rädd för att barnet skulle förlora sin relation till farfar och farmor vid ett eventuellt omhändertagande.
Hursomhelst så upprätthöll fosterhemmet god relation till barnens farmor och farfar (mina morföräldrar). De hälsade på tillsammans med barnen och jag vet att de hälsade på i fosterhemmet. Av en slump, eller kanske inte, var fosterhemmet nära mormor och morfar också. Morbror och barnets mamma var vansinniga och arga, men min uppfattning var att fosterhemmet tillförde mycket gott till mina kusiner. Dessutom ändrades situationen hemma till det bättre.
Hursomhelst tror jag familjehem ska upprätthålla barnets relationer till släkt mm. Dock ingen Lollo lagar. Alla kanske inte heller kan göra det lika lätt pga avstånd osv. -
Vet inte men jag tror det bara blir värre för barnet om det hamnar i fosterfamilj. De flesta fosterfamiljer är skit. Det finns de som är hyfsade men vill du ta risken? Tror ändå barnet har det bättre som hon har det nu med kontakt med farföräldrarna. Det kommer troligtvis ge mer trygghet i längden än en fosterfamilj. Sen när barnet är lite äldre kanske barnet kan bestämma själv att vistas ännu mer hos farföräldrarna.Anonym (Hur göra) skrev 2021-07-10 13:00:47 följande:
Det är det jag är rädd för. Vet inte vad som är värst för barnet, att leva som det gör nu eller att bli fråntagen sin största trygghet hos farmor och farfar och istället placeras ut någon annanstans. Min lekmannabedömning är definitivt att risken/chansen för ett omhändertagande finns, eftersom det förekommer riktiga fyllor, eventuella våldsamheter, bristande matlagning, närhet och tillgång till leksaker. De gånger jag varit där har barnet gråtit och gnällt en bra stund innan föräldrarna ger respons, detta har pågått sedan spädbarnstiden. Farföräldrarna närmar sig båda 70, förvisso pigga sådana. Men ändå såpass gamla att jag förstår att soc inte skulle acceptera de som heltidsboende för en 3-åring..