Anonym (L) skrev 2020-01-19 11:39:49 följande:
Tack för alla svar! Mycket intressant läsning!
Nu tittade jag på mina provsvar och min husläkare utgick ifrån referensintervall: 0,4-4,0. Mitt värde innan jag började med Levaxin var 7.4. Det var då jag frågade om vi i alla fall kunde testa med Levaxin även om läkaren var skeptisk, trots ärftlighetsfaktorn.
Jag fick först en lägre dos som höjdes till 50 mg. Då märkte jag alltså en liten förbättring men jag var fortfarande trött och håglös. Det säger väl en del om hur jag mådde tidigare.
Mitt senaste prov för ca 1 år sedan låg på 2.5 mIE/L med samma referensintervall som ovan (0,4-4,0).
Jag kämpade alltså fortfarande med denna förbannade trötthet son förstör min tillvaro. När min husläkare, som jag ändå tyckte var bra trots skepsis, slutade kände jag art jag inte orkar börja om processen med en ny läkare. Det var därför jag började ta en halv tablett till.
Det är inte likt mig och jag vet att det är dumt men jag känner inte av någon hjärtklappning etc.. Jag är bara piggare och klarare i skallen.
Jag tänker trappa ned min antidepressiva för jag tror inte att den fungerar längre. Det har jag gjort tidigare utan problem, Voxra är betydligt lättare att sluta med än SSRI och jag kände inte av några utsättningssytom alls.
Jag är bara så trött på vården så jag drar mig för att boka en tid med den nya husläkaren som har tilldelats mig. Jag känner mig bitter över att det kanske handlade om sköldkörteln hela tiden. Trots att jag har haft synliga fysiska symtom som svullnader ha det bortförklarats med stress och depression.
Förr eller senare måste jag ju träffa läkaren och erkänna att jag har höjt dosen själv men det är det värt.
Förstår din känsla av att vara trött på vården, jag fick stafett läkare efter stafett läkare där alla glömde göra överlämning så jag föll mellan stolarna varje gång, llägg till att de ansåg man var frisk när TSH låg under 4.5... Samt att när jag låg på 6.8 tyckte de jag överdrev mina symptom för "så dåligt kan man inte må om ens värden inte är mycket sämre!!".
Som sagt jag blev sjukskriven ett halvår på grund av skiten (när jag pluggade på distans... att jag inte ens orkade det vart sett stort varningstecken för mig!!) och det var nära jag gav upp helt. Fick höra att jag var deprimerad och de ville skriva ut anti depressiva till mig. Men som tur är hade jag en samtalskontakt inom psykvården då jag också gick igenom lite jobbigt och hon stoppade det helt och hållet då hon såg att jag inte var deprimerad bara helt jävla slut....
Lyckades få återställare som höjde min dos tillslut och med den lilla energin lyckades jag komma ut och söka jobb. Med min nya lön gick jag in på sköldkörtelföreningens hemsida och sökte upp vilka läkare de rekommenderade. Bokade tid och kom dit med en egenremiss i handen (misstag skulle skickas in i förväg för att man skulle få första besöket utan att behöva betala allt vad ert privat besök kostade...) gick på ca 3000 med alla blodprov, men från mitt andra besök gällde min remiss och jag betalade som vanlig vård på högkostnadsgrundande utgifter (och frikort gäller).
Hittade just idag en artikel om sköldkörtelproblem i Aftonbladet, i slutet länkar de olika kliniker, den jag går till är överst på listan!
www.aftonbladet.se/halsa/a/kJLlV9/14-tips-fa-ratt-hjalp-for-din-skoldkortel
