Dags att kriminalisera umgängessabotage?

TS, brister ska givetvis åtgärdas, det anser nog alla. Hur däremot, är en annan fråga.

I ärenden där ena föräldern anser att den andre saboterar får de ju göra en polisanmälan. Många gör inte det, de kontaktar socialtjänsten som inte kan göra något rent juridiskt, de kan bara säga vad de ser och vad de tycker. Den vägen går alltså inte att få så mycket hjälp när det gått så långt som att någon saboterar på allvar, eftersom socialtjänstens arbete bygger på att föräldrar samarbetar. 

Om man gör en polisanmälan så vet vi alla att polisen inte har så gott om tid och de prioriterar troligen inte sådana här ärenden, om det inte är känt på annat sätt att den saboterande föräldern begår andra brott som polisen redan är inkopplad på. 

När ett ärende till slut kommer till rätten, kan det ha gått väldig lång tid och det är nog där problemet ligger. Det skulle behövas en snabbare ärendegång. Men samtidigt kan man heller inte bara lyssna på att en förälder påstår den andre saboterar, och ta ett snabbt beslut utifrån det. Allt måste utredas för att se vilket som faktiskt är sant. Ibland ljuger en förälder, ibland har faktiskt båda rätt i sin beskrivning av situationen, trots att de påstår olika saker. Det är med andra ord inte speciellt enkelt. 

TS, brister ska givetvis åtgärdas, det anser nog alla. Hur däremot, är en annan fråga.

I ärenden där ena föräldern anser att den andre saboterar får de ju göra en polisanmälan. Många gör inte det, de kontaktar socialtjänsten som inte kan göra något rent juridiskt, de kan bara säga vad de ser och vad de tycker. Den vägen går alltså inte att få så mycket hjälp när det gått så långt som att någon saboterar på allvar, eftersom socialtjänstens arbete bygger på att föräldrar samarbetar. 

Om man gör en polisanmälan så vet vi alla att polisen inte har så gott om tid och de prioriterar troligen inte sådana här ärenden, om det inte är känt på annat sätt att den saboterande föräldern begår andra brott som polisen redan är inkopplad på. 

När ett ärende till slut kommer till rätten, kan det ha gått väldig lång tid och det är nog där problemet ligger. Det skulle behövas en snabbare ärendegång. Men samtidigt kan man heller inte bara lyssna på att en förälder påstår den andre saboterar, och ta ett snabbt beslut utifrån det. Allt måste utredas för att se vilket som faktiskt är sant. Ibland ljuger en förälder, ibland har faktiskt båda rätt i sin beskrivning av situationen, trots att de påstår olika saker. Det är med andra ord inte speciellt enkelt.