Forum Familjerätt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Dags att kriminalisera umgängessabotage?

    Sön 12 jan 05:36 Läst 0 gånger Totalt 71 svar
    Anonym (Bekym­rad TS)
    Visa endast
    Sön 12 jan 05:36 +1

    Debattartikel om behovet att kriminalisera umgängessabotage för att rädda barn och föräldrar från onödigt och ofta livslångt lidande.

    Barn har rätt till umgänge med alla vuxna som älskar dem. Ingen vuxen ska förtala och lära barnen frysa ut andra nära och kära.

    Vad tycker ni? Är detta en vanlig och växande form av psykisk barnmisshandel eller är det OK att barnen rövas bort av den ene föräldern?

    newsvoice.se/2019/12/kriminalisera-umgangessabotage/

  • Anonym (S)
    Visa endast
    Sön 12 jan 07:27 #1 -1 +1

    Är det en vanlig och växande form eller är det ok om barnet rövas bort? Mycket märklig frågeställning. Det skulle ju kunna vara så att det är ett problem som inte växer, men det skulle väl i så fall inte göra handlingen ok?

    Jag vet inte om detär ett växande problem, har inte sett någon statistik på det

    Att röva bort ett barn är givetvis inte ok (och är väl ändå en kriminell handling?) inte heller psykisk misshandel osv.

    Jag blir förvånad att det framstår i artikeln som att psykisk misshandel inte är straffbart, alltså inte kriminellt. stämmer verkligen det?

    Om man skulle kunna kriminalisera umgängessabotage och om det i så fall skulle hjälpa i såna situationer vet jag inte. Det behövs väl i så fall en utredning för att undersöka hur en sådan lagstiftning skulle se ut och vilka konsekvenser som den skulle kunna få.

    Mer stöd till föräldrar i såna situationer som också nämns i artikeln har jag svårt att se att skulle kunna vara annat än bra.

  • Anonym (Bekym­rad TS) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 12 jan 07:44 #2
    Anonym (S) skrev 2020-01-12 07:27:14 följande:

    Är det en vanlig och växande form eller är det ok om barnet rövas bort? Mycket märklig frågeställning. Det skulle ju kunna vara så att det är ett problem som inte växer, men det skulle väl i så fall inte göra handlingen ok?

    Jag vet inte om detär ett växande problem, har inte sett någon statistik på det

    Att röva bort ett barn är givetvis inte ok (och är väl ändå en kriminell handling?) inte heller psykisk misshandel osv.

    Jag blir förvånad att det framstår i artikeln som att psykisk misshandel inte är straffbart, alltså inte kriminellt. stämmer verkligen det?

    Om man skulle kunna kriminalisera umgängessabotage och om det i så fall skulle hjälpa i såna situationer vet jag inte. Det behövs väl i så fall en utredning för att undersöka hur en sådan lagstiftning skulle se ut och vilka konsekvenser som den skulle kunna få.

    Mer stöd till föräldrar i såna situationer som också nämns i artikeln har jag svårt att se att skulle kunna vara annat än bra.


    Debattartiklarna hänvisar till fördubblat antal vårdnadsärenden i domstol senaste decenniet ungefär. Andra undersökningar visar på ökande antal/andel separationer med barn sedan länge.

    För de drabbade barnen är detta den klar nackdel i livet. En sorts trauma och övergrepp. Kolla det svenska Elvis-projektet om forskningsresultat.

    Det är i teorin förbjudet att röva bort barn i Sverige men i praktiken går det väldigt bra. www.dagensjuridik.se/debatt/i-sverige-ar-det-riskfritt-att-rova-barn-mindre-an-en-procent-av-alla-brott-falls-trots-bevisning/

    Polis och sociala myndigheter blundar oftast för psykiska övergrepp på barn i vårdnadsärenden. Är barnen över tolv år blundar de alltid.

    Menar du att debattförfattarna her fel? På vilka grunder? För att du menar att detta inte händer bra vuxna och fina barn?

    Naturligtvis är varje trauma värt att diskutera oavsett om det är ett växande problem. Men växande antal och andelar kan väl föranleda en allmän debatt för oss samhällsintresserade? Menar du att den här sortens övergrepp varken ska diskuteras eller kriminaliseras?
  • Anonym (S)
    Visa endast
    Sön 12 jan 08:07 #3 -1 +1
    Anonym (Bekymrad TS) skrev 2020-01-12 07:44:08 följande:

    Debattartiklarna hänvisar till fördubblat antal vårdnadsärenden i domstol senaste decenniet ungefär. Andra undersökningar visar på ökande antal/andel separationer med barn sedan länge.

    För de drabbade barnen är detta den klar nackdel i livet. En sorts trauma och övergrepp. Kolla det svenska Elvis-projektet om forskningsresultat.

    Det är i teorin förbjudet att röva bort barn i Sverige men i praktiken går det väldigt bra. www.dagensjuridik.se/debatt/i-sverige-ar-det-riskfritt-att-rova-barn-mindre-an-en-procent-av-alla-brott-falls-trots-bevisning/

    Polis och sociala myndigheter blundar oftast för psykiska övergrepp på barn i vårdnadsärenden. Är barnen över tolv år blundar de alltid.

    Menar du att debattförfattarna her fel? På vilka grunder? För att du menar att detta inte händer bra vuxna och fina barn?

    Naturligtvis är varje trauma värt att diskutera oavsett om det är ett växande problem. Men växande antal och andelar kan väl föranleda en allmän debatt för oss samhällsintresserade? Menar du att den här sortens övergrepp varken ska diskuteras eller kriminaliseras?


    Oj vilka konstiga slutsatser du drar?

    Nej jag menar inte att debattförfattaren har fel. Du tar ju upp olika frågeställningar i din ts som jag försöker svara på.

    En fråga är om umgängessabotage ökar. Det kan jag inte svara på för att jag helt enkelt inte vet. Det är ju ingen åsiktsfråga utan en faktafråga och artikeln som du hänvisar till tar vad jag kan se heller inte upp det.

    En annan fråga som du ställer är om lagstiftningen blr öndras. Om det vore rätt att ändra lagstiftningen eller ej är också svårt att svara på eftersom jag inte vet exakt hur den ser ut nu och inte heller om en sådan ändring skule vara möjlig och i så fall få för konsekvenser. Det är som jag skrev sådant som måste utredas. Det du är inne på nu är ju att lagstiftning kring vissa av de frågor som du lyfter finns men inte efterföljs. Om det stämmer är det kanske andra saker som rutiner och prioriteringar i polisens och socialens arbete som har större effekt än en ändring i lagstiftningen.Det behöver man ju väldigt djupa kunskaper i den aktuella lagstuftningen och tillämpningen av den för att kunna svara på. Och även då lär säkert sakkunniga ha olika åsikter. Ingen lätt fråga.

    Den sista frågan du ställer är om det är ok att ett barn rövas bort av den andre föräldeen. Och det är det givetvis inte.

    Att lägga en värdering på olika barn, att vissa skulle vara mindre fina och därmed mindre skyddsvärda än andra får stå för dig. Väldigt märklig tanke enligt mig.

    Jag har inte på något sätt påstått att diskussionen inte skulle kunna vara intressant. Jag deltar ju själv i den.
  • Anonym (mmm)
    Visa endast
    Sön 12 jan 08:26 #4

    TS, brister ska givetvis åtgärdas, det anser nog alla. Hur däremot, är en annan fråga.

    I ärenden där ena föräldern anser att den andre saboterar får de ju göra en polisanmälan. Många gör inte det, de kontaktar socialtjänsten som inte kan göra något rent juridiskt, de kan bara säga vad de ser och vad de tycker. Den vägen går alltså inte att få så mycket hjälp när det gått så långt som att någon saboterar på allvar, eftersom socialtjänstens arbete bygger på att föräldrar samarbetar. 
    Om man gör en polisanmälan så vet vi alla att polisen inte har så gott om tid och de prioriterar troligen inte sådana här ärenden, om det inte är känt på annat sätt att den saboterande föräldern begår andra brott som polisen redan är inkopplad på. 

    När ett ärende till slut kommer till rätten, kan det ha gått väldig lång tid och det är nog där problemet ligger. Det skulle behövas en snabbare ärendegång. Men samtidigt kan man heller inte bara lyssna på att en förälder påstår den andre saboterar, och ta ett snabbt beslut utifrån det. Allt måste utredas för att se vilket som faktiskt är sant. Ibland ljuger en förälder, ibland har faktiskt båda rätt i sin beskrivning av situationen, trots att de påstår olika saker. Det är med andra ord inte speciellt enkelt. 

  • Anonym (Bekym­rad TS) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 12 jan 08:43 #5
    Anonym (S) skrev 2020-01-12 08:07:18 följande:

    Oj vilka konstiga slutsatser du drar?

    Nej jag menar inte att debattförfattaren har fel. Du tar ju upp olika frågeställningar i din ts som jag försöker svara på.

    En fråga är om umgängessabotage ökar. Det kan jag inte svara på för att jag helt enkelt inte vet. Det är ju ingen åsiktsfråga utan en faktafråga och artikeln som du hänvisar till tar vad jag kan se heller inte upp det.

    En annan fråga som du ställer är om lagstiftningen blr öndras. Om det vore rätt att ändra lagstiftningen eller ej är också svårt att svara på eftersom jag inte vet exakt hur den ser ut nu och inte heller om en sådan ändring skule vara möjlig och i så fall få för konsekvenser. Det är som jag skrev sådant som måste utredas. Det du är inne på nu är ju att lagstiftning kring vissa av de frågor som du lyfter finns men inte efterföljs. Om det stämmer är det kanske andra saker som rutiner och prioriteringar i polisens och socialens arbete som har större effekt än en ändring i lagstiftningen.Det behöver man ju väldigt djupa kunskaper i den aktuella lagstuftningen och tillämpningen av den för att kunna svara på. Och även då lär säkert sakkunniga ha olika åsikter. Ingen lätt fråga.

    Den sista frågan du ställer är om det är ok att ett barn rövas bort av den andre föräldeen. Och det är det givetvis inte.

    Att lägga en värdering på olika barn, att vissa skulle vara mindre fina och därmed mindre skyddsvärda än andra får stå för dig. Väldigt märklig tanke enligt mig.

    Jag har inte på något sätt påstått att diskussionen inte skulle kunna vara intressant. Jag deltar ju själv i den.


    Vårdnadsärenden i domstol har fördubblats. Umgängessabotage ingår i stor sett alltid där. Debattartikeln tar upp det. Ska jag ta reda på mer statistik du kraftigt betvivlar, inte vet och inte söker fakta om?

    Du vet inte heller riktigt hur lagstiftningen om vårdnad ser ut nu och om den bör ändras, som debattörerna tycker? Vill du att jag ska googla lite åt dig så du kan läsa på och se vad du kanske tycker?

    Jag är glad att du inte tycker att barn ska få rövas bort utan lagliga konsekvenser. Det är ju det som sker i Sverige nu och har pågått i flera år, därav debattartikeln. Om det inte var så skulle den inte behövts skrivas. Bra att du även ser detta som en viktig fråga och att barn är lika viktiga oavsett familjesituation, det var inte särskilt tydligt uttryckt i ditt första inlägg.

    Man kan fundera över vem som drar slutsatser och tänker märkliga tankar snabbt. Hade du ens läst länken till artikeln då? Alla är alltid välkomna att debattera här men det hjälper inte om man ger sig in i komplexa dialoger om svåra samhällsproblem utan att jobba med fakta. Det är svårt ändå.
  • Anonym (lagli­gt)
    Visa endast
    Sön 12 jan 08:47 #6
    Anonym (S) skrev 2020-01-12 07:27:14 följande:
    Jag blir förvånad att det framstår i artikeln som att psykisk misshandel inte är straffbart, alltså inte kriminellt. stämmer verkligen det?

    En del psykisk misshandel faller väl under olaga hot, stalking m.m. Men väldigt ofta sker psykisk misshandel i form av exempelvis gaslighting eller vredesutbrott utan våld eller direkta hot. Det är inte olagligt att manipulera någon till att tvivla på sitt eget förstånd eller sitt eget värde, inte heller att skrämma någon till underkastelse genom att titt som tätt bli fly förbannad över petitesser.
  • Anonym (Bekym­rad TS) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 12 jan 08:48 #7 +1
    Anonym (mmm) skrev 2020-01-12 08:26:07 följande:

    TS, brister ska givetvis åtgärdas, det anser nog alla. Hur däremot, är en annan fråga.

    I ärenden där ena föräldern anser att den andre saboterar får de ju göra en polisanmälan. Många gör inte det, de kontaktar socialtjänsten som inte kan göra något rent juridiskt, de kan bara säga vad de ser och vad de tycker. Den vägen går alltså inte att få så mycket hjälp när det gått så långt som att någon saboterar på allvar, eftersom socialtjänstens arbete bygger på att föräldrar samarbetar. 

    Om man gör en polisanmälan så vet vi alla att polisen inte har så gott om tid och de prioriterar troligen inte sådana här ärenden, om det inte är känt på annat sätt att den saboterande föräldern begår andra brott som polisen redan är inkopplad på. 

    När ett ärende till slut kommer till rätten, kan det ha gått väldig lång tid och det är nog där problemet ligger. Det skulle behövas en snabbare ärendegång. Men samtidigt kan man heller inte bara lyssna på att en förälder påstår den andre saboterar, och ta ett snabbt beslut utifrån det. Allt måste utredas för att se vilket som faktiskt är sant. Ibland ljuger en förälder, ibland har faktiskt båda rätt i sin beskrivning av situationen, trots att de påstår olika saker. Det är med andra ord inte speciellt enkelt. 


    Du poängterar svåra saker. Jag ser också att socisltjänsten och familjerätten inte kan hantera alls när en förälder vägrar samverka. Polisen tar inte ens upp den sortens anmälningar förutom det lilla fåtal som till sist kommer till domstol och där förövaren sedan inte ens döms. Umgängessabotage och ofta bortrövande av barn är i praktiken lagligt o Sverige.

    Frågan är vad man gör åt det. Jag tror kriminalisering är ett nödvändigt steg.
  • Anonym (S)
    Visa endast
    Sön 12 jan 09:22 #8 +1
    Anonym (Bekymrad TS) skrev 2020-01-12 08:43:40 följande:

    Vårdnadsärenden i domstol har fördubblats. Umgängessabotage ingår i stor sett alltid där. Debattartikeln tar upp det. Ska jag ta reda på mer statistik du kraftigt betvivlar, inte vet och inte söker fakta om?

    Du vet inte heller riktigt hur lagstiftningen om vårdnad ser ut nu och om den bör ändras, som debattörerna tycker? Vill du att jag ska googla lite åt dig så du kan läsa på och se vad du kanske tycker?

    Jag är glad att du inte tycker att barn ska få rövas bort utan lagliga konsekvenser. Det är ju det som sker i Sverige nu och har pågått i flera år, därav debattartikeln. Om det inte var så skulle den inte behövts skrivas. Bra att du även ser detta som en viktig fråga och att barn är lika viktiga oavsett familjesituation, det var inte särskilt tydligt uttryckt i ditt första inlägg.

    Man kan fundera över vem som drar slutsatser och tänker märkliga tankar snabbt. Hade du ens läst länken till artikeln då? Alla är alltid välkomna att debattera här men det hjälper inte om man ger sig in i komplexa dialoger om svåra samhällsproblem utan att jobba med fakta. Det är svårt ändå.


    Jag förstår inte din aggressiva ton. Jag föesöker ju diskutera din frågeställning utifrån den kunskap som jag har och mina tankar kring möjliga läsningar på problemet.

    Du frågar i din ts om umgängessabotage ökar. Då utgick jag från att du själv inte visste det utan ville ha mer kunskap därom. Därför svarade jag på den frågan innan jag gick in på annat. Kanske hade det varit bättre att jag hoppat över att den frågan eftersom jag ju som sagt inte har svaret tyvärr.

    Jag har relativt goda kunskaper (som allmänt intresserad individ) om familjerätt generellt, men känner inte till statistiken kring umgängessabotage eller är särskilt insatt i mål kring umgängessabitage och egenmäktighet med barn. Till skillnad rrån skribenten är jag inte advokat och har den insynen och kunskapen.

    På vilket sätt jobbar jag inte med fakta? Det är ju precis det jag försöker göra. Jag lyfter ju just att det behövs mer fakta i form av en utredning för att svara på frågan om ny lagstiftnihg är den bästa lösningen på problemet som lyfts. Kanske är det tillämpningen av redan existerande lagstiftning som är problemet, som väl du själv verkar vara inne på? Jag slängee inte ur mig massa åsikter utan att ha fakta utan resonerar utifrån den könnedom jag har och tar givetvis gärna emot mer fakta om det finns.

    Jag förstår inte hur man från mitt första inlägg på något sätt kan lyckas läsa in att jag värderar barn olika och anser att det finns barn som inte är lika skyddsvärda som andra. Det vidhåller jag är en extremt märklig slutsats och tolkning utifrån vad jag faktiskt skrev.

    Skulle vara intressant att veta om du anser att just ny lagstiftning skulle vara bästa lösningen på problemet.
  • Anonym (Famil­jerätt­)
    Visa endast
    Sön 12 jan 09:27 #9 -1 +1

    Nej. Däremot så behöver socialtjänst, familjerätt och framförallt domstolarna (som är väldigt förlegade) bli mycket mycket bättre på att skydda barn som inte bör träffa en förälder/förövare. Så att den andre föräldern inte måste ta saken i egna händer.

    Idag utfärdas absurda domar som tvingar barn att träffa sin förövare. Några fall har ni läst om i pressen, men dessa bisarra domar utfärdas varje vecka men når aldrig allmänheten.

  • Anonym (S)
    Visa endast
    Sön 12 jan 09:58 #10
    Anonym (S) skrev 2020-01-12 07:27:14 följande:

    Är det en vanlig och växande form eller är det ok om barnet rövas bort? Mycket märklig frågeställning. Det skulle ju kunna vara så att det är ett problem som inte växer, men det skulle väl i så fall inte göra handlingen ok?

    .


    Jag funderar på om det är denna formulering som du misstolkar, för jag förstår verkligen inte dina frågor i relation till mitt första inlägg.

    Det jag tyckte var märkligt med din formulering i ts var att det är formulerat som att endera är egenmäktigt förfarande med barn en företeelse som ökar eller så är bortrövande av barn en ok handling.

    Så är det ju givetvis inte. Även om statistiken skulle visat att problemet inte ökat är ju företeelsen precis lika fel i sig. Det var enbart det jag ville få fram i det citerade.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll