Anonym (Bekymrad TS) skrev 2020-01-12 14:25:52 följande:
Vårdnadstvister som får så långt som till domstol skulle jag våga gissa i stort sett alltid innehåller anklagelser, bitterhet, förtal, att hålla barnen som gisslan och således umgängessabotage? Vilken sorts vanliga vårdnadstvister känner du till i domstolarna som sköts rent och vuxet? Jag tror att de psykiskt balanserade och vänligt kloka föräldrarna aldrig hamnar i vårdnadstvist - antingen vinner de genom total dominans och ärendet går aldrig till domstol förutom den lilla andel som nu ökar i antal där den andre föräldern inte ger sig, man vill vara kärleksfull förälder och ta sitt vårdnadsansvar för barnets bästa.
Du saknar verklighetsinsikt. Vårdnadstvister bottnar inte alltid i egoism och bitterhet hos föräldrarna, jag tror snarare att man undviker att dra det så långt om det inte är nödvändigt. Det finns alltför många fall där en av föräldrarna är direkt olämplig som vårdnadshavare. Genom våld/aggressioner, sjukdomar, psykisk ohälsa, kriminalitet eller bristande förmåga att tillgodose barnens fysiska och emotionella behov. I mitt fall: jag är så otroligt tacksam för båda mina föräldrar och önskar av hela mitt hjärta att mina barn också hade två trygga och fungerande föräldrar. En trygg familj och uppväxt är vad jag helst av allt vill ge dem. Men när den andre föräldern är farlig både för sig själv och andra har jag varit tvungen att göra allt jag kan för att skydda våra barn. Det handlar inte om något subjektivt tyckande från min sida utan problemen är väldokumenterade hos polis, domstol, socialtjänst, familjerätt och av vården. Trots det mår jag dåligt över att behöva dra igång en vårdnadstvist och ändå ska jag behöva höra att det gör mig till en bitter och egoistisk person? Tack.
