OK att din fru är m egna manliga vänner?

Är det inte så förhållanden ofta går åt helvete? för att man tar för givet att den andra tycker och tänker som man själv gör och skiter i att kommunicera om saker?

Gammal barndomsvän som plötsligt bara dyker upp?
Hur vet jag att det inte var ett gammalt EX? 

Sticka till fjällen med hela arbetsplatsen: Ja
Sticka till fjällen på tu man hand med kollega/gammal vän: Nej

Som med alla ultimatum så måste man vara beredd på att backa upp dem om de synas.  
Dock, om jag uttrycker ovilja att min fru skulle vilja åka iväg ensam en helg med en manlig vän, och hon fortfarande vill göra det, ja då är respekten borta och ett förhållande utan ömsesidig respekt är inte mycket till förhållande att bevara.

Ja, kanske. Ingen aning. Vi lärde känna varandra och hade det inte passat så hade vi ju inte blivit ihop.

S¨är det säkert, men ett förhållande är en work in progress så länge man är ihop och det skadar nog inte att kommunicera med varandra då och då. 

Ok, men om vi säger så här då.
Du gick hårt åt ts i tråden "(Jag vill ligga med min kollega, är gift)" och jag håller med i mycket du skrev där. Men bortsett från hennes önskningar och svekfulla tankar som enligt henne varken hennes man eller kollegan kände till, hände ju egentligen inget speciellt.

Sådär skulle jag kunna tänka mig att många kompisrelationer mer eller mindre ser ut. Utåt sett såg det säkert ut som att dom bara var jättebra kompisar.
Hon tyckte det var helt ok, för dom hade aldrig gått över gränsen.
Och egentligen har hon ju helt rätt enligt dom som argumenterar för kompisrelationer mellan könen. Om man inte går över gränsen vill säga...
Ingen kan ju styra vad som händer i någon annans huvud (eller ens i sitt eget) och ingen vet heller inget om det, om man inte gör som ts i den tråden, skriver om det på FL.

Andra trådar talar om mångåriga kompisrelationer där man enbart varit kompisar, och så plötsligt händer det, dom blir kära.
Är det bara då, "Tack för kaffet, ha det bra".

Så jag vet inte...Men visst finns det för partnern en problematik att förhålla sig till runt att ha kompisar av motsatt könet.
Speciellt för att det finns folk här som skulle kicka ut partnern om hen hade åsikter om deras kompisförhållande. 

Ah, så nu kommer det fram... du gillade inte vad jag skrev i någon annan tråd. Det förklarar ju din inställning till mina inlägg i denna tråd. Tja vad kan jag säga, jag kan inte rå för vad andra tycker om mina inlägg i andra trådar, och ärligt talat bryr jag mig inte speciellt mycket om det. 

Om jag minns den tråden rätt så var det INTE vad hon kände jag kritiserade utan vad hon GJORDE, för hon gjorde fan så mycket mer än att bara känna saker utan anordnade dejter och ensammöten med sin kollega, och det var något hon pysslat med i över ett år och envisades med att fortsätta med men förnekade in i det sista att det skulle vara en pågående affär enbart för att hon inte haft sex med honom och att de bara var vänner trotts att hon i trådstarten skrivit att hon ville ha sex med honom. Det är väl om inte annat ett typexempel på ett förhållande som INTE bara är vänskap, Och om jag inte minns fel så var hon medveten om att hennes man inte alls skulle gilla eller accepterat hennes umgänge med kollegan om han hade vetat sanningen om vad hon kände för honom och det var oxå anledningen till att hon höll tyst om det i sina samtal med sin man.

Hur många män eller kvinnor tror du skulle uppskatta att deras partner gjorde som hon gjort?

Ja, vi kommunicerar ju dagligen då vi bor ihop. Men jag ska alltså fråga honom regelbundet vad han anser om vissa saker?? Vi har gjort så att en sak dyker upp och man känner av. Till exempel politik. Jag frågade honom rakt ut vad han ansåg om ett visst parti. Inte som att jag behöver ta upp det igen.

Men det var ju helsike vad du missuppfattar allt. Jag säger ju att jag höll med om mycket i dina inlägg där. Jag är på din sida !!!!

Grejen är ju att ingen annan visste, det fanns bara i hennes huvud. (Och kanske kollegans, men det var inget som kom fram) Och det är ju precis det denna tråden handlar om. Litar man på en partner som har en så jäkligt nära relation med någon av det andra könet?

Ok, sorry, jag tolkade det som att du inte höll med mig om vad jag skrivit där, my bad...

Jag tolkar trådens fråga som vad var och en TYCKER om fruns ungänge med manliga vänner... och det beror som sagt på vad för slags umgänge man talar om. Om man TROR att det enbart är vänskap så tror jag de flesta är ok med det, om man TROR eller misstänker att det är mer än så tror jag de flesta inte är ok med det.

Kort sagt..

En gammal vän sen 20 år tillbaka, helt ok
En släkting, helt ok
Ett ex, nej
Den charmiga kollegan som hon helt plöttsligt blivit jättebra kompis med och som hon pratar om jämt.... väldigt tveksamt

Vad är skillnaden? Man förväntas agera gentemot varandra på lika gott sätt oavsett hur länge man varit ihop. Eller?

Tillit då? Vad är en relation värd om

Man inte kan lita på varandra och känna trygghet i varandra?