Apana35 skrev 2020-01-17 12:19:17 följande:
När jag undrade över vad som är OK, handlar det inte om vad man SÄGER till partnern. Utan hur det KÄNNS INUTI en själv. Och jag ser det inte som enbart DITT problem, utan även din partners, eftersom det är hon som utsätter dig för det, och VÄLJER att göra det.
Det mesta är okej, av tre anledningar:
- Jag äger inte min partner, hon är en egen individ med egna intressen, eget umgänge och eget liv. Hon har helt frivilligt valt att ha en relation med mig, och har rätt att när som helst och av precis vilken anledning som helst avsluta den relationen, oavsett vad jag tycker, tänker och vill. Och det är helt reciprokt.
- Otrohet kan ske när som helst, hur som helst och med vem som helst. Det kan ske på lunchrasten på jobbet, på en toalett på centralen på väg hem från jobbet, i en portuppgång på väg till kvällskursen i stickning eller i stallet efter ridlektioner. Min partner har tidigare levt med en kvinna, betyder det att hon är utesluten från nära vänskapsrelationer med 100% av befolkningen? Jag varken kan eller vill vara så kontrollerande och misstänksam, shit happens liksom, så gör vad du känner för. Händer något så får jag väl deala med det då.
- Förtroende är för mig något binärt, antingen har jag det eller så har jag det inte. Det existerar inget "Älskling, jag litar absolut på dig, men..". Har jag förtroende för henne så har jag, gör vad du vill tills jag tappat förtroendet, men är det borta så är det borta. Och jag har inte relationer med personer jag inte har förtroende för, det vore rätt ologiskt.
Jag har absolut varit svartsjuk i mitt liv, men jag har fått lära mig att det faktiskt är min egen känsla, den är inte min partners ansvar. Om man läser här på FL så finns det folk som blir svartsjuka på porr, på onanerande partners, på ex, på den trevliga kassörskan på ICA, på allt mellan himmel och jord. Det om något är en fingervisning om att det faktiskt inte handlar om att partnern väljer att utsätta en för något, utan att det är något internt som var och en får deala med. Sen kommer det säkert någon besserwisser och påstår att "ameeeen de där e ju inte normaaaaal svartsjuka, de där e ju sjuukliig svartsjuka!!1!" vilket är rent BS. Svartsjuka som svartsjuka, oavsett hur mycket man än försöker rationalisera det för sig själv och rättfärdiga det för andra.
