Längtar efter kärlek

Kan ti?lägga att jag nu varit singel i ca 2,5 år.

Inget jättedramatiskt men har väl valt fel män antar jag. Egoistiska män som inte varit beredda att jobba för en bra relation. Till slut ledsnar jag när jag känner att jag inte prioriteras (och tas för given antar jag)..... Jag är förmodligen alldeles för snäll och då blir jag överkörd. ????

De flesta som visar intresse är väl kring 30 kanske....ofta utan barn och inte ute efter något seriöst men vill gärna ha sex med mig. ???? Jag vill absolut ha sex men i en seriös relation så de går bort. Jag är färdig med barn och dras både intellektuellt och sexuellt till jämnåriga eller äldre män men de verkar av någon anledning inte se mig. Eller så är äldre män fegare.. ? Eller upptagna redan kanske?

Vet ju om att jag förmodligen måste söka på nätet eller gå på krogen för att öka chanserna att hitta någon men jag blir mest bara irriterad och besviken de gånger jag testat nätdejting tex. Var är de normala/vettiga och seriösa killarna???

Har en vän....jaha...ja det är ju inte lätt att veta. Men en seriös och bra kille antar jag då som redan har barn? Bor vart då i vårt avlånga land? Är ju som jag skrivit lite rädd för en ny relation med men känner ju samtidigt att jag saknar någon att skämma bort med all den kärlek jag trots allt är kapabel till att ge till rätt person. Men hur ska man våga satsa igen. Är rädd att bli sviken. ????

Ok Skåne.....och jag bor väldigt långt upp i landet. Nu vet jag inte heller om tanken var att ragga här utan ville väl mest lufta mina tankar och frågan varför äldre män är svårare att få kontakt med....

Jag bor i Luleå så rätt långt ifrån Sundsvall med.

Och Mannen M....riktigt snygga män...nja jag vet inte. Vad innebär det? Jag värdesätter inte nödvändigtvis utseendet så högt. Viktigare med kemi, humor, värderingar, ödmjukhet....

Ja varför valde jag så? Kanske för att de sämre egenskaperna inte visades i början, men absolut har jag ju funderat på om det fanns tecken redan från början och om det var något jag hade kunnat undvika genom att vara mer observant...men när man är kär är det inte alltid så lätt att se helt klart antar jag.

Jag försöker lära mig av mina eventuella misstag, därför jag är försiktig nu ju. Tyvärr är jag rädd att jag blivit lite väl misstänksam och försiktig och nu har svårt att släppa in någon överhuvudtaget istället.

Inte roligt att känna så....lite som att ge upp. Men jag hoppas ju ändå hitta en pärla till slut. Inte perfekt, för det är ingen, men någon genuin. Med sunda värderingar.

Tack för varningen...?