Klarar inte livet - hjälp, snälla...

Tror många känner igen sig i det du skriver. I  tidig ålder fick jag väldigt mycket ångest och stress, främst över förväntningar från folk runt om mig, men inte minst från mig själv. Tror det handlar mycket om prestationsångest som drog ned mig till en början och tillslut verkade alla uppgifter oöverkomliga

Men något som hjälpte mig var att arbeta med mig själv & mentalt och ändra mitt eget perspektiv på världen 

Terapin användes som ett ställe att ventilera, och inte orsaks/lösnings orienterat.
För i många fall finns det inte någon riktig orsak, och/eller lösning, men att prata kan hjälpa

Jag är ingen religös människa, men jag håller mitt sinne öppet för möjligheterna. Dock så tror jag starkt att man mår bra av att tro på något eller åtminstone har flera teorier, En mening med livet kan man säga.

Min nya tro är att Man går genom livet och försöker hitta människor & saker man gillar, små som stora. Det spelar ingen roll vilka val du gör, och vart du hamnar i framtiden. Allt är okej!  Det som betyder något är att man gör en resa. Att du har roligt & tråkigt och alla andra känslor däremellan.

Mitt mål i livet är att leva det, och hitta njutning i dom små sakerna utan att känna mig skyldig för att jag kanske inte uppnår min "fulla potential"

Hoppas du mår bättre!