Det är alltid mer egoistisk att lägga sig i någon annans relation med sina egna värderingar och sin egen moral.
Det 'är alltid mindre egoistiskt att fatta ett eget beslut över sina egna gärningar som eventuellt påverkar den egna relationen.
Det är din åsikt. Alla andra tycker inte likadant.
Du har kanske aldrig blivit bedragen så du vet hur ont det gör?
Jag har blivit det,men jag ville ändå veta sanningen.
Lögnerna och sveket sårar mer än otroheten i sig.
I mitt fall så hade han inlett ett förhållande med en av mina bästa vänner bakom min rygg.
Och det hade pågått i ett halvår när jag fick veta.
Jag försökte hantera det på ett moget sätt. men det var för svårt att förlåta när det var två som stod mig nära och det var för svårt för mig att kunna bygga upp en tillit igen.
Därför valde jag att avsluta och gå vidare istället.
På vilket sätt är det omoget?
Jag tycker inte att otrohet är ok. Det är inget oresonligt hat utan helt enkelt min åsikt.
Inleder man en monogam relation så har man ju gett varandra en tyst överenskommelse om att leva i tvåsamhet.
Vill man då plötsligt blanda in någon annan så kan man väl vara ärlig och prata om det med sin partner eller göra slut,innan man bestämmer sig för att vänstra.
Om jag är omogen för att jag tycker så så får väl det stå för dig.
Men var har jag skrivit att jag skulle lägga mig i andras förhållanden?
Jag har tvärtom skrivit att jag INTE skulle lägga mig i om jag inte visste att den som blir bedragen vill veta.
Men om jag vet att personen vill veta,då kan jag berätta.
Jag förstår inte varför otrogna ska skyddas till varje pris.
Och har man ett öppet förhållande så finns ju ingen anledning att bli arg för att någon berättar att de sett ens partner ute med någon annan,som någon skrev.
Jag har absolut gått vidare och t om förlåtit,även om jag inte längre har någon kontakt med dem.
Men när otrohetsdiskussioner dyker upp och otrogna till varje pris ska försvaras så gör det mig irriterad.
Spontan omröstning i tråden:
1) Ni som blivit bedragna och fick reda på den av någon annan, vad tyckte ni om att det berättades?
2) Ni som blivit bedragna och inte fick reda på den av någon annan, vad skulle ni tyckt om att få reda på det av någon annan?
Jag tillhör kategori 2. Jag hade gärna fått veta tidigare vad som pågick.
Att den otrogne själv berätt är givetvis bästa alternativet.
Men om den otrogne håller tyst och i stället fortsätter under en längre tid med sitt sidospår. vad skulle du uppskattat då? (Att vara ovetandes eller att någon berättade.)
Men det är ju det jag gör. Jag skulle inte gå till någon och skvallra om jag inte vet om h*n vill veta.
När det gäller mina vänner så vet jag vilka som vill veta och inte.
Och de flesta av mina vänner och bekanta har samma inställning som jag.
Fast den här frågan har bollats många ggr på FL och i stort sett varje gång har det visat sig att en stor majoritet vill veta oavsett vem det kommer från, vissa kanske föredrar att det kommer från deras partner men de allra flesta verkar vara överens om att man vill veta. Så om någon okänd person "skvallrar" så är oddsen rätt stora att den som får veta det är ok med det och oddsen ganska små att det är någon som inte vill veta alls.
Och om man då ska besluta sig för att berätta så är det väl rimligtvis majoriteten man ska utgå ifrån och inte undantagen,