Lyckligare att flytta utomlands?

Jag har flyttat från Tyskland till Sverige. Har bott här i snart 30 år. För mig spelar det inte så stor roll faktiskt. Så stora är inte skillnaderna. Det är väl mest att man har sitt liv här nu. Jag hade en fransk kollega som också sa det - varför flytta tillbaka? Orkar inte börja om igen. Spelar det någon roll? Europeiska storstäder skiljer sig inte så värst ifrån varandra. Däremot - om du flyttar till landsbyggden så kan skillnaden vara större. Även i samma land. ;) 

Högre lön och lägre pris på mat, utekvällar, m.m.? 

En sak till som är bättre i Tyskland, förutom skolan kanske, är sjukvården. Du kan gå till läkare samma dag och du blir opererad utan väntetid. Och behöver inte betala en massa pengar hos tandläkaren heller. Det mesta täcks av försäkring.

Jag tycker det är svårare i Tyskland när det gäller karriär. Det är mer noga där med att man måste ha rätt utbildning. Och du kommer säkert inte långt om du inte kan tyska flytande. Det finns mer hierarki där. Dvs. chefen bestämmer. Och det är svårare att vara hemma med sjuka barn. 

Vad menar du med att det är bra samhällsmässigt? Det finns ju så många delar där. Samhället fungerar bra i Tyskland också. Jag tror det är t.o.m. bättre på det planet att saker och ting blir lösta och inte lika ofta bara hamnar på någon annans bord. Det är svårare för kvinnor med barn att jobba i Tyskland, då det inte är lika självklart att förskolorna har öppet från tidig morgon till sen eftermiddag. Och det är dyrare också. Så många mammor jobbar inte (heltid). 

Mer ansvar på mannen? Nja... det bestämmer man förstås själv, det är ju ingen som hindrar en kvinna från att jobba. Men om man har barn, så märker man att man dels betalar mer skatt om båda jobbar och dessutom är barnomsorgen ofta dyr (det varierar mycket) och ibland också otillräckligt, dvs. kortare dagar. Så då tycker många familjer att det inte är värt det att båda jobbar.

Det beror ju helt på VAD du har läst. När jag kom till Sverige så hade jag läst en utbildning i Tyskland som inte ens finns i Sverige (en översättare-utbildning). Och jag fick inte heller räkna någonting när jag sedan här i Sverige läste engelska igen (ämneslärare). Generellt lär du inte ha mycket nytta av en oavslutad svensk utbildning i ett annat land. Och jag har svårt att tänka mig att det skulle gå att "läsa klart" i ett annat land. Men som sagt, det beror ju på vad det är, dvs. hur eftertraktat det är. 

Angående skyddsnät: Det fungerar alldeles utmärkt även i Tyskland, det bara skiljer sig i detaljerna, tycker jag.  Ofta är det så att man väljer lite mera själv och kanske måste ta lite mera initiativ själv också, men det man vanligtvis räknar som skyddsnät -  arbetslöshetsersättning, socialbidrag, sjukersättning - det är minst lika bra som i Sverige. Däremot är föräldrapenningen betydligt mindre och vård av sjukt barn fanns knappt (men jag tror det är bättre nu). Barnbidrag är minst lika mycket som i Sverige. Sjukförsäkring och skattelagar är mer komplicerade, men inte sämre för folk. Vissa saker finns i Tyskland, andra i Sverige, men det jämnar ut sig. 

Gjorde du inte det, research? Precis så är det om man kommer till ett annat land. Saker är annorlunda. Det behöver inte vara ett stort problem - om man är lite flexibel. Sedan är det alltid jobbigt i början. Jag kommer ihåg när jag kom till Sverige - jag begrep inte att man måste ta en nummerlapp till allt och tyckte det var jättejobbigt. 

Men hur farligt är det egentligen? Att affärerna har andra öppetider, det är ju egentligen inte så stor grej. Det kan ändra sig här också. Problem har man om man utgår ifrån att bara det som man själv är van vid är "rätt" och bra. Allt annat är konstigt, eller?  Man vänjer sig. 

Självklart! Det är samma sak när man kommer till Sverige. Jag tyckte att så mycket var mer komplicerat och onödigt dåligt fungerande här. Det är inte "sämre" i andra länder, utan det är annorlunda. Och det tar tid att vänja sig. Jag säger bara att man måste räkna med detta.

Däremot, jag hade en irländsk pojkvän när jag bodde i Tyskland. Han klagade fortfarande hela tiden, och då hade han varit där runt 10 år, helt frivilligt. Det var visserligen överdrivet, men att man kan känna så ibland, det förstod jag absolut, sen jag själv bytt land. 

Precis så är det, jag vet. Jag blev jätteirriterad över alla kö-lappar och tyckte: Vad.... är det för trams med dessa vårdcentraler? Jag ville alltså gå till en läkare, inte till en vårdcentral. Och jag hade svårt med sånt som man skulle säga rakt ut i Tyskland, men inte i Sverige. Jo, det är tungt, man känner verkligen en kulturchock. 

Att allt är stängt på söndagar (och på lördag eftermiddagar, och på vardagar mellan kl. 13 - 15) beror på arbetslagen. Folk ska inte behöva jobba obekväma arbetstider. Numera har man lättat lite på det - förut var det rentav förbjudet i Tyskland att ha affärer öppna då. 

Om du vill ta igen tid, flytta absolut inte till ett annat land där du först måste vänja dig till allt och dessutom lära dig ett nytt språk! Det tar ganska många år tills man har etablerat sig där. Det första jag fick göra är ju en ny utbildning.

Vad hade du för utbildning förresten?