Inte attraherad

Jag tror att man kan om man släpper ?dejtandet? lite.

Det var ungefär så för mig när jag träffade min sambo första gången. Jag tyckte inte alls han var särskilt snygg då. Men han var supersnäll och vi klickade på vänskapsplanet.

Från början skulle vi bara vara vänner och vi båda dejtade andra. Hjälpte varandra med tips och råd. Efter en tid så insåg jag vad jag hade mitt framför näsan. Han blev helt plötsligt attraktiv! Idag lever vi ihop och är lyckliga! :)

Så, jag tänker att du kanske skulle säga till honom att ni ska vara vänner till att börja med. Sen umgås avspänt och inte tänka att nåt ska pressas fram?

Jag har dock varit med om det du säger med andra killar. Att de är superfina men jag attraheras inte. Då har de dock alltid haft nåt i personligheten jag inte gillat. Då går det inte.

Gör er båda en tjänst och sluta träffa honom nu. Om ni blir tillsammans kommer han alltid att känna sig ratad för att du inte är attraherad av honom. Förr eller senare träffar du någon du tänder på och då är risken stor att du är otrogen. Låter som du inte är rätt för honom, ett förhållande måste bygga på fysisk attraktion från båda håll i alla fall i början. Kan du inte bortse från hans utseende är det inte rätt, så enkelt är det.

Du skriver att något i hans drag är motbjudande för dig. Jag har svårt att tro att det plötsligt kommer förbytas i attraktion. Sedan behöver du väl inte tala om för honom exakt varför du inte vill ses mer, mer än att det inte känns rätt? Jag har själv dejtat en tjej som jag verkligen gillade men jag var inte attraherad. Det kändes väldigt ytligt att bryta med henne av det skälet men jag insåg att det skulle alltid vara ett hinder för att kunna bli något långvarigt så då var det bättre för bådas skull att inte dra ut på det.

Är det rätt så kommer attraktionen automatiskt, det är jag rätt säker på. Tror att när man börjar störa sig på utseende är det egentligen att det finns något som inte riktigt klickar

Ska man bygga ett liv med någon finns det ett ?osynligt? element att ta hänsyn till menar jag, som varken har med yttre attribut eller personlighet och allt det där, klicket helt enkelt! Objektivt kan jag säkert hitta massor av ?brister? på frun, och hon på mig, utseendemässigt eller på personligheten gör detsamma, men så länge det där ?andra? finns så synar man inte varandra på det sättet, håller du inte med?

Kan bara tala från egen erfarenhet. Försökte två gånger dejta killar som jag inte var attraherad av, och det var dömt att misslyckas. För min del måste det finnas där från början, och jag tror att det är så för de flesta.

Jo så klart, för mig är utseendet viktigt. Men jag tror fortfarande att om jag blir förälskad i en person som allt bara stämmer med, så hade jag inte stört mig på eventuella brister. Så det jag kanske vill säga är att förälskelsen kanske saknas, och då blir det ju att bygga luftslott.

Är man fet med dålig hy och gula tänder beror det nog i 99% på personlighetsdrag dessutom, så har svårt att se att jag skulle falla för en sån kvinna, men man ska väl aldrig säga aldrig, haha.

Men jag ska inte tala för dig, finns förälskelse?

Men nu undviker du ändå frågan... är du förälskad? För mig är det när man inte kan låta bli att tänka på personen, allt pirrar, viljan att spendera så mycket tid med denne som möjligt, ja du vet vad jag pratar om antar jag. Har man fått en förälskelse och dom känslorna har jag svårt att se hur man när man träffas helt plötsligt tappar allt och bara stör sig på hans utseende? Eller är du bara kär när ni inte träffas?

Känn som att saken är avgjord isåfall.. man kan ju inte tvinga fram känslor