Utsatt för psykisk och fysisk misshandel
Hej!
Jag vill bara öppna mig för någon. Jag har i snart sju år varit tillsammans med en man som jag tror är psykiskt sjuk. Vi är gifta nu sedan 1 år. Han har skapat ett eget samhälle innanför lägenhetens väggar. Här gäller egna regler. Egna normaliteter. Egna lagar. Han har ingen upptrappning till sina utbrott utan kan gå från glad till vansinnig på en minut. Han är helt normal när han inte är galen. Som vilken mysig kille som helst. Vi myser, vi går promenad med familjen, vi hälsar på svärföräldrar, vi äter middag, vi ser film, vi spelar basket. Men allting normalt är under ett ständigt hot om att när som helst kan det vända. Han använder sin röst för att kontrollera omgivningen. Han skriker så otroligt högt, och detta sker flera gånger i veckan. Det är en typ av misshandel som jag fan tycker är värre än fysisk misshandel. Det är enligt lag jämställt med fysisk våld. Han får ett annat röstläge. Han blir helt personlighetsförändrad och hotar med att döda mig och krossa mig. Ibland går det helt åt helvete och han tar tag i mig hårt, tar stryptag, trycker ner mig i golvet, slår sönder min dator/slår sönder stolar eller andra saker i hemmet. Han slår ju aldrig i ansiktet eller liksom med knytnäven så enligt honom har han inte slagit mig någon gång, utan det är normalt att bråka så, menar han. Efter någon dag ber han om ursäkt och kan själv kalla sig sjuk osv och de gånger jag försökt lämna så är han så extremt manipulerande och lovar att söka hjälp och han är så manipulerande att jag ser hur han framför ögonen manipulerar mig men jag är så skadad att jag låter mig hänföras av hans löften om att söka hjälp. Ingen vet. Några nära vet lite av det, långt ifrån allt, och de tycker ju han är helt sjuk i huvudet på det lilla de fått höra.
Men de vet inte att han också är fysisk och att han får utbrott extremt ofta. Jag känner mig så fruktansvärt ensam och hjälplös. Har ringt kvinnojour med det är så obehagligt och man vet inte hur man ska börja ens. Jag funderar på att gå till psykolog, men jag har så extremt mycket på hjärtat att jag går sönder av att bara tänka tanken att berätta om allt. Jag förstår alla som inte lämnar. Man blir helt enkelt förlamad. Det är ju bara att gå liksom. Även om jag skulle förlora stort ekonomiskt på det osv, spelar väl ingen roll i utbyte mot frihet. Man förstår sig inte på sig själv som gift sig, flyttat ihop med människan och investerat allt i förhållandet. Det finns ingen logik. Psykisk våld leder till vanmakt och du är fängslad till den dagen du av någon anledning måste fly för ditt liv och får kraft.