Otrogen igen?

Många, alla behöver ju inte bete sig som idioter för att fatta, finns ju såna som fattar redan innan och ger fan i att göra så. Ditt resonemang är som att säga att man måste bli alkis för att lära sig hantera alkohol.

Äsch,alla har inte levt lika präktigt som dig. När man e tonåring så bubblar hormonerna och man förälskar sig i nya flammor dagligen. Klart som sjutton de e lätt att vara otrogen då.

Sprang på varandra på krogen i helgen och ja vi hade sex igen. Skit dåligt jag vet men ruskigt skönt! Inser mer och mer att min moral nog inte är så hög trots allt

Du frågar i trådstarten hur du bör göra. Du vill inte riskera förhållandet och samtidigt vara otrogen. Det är som att säga att man vill dricka mycket alkohol men inte riskera bli berusad. Det går helt enkelt inte vara otrogen utan att riskera förhållandet. Det är alltså redan för sent! Alltså bör du bryta upp från din man. Frågan du bör ställa dig är om du ska berätta orsaken eller inte.

Ett dilemma man inte avundas direkt!

Förstår att du har stora behov. Många av oss har. Du är också medveten om att du kan bli avslöjad. Och de stora förlorarna då är ju dina barn. Din man skulle må dåligt ett tag men sedan var nöjd över att bli av med dig.
Det är som att du varje gång du är otrogen spelar att spel med dina barn som insats.En livets roulette.
Jag dömer dig inte. Egentligen bryr jag mig inte om dig. För jag känner inte dig.
Jag konstaterar fakta.
Vi är olika. Jag kan ibland se det som att del av oss är vad jag kallar "skammänniskor". Man har ett stort behov av att få uppmärksamhet. Att ha det lite hemligt som du uttrycker dig. Tillfredsställa egna behov.
Problemen för dem kommer om och när de blir upptäckta. Det är som att snatta. Man skäms när man blir påkommen. Dessutom brukar man som du fortsätta när  man inte blir upptäckt. Ofta inga skuldkänslor.

Andra är vad jag kallar "skuldmänniskor". Man har starka känslor. Även för andra än sin partner. Men man har också en djupare empatisk förmåga som gör att man stannar upp och tänker efter. Möjligen lever man också i mer djupa kärleksförhållande. Man får starka skuldkänslor om  man kan riskerar att skada partner och barn i sin familj.

Lösningen vore att "skammänniskorna" kunde bilda par och tillåta varandra små äventyr. Och de andra kunde i lugn och ro leva vidare utan traumatiska avbrott.Jag tror jag skall försöka hitta på något test för det.

Slutligen. Det här tjatet om moral är tröttsamt. Vi har alla en moral. Men den ser olika ut. Tror det finns ett begrepp som kallas nyttomoral.Viket betyder mesta möjliga nytta för mig själv.

Lag och moral är inte samma sak. Samhället kan stifta lagar som är för samhällets skull, men det säger inget om den personliga moralen, det vill säga vad man själv håller för rätt eller fel. Det får man faktiskt fixa själv och inte skylla på samhället. "Det är inte olagligt, alltså är det okej", snacka om att inte ta ansvar för sina handlingar mot andra.

Men anser man att otrohet, att svika löften till sin partner är okej ... tja, då har man ju den moraluppfattningen. Men man ska ju inte vara förvånad om ens partner har en annan uppfattning om vad som är rätt och fel. Rätt och fel är inte absolut, det handlar om överenskommelser.

Lycka till med din grumliga uppfattning. Jag hoppas den prövas en dag. Det vore antagligen en bra sak för dig.

Jo det är lätt att säga sp när det är andra som drabbas, men när det gäller hur andra ska bete sig mot dig så vill du såklar att det ska vara jättepräktiga... snacka om dubbelmoral.

Jo det är säkert jättelätt om man saknar moral. Men såna människor ska man nog hålla sig lång borta från, vem fan vill vara nära någon som kan sticka en i ryggen så fort det passar?

Nähä... och det kärvdes såklar ytterligare ett ligg för att förstå det. Det fattade du inte alls första gången, eller hur?

Så vad tänker du göra nu? Fortsätta knulla tills du bli påkommen?
Varför inte bara avsluta färhållandet med din man så han kan hitta sig en bättre partner? Du saknar ju all slags kärlek och respekt för honom?

Undrar just hur man är funtad mellan öronen om man kan göra som ts och komma hem, se sin sambo och barn i ögonen, och låtsas som ingenting?
Måste finnas en diagnos i botten. En bokstavskombination som verkar vara vanlig i detta forum.
Först och främst noll respekt mot sambo och barn...sen inget konsekvenstänk.
Eller också är ts ett troll som bara vill provocera.
Men om det är sant, skulle man faktiskt bara vilja kräkas på en sådan människa.

I så fall skulle halva världen ha en diagnos. Vilket de uppenbarligen inte har. Ju äldre jag blir och ju mer folk börjar prata om detta så märker jag att det nästan är en regel att folk håller på, på ett eller annat sätt. Alla kanske inte gör som ts men något litet fuffens är det många som har. Någon flirt, en tanke, en åtrå till någon annan. Också personer som man aldrig skulle ha väntat sig det ifrån håller på. Otrohet är inte bra, men ska man vara stenhård på denna punkt får man nog flytta till en eremitgrotta och bo där själv. Därför är det bättre att låtsas som det regnar. Ha sin lilla familj, älska sin man och sina barn och inte oroa sig i onödan. Finns annat att tänka på än just detta.