Anonym (Motivation) skrev 2020-02-12 13:42:31 följande:
Är en kvinna på 30+ som har sambo och två barn. Jobbar på kontor med ca 15 kollegor. För en tid sedan så va vi på AW och där råkade det spåra lite o jag hamnade i säng med en kollega. Trodde aldrig att min moral skulle tillåta mig det.
Grejen nu är att jag ångrar inget och jag vill faktiskt va med honom igen men vet inte om jag vågar, vill inte riskera min relation men ändå njuta av livet hur bör jag göra?
VET ATT JAG ÄR EN SKIT Så det behöver vi inte älta i massor nu
Jag har inga svar. Tyvärr. Mitt själsliv är upp och ner just nu...
Men, jag förstår dig. Det är så jäkla sjukt och jobbigt när sådant händer. Jag trodde ALDRIG det skulle hända mig att jag skulle titta efter andra och nu är jag där själv. Det här är sådant jag skrattade åt. Jag är så otroligt kär i min man, han är så fin och bra vi har två underbara barn 17 år ihop och 10 som gifta. Förstår du vilken idiot jag är. Varför tittar jag efter andra då?? Varför vill jag ha kakan och äta den. Svårt att säga. 40-årskris kanske. Finns inga fel i vårat förhållande, vi har det jättebra. Det känns som om jag utsätts för en enorm prövning just nu. Av bibliska proportioner.
Men ändå. Spänningen Ojojoj. Därför skulle ett öppet förhållande inte funka - det är som du säger spänningen man vill åt. Tabut kanske. I vilket fall, det som hindar mig är att jag inte skulle kunna se min man i ögonen efter en affär. Det går bara inte. Jag trodde jag skulle klara det, klara av att dölja men jag tror inte det längre. Förra helgen höll det på att gå riktigt illa under en mycket blöt kväll. Som tur var blev det ingenting - men våra planer var mycket långtgående... skäms över planerna. Det är snart förträngt - det ligger på samma ställe i hjärtat och hjärnan som allt annat dumt man gjort och sagt. Dit bara jag har nyckeln. Jag tänker inte kasta bort 17 år och två barn på att pådyvla honom min skam och min vilsenhet.
Vad vill jag säga. Om du gör om det så håll tyst. Lova mig. Sköt det snyggt. Tvinga inte in din man i en sanning som bara sårar. De flesta berättar för att de ska vara duktiga och lägga det obehagliga på den andre. Gör inte det.
Hade samhället ansett att otrohet var ett så fruktansvärt brott hade det varit straffbart. Så är inte fallet. Moralen är för snäv och det motsatta könet för attraktivt. Ta en långpromenad själv imorgon och fundera över vad du vill och varför.... inte för att det kommer ge dig svar men på något sätt måste man bearbeta sådana här känslor och tankar.
Inte så bra svar kanske. Livet är inte svart eller vitt som vissa vill påskina här. Hoppas att de aldrig hamnar i detta dilemma för det är inte så kul. En sak har jag lärt mig av livet, mycket av det jag säger att jag aldrig ska göra eller som jag t.o.m. fördömt - det har jag gjort. Det är lätt att peka finger mot andra men jag tycker man ska ta sig en titt i spegeln. Många anser sig vara så fiiiina människor och är i själva verket av värsta sorten.