Forum Relationer - Kropp & själ
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Exet förstör för oss

    Tor 13 feb 23:04 Läst 0 gånger Totalt 12 svar
    Tor 13 feb 23:04

    Hej,


    Kan någon hjälpa mig med ett stort dilemma.


    Jag och min partner har varit tillsammans i drygt 3 år vi har det väldigt bra förutom att min partner inte vågar berätta om vårt förhållande för sitt ex. Deras barn som är 15 och 17 vet om oss men den äldsta är inte så glad för hen tycker jag förstört hens liv och att det är mitt fel föräldrarna skiljde sig. Partnerns ex talar illa om min partner inför barnen och sätter press på dem att de inte ska gilla någon ?bonusförälder? osv. Jag är övertygad om att exet vet om mig och oss men försöker på lite fula sätt lirka och sätta press.


    Har ni några bra och konstruktiva idéer på vad och hur vi kan komma vidare? Vad kan vi som par göra? Vad kan jag göra? Vad kan min partner göra? Vad anser ni måste göras?


    Snälla, dåliga kommentarer undanbedes!


    Är det någon skillnad på om jag är kvinna eller man?

  • Fre 14 feb 11:15 #1

    Jag förstår att det är ett stort dilemma. Det spelar ingen roll om du är man eller kvinna. Din kärlek och hens barn och däremd även du är utsatta för en sorts psykiskt övergrepp som sliter sönder barnens uppväxt och era liv med.


     
    En bra och vuxen skild förälder samverkar vänligt men med integritet/gränser med sitt ex och pratar aldrig illa om den andre föräldern inför barnen. De ska inte hamna i lojalitetskonflikt eller behöva välja på något sätt. Är man skild vuxen har man all rätt att hitta ny vuxen kärlek med eller utan bonusbarn.

    https://www.xn--vrdnadstvist-tcb.nu/vad-innebar-umgangessabotage

    https://www.aftonbladet.se/debatt/a/VRJWAp/barn-ska-inte-tvingas-valja-en-av-foraldrarna
  • Fre 14 feb 11:22 #2

    Först och främst är ju frågan om det verkligen fanns med i bilden innan de skilde sig. Om det skulle finnas ett uns av fog för barnens avsky mot dig.

    I min värld så letar man inte ny partner eller vill skilja sig om man har det bra i den relation man lever i, men det är få som delar den uppfattningen. Alltså kan man inte lägga ansvar på den nya/nye för att en relation tar slut.


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Fre 14 feb 13:54 #3
    Mandel skrev 2020-02-14 11:22:04 följande:

    Först och främst är ju frågan om det verkligen fanns med i bilden innan de skilde sig. Om det skulle finnas ett uns av fog för barnens avsky mot dig.

    I min värld så letar man inte ny partner eller vill skilja sig om man har det bra i den relation man lever i, men det är få som delar den uppfattningen. Alltså kan man inte lägga ansvar på den nya/nye för att en relation tar slut.


    Man blir ledsen och arg om man blir sviken och lämnad. Men man måste komma över det efter ett tag och inte bli evigt bitter och hatisk. Man måste anpassa sig och gå vidare. Att inte göra det skadar en själv, barnen och exets eventuella nya kärlek.

    Man ska aldrig aldrig blanda in barnen i vuxnas kärleksbekymmer. Barn förstår inte, de tror att de måste ha en åsikt och visa tröst/lojalitet och att de bör välja sida. Detta skadar barnen psylkiskt djupt och länge. Barn har rätt till båda sina föräldrars kärlek och stöd i sin uppväxt, förutsatt att inget allvarligt övergrepp finns som hotar barnen. Oftast finns inget sådant och då är det denna hatfyllda trianguelering som är själva det psykiska övergreppet på barnen.

    Är man hatisk och bitter efter en skilsmässa, oavsett hur det gjordes (man får skilja sig, det är inte olagligt, det är inte heller olagligt att vara otrogen eller at hitta ny partner efter skilsmässan) då får man gå till psykolog eller prata mycket med sina vuxna vänner. Man blandar inte in barnen alls i detta sina problem, oavsett barnens ålder.

    Det här är ett växande samhällsproblem med övergrepp på barn som övertalas att ta avstånd från sin ene fullt OK och kärleksfulle förälder. Livslånga skador av detta.
  • Fre 14 feb 14:33 #4
    Rudbeckius skrev 2020-02-14 13:54:37 följande:
    Man blir ledsen och arg om man blir sviken och lämnad. Men man måste komma över det efter ett tag och inte bli evigt bitter och hatisk. Man måste anpassa sig och gå vidare. Att inte göra det skadar en själv, barnen och exets eventuella nya kärlek.

    Man ska aldrig aldrig blanda in barnen i vuxnas kärleksbekymmer. Barn förstår inte, de tror att de måste ha en åsikt och visa tröst/lojalitet och att de bör välja sida. Detta skadar barnen psylkiskt djupt och länge. Barn har rätt till båda sina föräldrars kärlek och stöd i sin uppväxt, förutsatt att inget allvarligt övergrepp finns som hotar barnen. Oftast finns inget sådant och då är det denna hatfyllda trianguelering som är själva det psykiska övergreppet på barnen.

    Är man hatisk och bitter efter en skilsmässa, oavsett hur det gjordes (man får skilja sig, det är inte olagligt, det är inte heller olagligt att vara otrogen eller at hitta ny partner efter skilsmässan) då får man gå till psykolog eller prata mycket med sina vuxna vänner. Man blandar inte in barnen alls i detta sina problem, oavsett barnens ålder.

    Det här är ett växande samhällsproblem med övergrepp på barn som övertalas att ta avstånd från sin ene fullt OK och kärleksfulle förälder. Livslånga skador av detta.

    Nu är jag inte riktigt med, men min undran var om ts fanns med i bilden innan skilsmässan och därmed kan ses som boven i dramat av den försmådda ex-frun och i vissa fall även av barnen om de varit så pass stora att de ändå begriper ett och annat.
    Blir lite lättare att komma med råd och tips då.

    I min värld kan man aldrig skylla sina misslyckade förhållanden på någon annan än sig själv och jag som person är snarare överdrivet positiv till barnens far och hans nya kvinna för att barnen ska känna att det är okej att tycka om henne! Även om jag kan tycka att en del saker är helt omdömeslösa...

    Nu är mina barn så pass gamla att de faktiskt förstod varför jag valde att lämna deras far. Det hade ju varit dåligt i många år och det hade de så klart märkt av.Barnen har nu även själva märkt av att pappa gör allt det där som jag efterfrågade under vårt äktenskap, men som aldrig hände.
    Jag väljer att inte vara bitter utan säger att det är väl kul att det äntligen har blivit fart på pappa!


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Fre 14 feb 14:57 #5
    Mandel skrev 2020-02-14 14:33:27 följande:

    Nu är jag inte riktigt med, men min undran var om ts fanns med i bilden innan skilsmässan och därmed kan ses som boven i dramat av den försmådda ex-frun och i vissa fall även av barnen om de varit så pass stora att de ändå begriper ett och annat.
    Blir lite lättare att komma med råd och tips då.

    I min värld kan man aldrig skylla sina misslyckade förhållanden på någon annan än sig själv och jag som person är snarare överdrivet positiv till barnens far och hans nya kvinna för att barnen ska känna att det är okej att tycka om henne! Även om jag kan tycka att en del saker är helt omdömeslösa...

    Nu är mina barn så pass gamla att de faktiskt förstod varför jag valde att lämna deras far. Det hade ju varit dåligt i många år och det hade de så klart märkt av.Barnen har nu även själva märkt av att pappa gör allt det där som jag efterfrågade under vårt äktenskap, men som aldrig hände.
    Jag väljer att inte vara bitter utan säger att det är väl kul att det äntligen har blivit fart på pappa!


    Intressanta likheter. Fast omvända kön. Jag blev lämnat och upptäckte sedan hur skönt och lätt det var senare med ny partner som inte hade så många nojer och lågt humör. Tyvärr fastnade exet i bitterhet och hat och anförtrodde sig med barnen som blev förtvivlade och försökte trösta exet. 

    De har försvunnit in i onödig avskildhet och mår skit. Jag önskar jag kunne hjälpa barnen. Tyvärr kan inga myndigheter hjälpa, trots att det som sker är så skadligt. Formellt har vi lagar mot den här sortens övergrepp, men i praktiken funkar det inte.

    Jag sörjer men har lyckats leva ett bra liv, på ytan ser det ju snyggt, glatt och socialt ut. Mina barn har lite inblick och min äldste har kommit över till farsan, i början i smyg, och bett mig fortsätta försöka få exet att samverka och sluta med det eviga umgängessabotaget, blockering och årliga hatbrev. Min äldste har tappat så mycket självkänsla och livsglädje av att i flera år stötta sin mamma i hennes obearbetade och helt obefogade hat/skam eller vad det är.

    Man får skilja sig och man får gå vidare. Barnen ska inte drabbas mer än nödvändigt av vuxnas konflikter. 
  • Fre 14 feb 15:48 #6
    Rudbeckius skrev 2020-02-14 14:57:55 följande:
    Intressanta likheter. Fast omvända kön. Jag blev lämnat och upptäckte sedan hur skönt och lätt det var senare med ny partner som inte hade så många nojer och lågt humör. Tyvärr fastnade exet i bitterhet och hat och anförtrodde sig med barnen som blev förtvivlade och försökte trösta exet. 

    De har försvunnit in i onödig avskildhet och mår skit. Jag önskar jag kunne hjälpa barnen. Tyvärr kan inga myndigheter hjälpa, trots att det som sker är så skadligt. Formellt har vi lagar mot den här sortens övergrepp, men i praktiken funkar det inte.

    Jag sörjer men har lyckats leva ett bra liv, på ytan ser det ju snyggt, glatt och socialt ut. Mina barn har lite inblick och min äldste har kommit över till farsan, i början i smyg, och bett mig fortsätta försöka få exet att samverka och sluta med det eviga umgängessabotaget, blockering och årliga hatbrev. Min äldste har tappat så mycket självkänsla och livsglädje av att i flera år stötta sin mamma i hennes obearbetade och helt obefogade hat/skam eller vad det är.

    Man får skilja sig och man får gå vidare. Barnen ska inte drabbas mer än nödvändigt av vuxnas konflikter. 
    Hos "oss" är det så intressant att det var han som blev kränkt av att jag valde att lämna honom så han klarade inte av att titta på mig när han pratade med mig. 
    Han kan fortfarande inte kommunicera kring barnen på ett normalt och vettigt sätt trots att han träffat en ny och borde ha gått vidare.
    Han kan bara inte släppa tanken på att jag ska straffas för att jag lämnade honom.

    Inte så att han vänder barnen emot mig utan mer att han är snälla pappan som köper allt de pekar på och han tror att barnen ska sköta hans kommunikation rörande umgänget istället för att ta det direkt med mig. Stolle!
    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Fre 14 feb 16:03 #7
    Mandel skrev 2020-02-14 15:48:24 följande:
    Hos "oss" är det så intressant att det var han som blev kränkt av att jag valde att lämna honom så han klarade inte av att titta på mig när han pratade med mig. 
    Han kan fortfarande inte kommunicera kring barnen på ett normalt och vettigt sätt trots att han träffat en ny och borde ha gått vidare.
    Han kan bara inte släppa tanken på att jag ska straffas för att jag lämnade honom.

    Inte så att han vänder barnen emot mig utan mer att han är snälla pappan som köper allt de pekar på och han tror att barnen ska sköta hans kommunikation rörande umgänget istället för att ta det direkt med mig. Stolle!
    Skumt, vi har liknande trots att hon lämnade, exet vägrar alltså kommunicera direkt med mig och lägger därmed sådan tyngd på barnen. Min minsta flicka (nu 16) har bara kunnat skicka tre små nödrop på 19 månader till mig (om att vi tänker på varandra osv). Exet har inte träffat nån ny och barnen säger att det gör hon aldrig. Det är helsjukt och det påverkar oss i min nya familj jättemycket, exet förstör massor för oss med, men mest för mina olyckliga barn.... det borde vara brottsligt att utsätta sina barn för att vara verktyg i en sorts onödig hatkampanj. 

    Hon verkar ha nåns sorts tanka om att jag för evigt ska straffas för att jag verkar kunna ha ett bättre och gladare liv utan henne. Hon har också köpt allt barnen pekat på tills nyligne då hon blivit skitsnål. Hon har motarbetat alla mina försök att få barnen att sommarjobba, åka på läger osv så nu är de ungsa vuxna utan självförtroende och erfarenhet om sånt. Exet borde läsa på om att vara tonårsförälder. Nu är det ju så att tonåringarna bekymrat tar hand om henne och verkar helt tomma inuti. Som om det inte var stökigt ändå att vara tonåring.

    blogs.psychcentral.com/relationships-balance/2012/08/07/my-partners-ex-is-ruining-our-relationship/
  • Anonym (??)
    Visa endast
    Fre 14 feb 17:19 #8
    Rudbeckius skrev 2020-02-14 16:03:48 följande:
    Skumt, vi har liknande trots att hon lämnade, exet vägrar alltså kommunicera direkt med mig och lägger därmed sådan tyngd på barnen. Min minsta flicka (nu 16) har bara kunnat skicka tre små nödrop på 19 månader till mig (om att vi tänker på varandra osv). Exet har inte träffat nån ny och barnen säger att det gör hon aldrig. Det är helsjukt och det påverkar oss i min nya familj jättemycket, exet förstör massor för oss med, men mest för mina olyckliga barn.... det borde vara brottsligt att utsätta sina barn för att vara verktyg i en sorts onödig hatkampanj. 
    Ursäkta, men en 16-åring kan givetvis ringa eller messa sin andra föräldrar hur ofta den vill, så vida denne inte är inspärrad i en konstig sekt. 
    Du vet antar jag, att en 16-åring tex skulle kunna flytta och skriva sig hos dig mot sin mammas vilja? Vill barnet inte det så kanske den bild du har målat upp på forumet i tidigare trådar inte är så svart/vit som du vill låta påskina när du skriver om dina barn? 
  • Fre 14 feb 17:25 #9
    Mandel skrev 2020-02-14 11:22:04 följande:

    Först och främst är ju frågan om det verkligen fanns med i bilden innan de skilde sig. Om det skulle finnas ett uns av fog för barnens avsky mot dig.

    I min värld så letar man inte ny partner eller vill skilja sig om man har det bra i den relation man lever i, men det är få som delar den uppfattningen. Alltså kan man inte lägga ansvar på den nya/nye för att en relation tar slut.


    Japp, det är det som är frågan. 

    Jag har också varit med om att min mans ex har matat barnen med sånt, men det stämde ju inte i vårt fall. Han var ju separerad och skilt när vi träffades.
  • Mån 17 feb 07:55 #10
    Anonym (??) skrev 2020-02-14 17:19:06 följande:

    Ursäkta, men en 16-åring kan givetvis ringa eller messa sin andra föräldrar hur ofta den vill, så vida denne inte är inspärrad i en konstig sekt. 

    Du vet antar jag, att en 16-åring tex skulle kunna flytta och skriva sig hos dig mot sin mammas vilja? Vill barnet inte det så kanske den bild du har målat upp på forumet i tidigare trådar inte är så svart/vit som du vill låta påskina när du skriver om dina barn? 


    Ja, det är ofta så man kan tänka. Svartvitt är det verkligen inte. Och det du säger att sanningen ligger lite mitt emellan och att det inte är ens fel när två träter är en mycket vanlig åsikt som även de som utsätts för övergrepp av fysisk eller sexuell art får höra - liksom de föräldrar som kämpar med medberoende till partners med missbruksproblem.

    Jag har fått jobba med den här frågan nu i flera år och föräldrafientlighet, umgängessabotage med hatkampanjer och barn som hamnar i olycklig och pressande lojalitetskonflikt, onödig avskildhet (sektliknande) är ett ökande samhällsproblem. Myndigheterna är helt okunniga och hjälper inte utsatta barn och föräldrar. Är du intresserad av att läsa på lite i ämnet eller vill du bara tycka allmänt?

    Det är självklart så att en 16-åring rent tekniskt och med egen vilja kan kontakta sin andre förälder och t ex välja att skriva sig hos denne. Din liknelse med en sekt är rätt träffande, tonåringar dras lätt in i dessa. I den här sortens fall är sektledaren en arg och bitter förälder som gränslöst berättar för mycket och ofta osant med sin tonåring i syfte att utradera den andre föräldern ur barnens liv. Det skadar barnens självförtroende, förmåga till relationer och konfliktlösning allvarligt. Så att barnet inte vill själv ens ta emot samtal eller en julklapp är en rejäl varningsklocka - ett barn som fram till skilsmässan haft en varm och nära relation till den utpekade föräldern. Ofta används anledningar som är vaga, halvt osanna och skiftande (man får inte inbjudan till konfirmationen för att det inte finns plats i kyrkan, man kan inte träffa pappa med farmor på jul för det passar inte just nu, man blir ställer ultimatum I sista stund inför semestern att pappas nya familj inte får vara med utan ska stanna hemma osv). Man svarar aldrig i telefon eller på brev... så skapas inga nya fina familjeminnen och barndomsminnen suddas eller förvrängs.

    Min store pojke kommer till mig halvt i smyg och berättar sorgset om detta. Det är som tortyr år efter år. Myndigheterna gör ingenting i Sverige eftersom de liksom du menar att barn över 12 år har fri vilja och omöjligt kan manipuleras att ta avstånd från någon utan bra (men tydligen okända) anledningar.

    www.dailymail.co.uk/news/article-2158490/Mothers-deny-fathers-access-couple-s-children-break-jailed.html
  • Mån 17 feb 09:16 #11

    Hejsan alla,


    Ja jag fanns med som kollega innan de skilde sig.

    Jag är på inga sätt anledningen till skilsmässan utan det var exet som tog initiativ till den efter flera års dåligt äktenskap.


    Det tog nog ett år efter skilsmässan innan vi insåg att vi faktiskt tyckte om varandra som men än vänner och blev ett par.


     


    Som det är nu äter det upp mig, vad ska/kan jag göra?

  • Mån 17 feb 09:34 #12
    Du och jag skrev 2020-02-17 09:16:28 följande:

    Hejsan alla,


    Ja jag fanns med som kollega innan de skilde sig.

    Jag är på inga sätt anledningen till skilsmässan utan det var exet som tog initiativ till den efter flera års dåligt äktenskap.


    Det tog nog ett år efter skilsmässan innan vi insåg att vi faktiskt tyckte om varandra som men än vänner och blev ett par.


     


    Som det är nu äter det upp mig, vad ska/kan jag göra?


    Jag förstår att det äter upp dig. Mitt råd är att du måste skydda dig själv och dina bra relationer genom att

    * rusta dig med kunskap om den här sortens onödiga fientlighet. Läs på.
    * försök sköta din fysiska hälsa så gott det går.
    * gläds åt de bra saker du har i livet. Låt dessa goda saker ta mer plats tidsmässigt och i dina tankar.
    * rusta dig med tålamod, var vänlig och närvarande, bete dig som en bra och vänlig vuxen. 
    * rusta dig med skydd för din integritet - låt ingen förminska eller gömma dig.
    * ta hjälp av terapeut om du har möjlighet
    * stärk din gemenskap och glädje med dina allra mest älskade - få in vanemönster med bra saker - göra roliga/nyttiga saker tillsammans 
    * stärk ditt nätverk med fler som kan stötta dig.
    * var tydlig mot de som mobbar och beter sig illa. Säg som det är. Markera.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll