Beroende av mardrömmar

Det har jag väldigt svårt att tro då jag aldrig har varit utsatt för trauma. Jag vet inte vad som skulle kunna gett mig ptsd. Inget stämmer in. 

Ibland kan jag känna att jag har någon slags kontroll över vad som sker. Mina drömmar är sällan våldsamma utan mer rysliga och har ofta en slags tvist. Jag hade länge en återkommande dröm om ett rum/gäststuga på en våning över mina föräldrars garage. Rummet hade alltid en fruktansvärt obehaglig känsla. Så obehaglig att man förstod utan att ens fundera att det var en riktigt dålig ide att vistas där. Drömmen upprepade sig många många gånger och skräcken jag kände för detta rum var otroligt stark. 
Men så en natt drömde jag att jag satt på sängen i rummet och helt plötsligt kände jag mig inte rädd längre. Först kände jag en sorts lättnad. Men sen när jag lämnade rummet insåg jag att den obehagliga känslan hade bytt plats. Helt plötsligt var hela världen lika obehaglig som rummet var innan. Nu var den enda plats jag kunde känna mig säker på det rum som skrämt skiten ur mig i flera år. 

Ja den drömmen var riktigt obehaglig. Rummet finns bara i drömmen så det finns ingen sån koppling. Men jag har själv sätt drömmen lite ur ett filosofiskt perspektiv. Lite som att det enda som kunde rädda mig var det jag alltid fruktat. Jag får även en känsla av att jag varit förd bakom ljuset på något vis.

Jag drömmer ofta (och jag tror att det är ett rätt vanligt fenomen) att jag hittar nya rum i mitt hem eller något hem jag bor i i drömmen. Det finns alltid ett stort obehag kring upptäckten av de nya rummen. 

I natt drömde jag att jag skulle åka och titta på en liten sommarstuga på en ö i en stor sjö. Det fanns flera små sommarstugor i närheten. I rundvandringen med mäklaren så fick jag berättat för mig att ön var väldigt populär bland äldre pensionärer då det fanns sjukstuga, fotvård och privat hemtjänst där. Toppen tänkte jag, här kan jag fira mina sista somrar i livet tryggt. 

Jag gick runt själv och tittade på och i stugan. Den var ljusgul med vita knutar, ljus och luftig inuti trots storleken. Den var inredd väldigt smakfullt i lantlig stil. Till stugan hörde en stor trädgård som slutade med en väldigt smal strandremsa mot sjön. Sjön vart djup väldigt snabbt och vattnet var rostfärgat men ändå transparent. Det kändes som att man sögs mot djupet när man tittade ner. Jag kände ett sting av obehag, man jag skakar av mig det snabbt och fortsätter att upptäcka trädgården. Det finns gott om plats för både grönsaksland, jordgubbsland och jag drömmer om att plantera en häck mot skogsbrynet med hallonbuskar. Jag ser så mycket fram emot att börja arbeta med trädgården. 

Så för jag plötsligt syn på färjan man måste ta för att komma till ön. Den lägger till alldeles vid min strand. Glada människor kliver av båten och andra kliver på för att lämna ön med färjan. Det är då jag får syn på en äldre man med rött krulligt skägg och blåställ. Han släpar på en kista som inte riktigt stämmer in med bilden man har av en kista där någon ska ha sin sista vilan. Kistan är av obehandlad färsk furu. I alla fyra hörn satt rostfria bultar så att man kunde skruva fast locket rejält. Mannen hade stort besvär att dra kistan över gräsmattan så jag bestämde mig för att hjälpa till. Jag fick veta att en äldre man nyss gått bort av svaghet och ålder. Jag tyckte att det lät lite konstigt på något vis men kunde inte sätta mitt finger på vad som var fel. 

Vi har nu släpat kistan hela vägen till färjan och vi båda kämpar för att få kistan över relingen på färjan när det sker. Locket till kistan glider av och i kistan ligger en gammal man som ser ut att ha dött av svår svält. Skinnet sitter som en gummihandske kring det lilla skelettet. Jag noterar även att liket var fastknutet i kistan för att inte ramla ut. Jag känner återigen att något är väldigt fel. Då öppnar liket ögonen och jag inser att det inte alls är något lik utan en levande man i slutskedet av sitt liv. 

Jag drabbas av en sån vrede. Jag frågade vad i helvete det här skulle betyda. Han lever ju! skrek jag. Varför ligger han i en likkista? Då svara den skäggiga mannen vars ögon har tappat all sympati man nyss såg.
-Han är ju ändå snart död, några timmar hit eller dit spelar väl ingen roll. Han är ju så gott som död. 

Här håller jag strax på att vakna och det blir lite rörigt och svårt att förklara allt som händer efteråt. Jag liksom kastas mellan då jag vandrade runt i trädgården och drömde om en vacker trädgård och stunden när jag inser vad kistan innehåller och vilket monster mannen som jag hjälpte med kistan var. I en kort sekvens sitter jag och går igenom ett kontrakt med mäklaren. Sen var drömmen över. 

Ja vissa drömmar är verkligen en upplevelse. Därav "beroendet" av dom. Jag vill bara ha mer och mer. Jag kanske återkommer med fler drömmar framöver även fast det inte riktigt var syftet med tråden. 

Jag kan ändå relatera även fast jag mest vill ha mer för att se hur allt slutar. Brukar du också ha problem med att allt blir osammanhängande du håller på att vakna till lite?

Är jag inne i någon riktigt udda och dessutom har en stark röd tråd utan allt för många loopar så känner jag mig riktigt besviken. Även om jag har tid att sova längre på morgonen så är det ändå lätt hänt att allt går förlorat. 

Jag önskar att det skulle finnas något sätt att få ner sina drömmar på film. Eller något sätt att förstärka minnet av drömmarna.  

Natten emot igår drömde jag att jag bodde i ett höghus som var ganska högt men smalt. Fasaden var i roströd puts med mörkbetsade balkongräcken i trä. Lägenheten var rätt duster invändigt. Det fanns möbler men bokhyllorna var tomma, inga gardiner, inga mattor. Allt det där som gör ett hem till ett hem saknades. Hela lägenheten gick i dyster 70-tals stil i brunt och beige. Trots saknaden av textiler så fanns det inget eko i lägenheten. 

När jag går ut på balkongen så ser jag att det är vår. Var det inte vinter nyss tänkte jag. Jag känner hur temperaturen ute ökar och himlen är helt blå. Jag drabbas av en sån lust att ge mig ut i naturen och njuta av dagen att jag drar på mig skorna direkt. Lägenheten låg på en hög våning och det fanns ingen hiss. Jag skyndar ner för trapporna och slänger upp porten. 

Utomhus är vädret helt underbart. Det är vindstilla, varmt och ljust. Asfalten är sopad så mina steg hörs knappt när jag går mot en stor park. Jag ser mig omkring och märker att alla växter och träd är så otroligt vackra. Löven är så gröna, gräset ser mjukt och nytt ut. Vilken helt fantastisk dag känner jag. 

Efter en stund så märker jag att precis alla blommor har slagit ut samtidigt. Både tidiga vårblommor och sena höstblommor på samma gång. Naturen hade aldrig varit så vacker innan. Men något sa mig att detta inte var ett bra tecken. Något var fel. 

Först då inser jag att jag varken har hört eller sett en annan människa under hela dagen. Jag gör inga bilar, inga fåglar. Jag kan inte se några insekter eller andra djur heller. Vart har alla tagit vägen? Först fick jag en känsla av att vara utsatt för ett prank. Alla måste ha gömt sig? Men ändå, vart var alla fåglar? 

Jag fortsätter in i grönskan och nu njuter jag inte alls längre. Allt är bara så konstigt och ett obehag blir allt starkare. Jag går snabbare in bland träden. Jag får grenar i ansiktet och snubblar på stenar. Då ser jag ett högt stängsel. Stängslet är fullt med vit och rödrandiga plastband. 

Jag följer stängslet en stund och får syn på en skylt på utsidan av stängslet. Skylten var fäst med ståltråd så jag började vira upp den för att få loss skylten så jag skulle kunna se om det stod något på andra sidan. Jag lyckas få lös skylten som föll till marken och den hamnade med framsidan uppåt. 

Område evakuerat stod det. I samma stund känner jag att värmen stiger och jag ser att solen är alldeles röd och mycket stor. 

Här börjar jag såklart att vakna och allt blir struligt. Jag söker igenom lägenheter, sitter på balkongen. Njuter av blommorna och oroas av solen. Minns skylten och stängslet....bara en stor röra. 

Jag brukar drömma att jag är gravid lite då och då. Då är det alltid lika skönt att vakna och inse att det inte stämmer. 

Härom natten så drömde jag en återkommande dröm som har utvecklats en del sen jag började drömma den. Drömmen handlar om ett gammalt hus som blivit renoverat. Huset består av två våningar. På nedre plan finns ett kök, en sovalkov och ett vardagsrum. Övre planet är vad man skulle kunna kalla en ganska så stor relaxavdelning. Där finns ångbastu, bastu, dusch och en bubbelpool. I början drömde jag att jag var där tillsammans med mina vänner och hade kul. En rätt så skön och trevlig dröm även om det alltid fanns ett slags underliggande obehag. 

Med tiden har huset förändrats. Efter ett tag så försvann bubbelpoolen som ersattes med en större tom hall. Ångbastun fungerade inte längre och de moderna tapeterna hade bytts ut mot gulnade tapeter med rosor på. Det luktade varmt och instängt trä. Jag och vännerna blev besvikna att allt blivit så förändrat. Den trevliga stämningen var borta och vi undrade om vi bara kom ihåg fel eller blandat ihop stället med något annat. 

Ett tag bestod hela övervåningen av små rum med snedtak och gamla randiga madrasser på golvet. Huset har blivit mindre och är mer som en stuga. Tapeterna är gamla och slitna, golven knarrar, dörrar går inte att stänga. Allt är lite snett och vint. Det ligger gamla döda fugor överallt. Nu har jag bara en vän med mig och ingen av oss vill vara där. 

Härom natten var huset helt galet. Det bestod av trånga små gångar och smala trappor. Rummen hade blivit mindre men fler. Golvet var murket och av tapeterna fanns bara små rester kvar här och där. Vinklarna i huset var helt ur spel. I drömmen hade detta hänt väldigt snabbt och jag förstod att huset var sjukt och att det alltid hade varit sjukt. Husets själ var ond, rutten och fullständigt motbjudande. Jag drabbas av panik och springer genom alla små gångar för att ta mig ut. Bakom mig knakar brädorna i golvet och faller sönder. Jag kan se ner i krypgrunden genom hål som blir allt större framför mig. Ur krypgrunden stiger en kall och unken kyla.....

Jag minns inte om jag tog mig ut eller vad som hände sen. Men jag kan inte låta bli att fundera över utvecklingen av denna återkommande dröm. Jag undrar om den betyder något som har med verkligheten att föra. 

Hoppas att det inte stämmer i det här fallet för i så fall har jag stora problem, haha. 

Tack så mycket! Jag önskar att min hjärna kunde skapa lika historier i vaket tillstånd. Det är nog därför jag älskar mina drömmar, dom ger mig tillgång till min fantasi. 

Ja kanske det, det låter väldigt intressant. Jag ska läsa på lite mer om ämnet. 

Jag hade en dröm som stod ut för några nätter sedan. 

Jag drömde att jag och min man skulle åka och titta på en lägenhet i ett alldeles nybyggt område som låg vid en större sjö med flera in och utlopp. Området var otroligt vackert och inbjudande. Runt sjön fanns flera promenadstråk och parker där många människor spenderade sina lediga dagar i solskenet. 

Lägenheten hade en stor altan i direkt anknytning till vattnet, stora fönster och öppen planlösning. Den bestod av en hall, ett stort sovrum, ett kombinerat kök och vardagsrum, ett rymligt badrum och en otrolig utsikt över hela området. 

Efter att vi sett oss omkring en stund så börjar det dyka upp möbler (som inte var våra) i lägenheten och jag ser till min förvåning att min man har tagit med sig flera flyttkartonger med våra grejer till visningen. Jag blir lite förvirrad över vad som händer men min man förklarar att han redan tackat ja till lägenheten. Jag får lite av en dålig känsla för det hela men glömmer det snabbt när jag tar ytterligare ett varv ut till den stora altanen. Jag ser mig omkring och börjar gilla tanken på att flytta dit mer och mer. Grannarna kommer och hälsar och jag upptäcker att det finns massor av smådjur som kaniner och ekorrar som verkar väldigt tama i omgivningen. Allt känns bara bättre och bättre. 

Men när jag kommer in i lägenheten igen så ser den annorlunda ut. Den har blivit mindre och det ser trångt ut med alla möbler och grejer. Hallen och sovrummet verkar ha försvunnit så allt står nu i samma rum. Badrummet har blivit mindre och placeringen av handfat, toalett och badkar är helt ologisk. Sjön och området utanför ser plötsligt mörkt och smutsigt ut. Det flyter skräp i vattnet som gått från att vara klart och inbjudande till grumligt och brunt. 

Jag inser mer och mer att flytten inte alls var ett bra beslut men jag försöker att hålla humöret uppe. Min man verkar inte se det jag ser. Nu börjar möblerna och tapeterna se gamla och slitna ut. Alla rör och all el var nu utanpåliggande, gulbleka och dammiga. 

Jag börjar få en allt starkare känsla av obehag men min man föreslår att vi ska lägga oss och sova. När vi ligger i sängen och har släkt alla lampor får jag en känsla av att någon tittar på oss. Jag ser mig omkring i dunklet och tycker mig en en gestalt som gömmer sig bakom ett skåp. Det går en ilning genom hela min kropp och jag ser hur gestalten som är en liten pojke i svartvitt som rusar ut ur garderoben. Han rusar förbi sängen och ut på altanen där han slänger sig ut i sjön och försvinner. Chockad väcker jag min man som inte alls tror på mig när jag berättat vad jag såg. Han säger åt mig att försöka sova. Men så börjar han sniffa i luften och se sig omkring. 

Det luktar som ruttna ben, känner du det? Frågar han. Samtidigt som jag också känner lukten så känner jag hur madrassen börjar bukta ut som en stor knöl under mig. Jag lyfter på täcket och madrassen bara sväller och sväller tills den plötsligt sjunker ihop och blir helt blöt. Vi reser och snabbt ur sängen. Madrassen har börjat spricka upp. Den är alldeles svart inuti, ungefär som tjära. Ur mörkret börjar jag kunna urskilja något. Det är den svartvita pojken och han är död och rutten där inne i madrassen.

Som vanligt så börjar hela drömmen att loopa mot slutet och jag vaknar.