Tankar runt Att ha fler än ett barn

Jag har alltid tänkt att får jag barn vill jag det ska få minst ett syskon. Trevligt med lite större familj, att barnen har varandra osv.

Nu har vi ett barn som är snart 1,5 år.

Tills nu har jag tänkt att ja hon måste ju få ett syskon.

Men nu har andra tankar börjat dyka upp.

Jag vet hur krävande första tiden var, hur fast man är med bebisen 24 timmar om dygnet finns ju inte tid för något annat.

Det jag lite sorgset känner då är all tid jag kommer missa med mitt stora barn. Det är ju nu allting börjar bli bättre, man kan snart hitta på saker, utflykter, rita, pyssla, leka osv.

Tänker att får man en bebis då stora tjejen är runt 3 år, så missar jag så mycket av den tiden då hon är 3 år, eftersom all tid går till bebisen, amma konstant osv. Hela första året lämnade jag henne knappt en stund. Än idag inte varit från henne direkt, och så mycket tid vill jag ju att ett eventuellt syskon också ska få med mig första året.

Längtar ju efter dessa saker man kan göra snart med henne, och känner att en bebis gör att tiden stannar upp igen.

Tänker jag helt konstigt?

Det är alltså rädslan för att inte räcka till för något av barnen som gör mig rädd för att skaffa ett till barn. Antingen försumma bebisen eller stora tjejen så känns det nu...

Snälla säg att jag tänker helt galet