Tankar runt Att ha fler än ett barn

Jag tänker att det är fullt normalt att fundera som du gör. Inte konstigt alls. Men på något märkligt vis lyckas man räcka till. Man gör det. Även om det är jobbigt ibland. Men det är också dubbelt kul och dubbelt upp kärlek, beroende på hur många barn man nu har.

Fick andra barnet ganska nära efter första så det var väldigt smidigt. Det är som en annan skrivit man kan göra en hel del med det större barnet när man tex ammar.

Sedan tredje barnet kom när de andra var runt 4 och 5 år, då var de ganska självgående och lekte väldigt bra med varandra. Så blev väldigt smidigt. De cyklade och gjorde egna grejer när vi gick promenader, plus att de älskade att fixa och hjälpa till med lillasyster.

Var ensambarn själv och har man möjlighet så kör på.

vänta inte. Tror att går det för lång tid emellan då försvinner kanske lusten att liksom börja om, så jag är glad att vi fick våra särskilt första barnen tätt. Man var redan så inne i det livet liksom.