Allt detta med genus och alla ska accepteras.

Nja, tycker nog det är du som hycklar lite. Inte det där om din man men allt annat du skriver - det verkar inte som du helt  förstår, helt enkelt. Precis som du anser att andra har bestämda åsikter så har ju du det också? 
Tror du mår bäst i att inte ge dig in i sådana diskussioner. 

Det om din man, så finns det säkert en del som kan reagera om det är stor åldersskillnad på föräldrarna, men hör du det så går du väl bara fram till den som sagt det och frågar vad denne menar? Lös problemet direkt där det uppstått. När det är något som rör en själv så tycker jag det är det bästa. Det första däremot, som du tar upp - allmänna åsikter om kön hit och dit, det berör ju inte dig själv (just nu i alla fall) så då kanske man kan låta det vara. 

Fast jag har aldrig uttryckt dessa åsikter till någon, för mig är det hela nytt och jag kan absolut ändra mig. Jag skrev mest hur jag tyckte för att någon kanske kan lära mig något. Jag är öppen för att lyssna. Jag skulle aldrig snacka ner någon. Jag tycker inte illa om någon men det är ju det dom gör? Jag tycker egentligen ingenting om någon vill att deras pojke ska ha klänning etc.

Hade jag varit på plats hade jag tagit det då men fick höra det omvägar.

Jag tänker lite i det stora hela, det verkar vara acceptans som är nyckelordet för dom. Dom är mycket för regnbågsfamiljer, alla ska vara delaktiga och det tycker jag är jättefint. Men det gäller ju bara vissa.

Ja de som kan detta får gärna förklara mer om ämnet.

Vi får ingen information från förskolan vilket gör det svårt att förstå och jobba med hemma men det senaste har vår äldsta sagt att man får inte säga pojke eller flicka till någon.

Är också av åsikten att det viktiga är att lära barnen att man oavsett kön kan leva som man vill och att man är född som det ena ska inte hindra en på något sätt. Men jag vill att man ska kunna vara stolt och nöjd med att vara tjej och ibland känns det nästan som att man får motsatt effekt när man till varje pris ska sudda ut begreppen flicka pojke. Vi ser ju trots allt olika ut och ska inte behöva vara exakt samma.

Att alla är lika mycket värda betyder inte att alla är lika! Jag tänker samma om alla egenskaper men upplever ibland att man tappat bort att olika är bra och att vi behöver ha olika egenskaper tex i ett företag.

Om jag förstår rätt tycker du precis samma som de andra föräldrarna? Vad är i så fall problemet? Att de har tråkiga samtalsämnen?

Att de pratar skit om din man är naturligtvis helt fel och inte ok nån stans. Förstår att du blir irriterad på dem om de beter sig så.

Alla människor är ?hycklare? då vi alla har motsägelsefulla åsikter. Även du. Som Whitman säger ?we all contain multitudes?. Så ett sådant argument håller tyvärr inte vatten i verkligheten. Sedan kan hyckleri såklart vara mildare eller värre. I detta fall skulle jag säga att det är ganska milt. Att se till att en grupp med en hög risk för suicid och andra åkommor (könsnormbrytare, hbtq-personer osv) , som vetenskapen kopplat direkt till hur omgivningen behandlar dom möts väl väger ganska tungt. Såklart är det aldrig roligt att få veta att någon talat illa om ens partner men det är långt från jämförbart.

Angående icke-binära kön har dessa funnits inom olika kulturer sedan 1000-tals år tillbaka, hijras i Indien och two spirits i den inhemska amerikanska befolkningen är bara två exempel. Människan tycker om binärer, så dina åsikter är inte förvånande. I verkligheten är det mesta mer komplicerat. Detta inkluderar kön. I biologisk mening finns det inte bara xy och xx, utan många fler kombinationer, och ca

2% av alla som föds är vad som kallas intersexuella. Det vill säga, varken män eller kvinnor biologiskt. Att uppleva att ens kön varken är manligt eller kvinnligt är inte någon en nyhet heller, utan har som jag nämnt existerat i tusentals år i flera olika kulturer. Och det existerar än idag. Dominerade synen vi har på könskonstellationerna i väst är framförallt ett resultat av kristianiseringen av samhället och vissa upplysningsidéer. Ingen mikrokosm av hur världen varit, och inte heller nödvändigtvis hur den borde vara. I den västerländska kulturen har det länge antagits självklart att det bara finns två kön, i andra kulturer skulle detta ses som ett skämt.

Angående genus har jag mindre kunskap. Jag har dock en vän vars pojke ibland går i klänning till vardags. Han gör inte detta för att han tvingas, utan för att han själv vill. Jag antar att detta oftast är fallet, med tanke på hur svårt det är att få på ungar kläder de inte vill ha.

Ang att klä pojkar i rosa och klänning: barn bemöts olika baserat på kön och klädsel. För att hårddra det: flickor i rosa klänning är söta, pojkar i superhjältetröja är tuffa. Och de får höra just det. Givetvis är det bra även för pojkar att höra att de är fina och söta, och för flickor att höra att de är tuffa. Det innebär inte att tjejer aldrig får ha klänning eller pojkar aldrig tuffa tryck, men det är bra med båda delar. För bemötande och för att visa alternativen.

Ibland kan man behöva ta upp ett problem för att förebygga att det växer. Du kan t.ex. nästa gång säga att du vill ta upp en sak. Inled t.ex. Jag uppskattar att vi här accepterar olikheter ser det som viktigt när det gäller våra barn. Därför blev jag bekymrad när jag på omvägar fick höra negativa synpunkter på att min man är äldre än jag, att det var sjukt och att det var äckligt. Är det vissa olikheter som inte kan accepteras? I så fall vilka?

Du skriver att de uttrycker sina åsikter, men att du inte gör det. Fast du gör ju det egentligen! De pratar om det, det gör inte du. Alltså uttrycker ni två olika åsikter genom att både prata och inte prata. De klär sina pojkar i flickkläder, du klär din pojke (vet dock inte kön på ditt barn, men antar att du hade gjort det om du haft en pojke) i pojkkläder. Alltså uttrycker ni även där två olika åsikter. Så jo, du tar visst ställning till vad du tycker, precis som dem även om du inte skriker ut det.

Men ja, jag kan hålla med om att det är otroligt dålig stil att snacka skit om din man och det har de verkligen ingenting med att göra! Men som även du säger är det här två olika saker..

Det är ca 20/år som föds med intersexuellt tillstånd www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2017-1-24.pdf och räknas i biologisk mening som en avvikelse. Det kan vara svårt att avgöra om de är biologiskt man eller kvinna. Hur många % intersex är varken eller? Finns det någon källa?

"Att se till att en grupp med en hög risk för suicid och andra åkommor (könsnormbrytare, hbtq-personer osv) , som vetenskapen kopplat direkt till hur omgivningen behandlar dom möts väl väger ganska tungt."
Enligt vetenskap eller genusideologi?

"I den västerländska kulturen har det länge antagits självklart att det bara finns två kön, i andra kulturer skulle detta ses som ett skämt.."
Det är vetenskapen som säger att det bara finns två kön men det finns ju de som tycker att vetenskap är ett skämt när vetenskapen har fel åsikt. Intersex är inte ett tredje kön, det är en kategori med biologiska avvikelser

Det är så roligt när folk tror att rosa gör pojkar "tjejiga". Läser man historia så sågs rosa som maskulint eller unisex från 1700-talet ända fram till 1940 då det ändrades och blev feminint. Så det har varit maskulint/unisex längre än vad det varit "enbart" för tjejer.

"På 1700-talet var det väldigt vanligt att se unga män spankulera omkring i rosa sidenplagg dekorerade med blommiga broderier.

Den rosa nyansen kom nämligen av den maskulina färgen röd, som betraktades som passionerad och krigisk."

De som gillar att basunera ut sin öppensinnighet och acceptans brukar ofta vara sådana, specifikt gillar de regnbågsacceptans men det brukar sluta där. Politisk korrekthet brukade vi kalla det förr.

Den öppensinnade regnbågsacceptansen har blivit så här:

Om pojkar ber om klänning, då ska de få ha det men annars?
Jag har jäkligt svårt för såna människor som tror att det är så jäkla duktiga på något sätt?
Som att de är mer toleranta än alla andra som inte kallar sina barn för regnbåge, sunshine eller tyramånstråle och det då är deras riktiga namn?
Dessa människor som experimenterar med sina barn är i mina ögon riktigt sjuka i skallen.
Jäkla stollar.

Sen att de då också sitter och raljerar över dig och din man?
Fega skitar.

Låt barnen vara barn.
Flicka eller pojke.

Samma som ordet HEN, det har ju verkligen gått överstyr med det.
Har en kollega som använder det ordet om alla trots att vi vet könet.
Och har inte någon sagt;använd Hen så ska det inte användas.
Jag var tydlig, det använder du aldrig om mig.
Jag är en kvinna och vill aldrig bli identifierad som hen.

Som förälder och ny i grupper hamnar man i sociala situationer/sammanhang man inte valt.

En del människor har starka åsikter och föreställning om hur världen fungerar och genus, amning, politik, religion, klädsel, med mera, kan vara mer känsligt/kontroversiellt än man tror. I grupper finns det som kallas normer, dvs tankar om hur man ska vara och dessa varierar beroende på grupp.

Att känna sig missförstådd och utanför är en del av livet. Kanske passar inte denna grupp dig? Eller kanske kan man även i en grupp där man "hör hemma" ibland känna sig missförstådd? Fyller denna grupp en också en positiv funktion i ditt liv?

Vänskap och relationer tar lite tid och upprätta. Kanske har du inte rikt hittat en grupp/delgrupp på öppna förskolan.