Status bland mammorna att få en flicka?

Väldigt vettiga inlägg från dig i tråden tycker jag, håller med om varenda ett.

Vi fick flickor och både jag och maken var i smyg väldigt glada att det blev just så.

Inte för att vi värderar flickor högre eller har en fabuläs för klänningar och rosetter. Inget sådant.

Men traditionellt står ju en kvinna närmre sin familj än en man. Jag och min syster har tät kontakt med varandra och båda våra föräldrar. Min bror inte alls sådan kontakt. Min man har heller inte den kontakten med sin familj utan det verkar som många män blir en del av sin kvinnans familj och kontaktnätverk. Eller så var det iallafall förr.

Jag vill helt enkelt hellre vara en mormor än en farmor som måste armbåga sig fram..

Ja, med den rädslan och sättet du uttrycker dig på så är nog risken överhängande att de blir det.... Hoppas att du aldrig någonsin säger till dina söner vad du skrivit här! Men om det är så du tycker kommer nog tyvärr dina söner påverkas av det ändå..

Själv har jag tre söner och ser dom som de underbara individer som de är.

Ja du, det är ju verkligen synd om folk som får friska barn.... Men vet du, när barnet väl kommit så vill man oftast inte byta ut det, bara för att barnet har en snopp.

Oj då, jag lär mig nåt nytt sv att läsa i tråden!

Jag trodde det smällde högre med en liten pojke!

Jag önskade mig en pojke, pga dålig anknytning till kvinnor genom min mor.

Jag blev så glad när mitt andra barn blev en pojke!

Tyckte nästan synd om alla som inte fått en liten kille.

Kul att läsa att det kan vara tvärt om också!

Dock älskar jag båda mina barn

Visste inte att det var en statusgrej att vänta barn, ännu mindre att det var skillnad mellan könen. Känner en tvillingmamma som tyckte det var skönt att det blev en av vardera för då kunde ingen komma med konstiga kommentarer, men känner ingen som fått pikar om att de väntar fel kön, eller borde hoppas på ett visst kön. Förvånas av klumpiga kommentarer som vissa har hört. En av mina kompisar har just fött barn och son nummer två, inte en skugga av märkliga kommentarer har hon fått från någon, och föräldrarna är bara överlyckliga över barnet (speciellt efter ett missfall). Känner också glada föräldrar med tre söner eller fem döttrar osv, och inga märkliga kommentarer. Lever jag i en skyddad verkstad?

Det känner jag inte alls igen. Bland invandrare från diverse andra kulturer, kan det dock vara status att ha många söner. Flickor ses mera som en trist biprodukt till pojkarna... I extremfallen går det så långt som i Kina - att man adopterar bort, eller ännu värre dödar de oönskade flickebarnen...

Bland svenskar, verkar det oftast finnas en önskan att få barn av båda könen. Idealet är tre barn (två barn går an, ett barn är fel och fyra också), och minst ett av vardera könet. Men att könsförhållandena skulle vara kopplat till "status" gentemot andra svenskar, har jag nog aldrig tänkt på. Vet så många som pratar om "mina killar" eller "mina tjejer" - och det är väl ingen som tänker att det är något fel med det..?

Konstig frågeställning...

Jag upplever det som sagt att det är flickor ingen vill ha.

Håller inte generellt med, för det beror på levnadsomständigheterna i övrigt. Ingen tycker att en ensamstående, missbrukande, bidragsberoende kvinna med tre barn med olika pappor, har status. Barnen drar snarare ner hennes status, för att alla tycker att det är hemskt att hon skaffat barn när hon inte ens kan sköta sig själv. Och det behöver inte vara SÅ illa heller, för att folk ska tycka det. Bara det att ha barn med två pappor eller fler, drar ner en kvinnas status enormt. 

Barn ger snarare adderad status, till människor som redan har resten av "lyckat-paketet". D.v.s. har du redan bra utbildning och fint jobb, och är gift med en partner som har det också, bor i dyr villa eller bostadsrätt i innerstaden o.s.v. - så får du ännu mer status om du också skaffar två-tre barn. Helst av båda könen.

Åsså har vi le choix du roi i Frankrike, kungens val, först en pojke, sen en flicka ... det finns så många konstiga idéer ...