Han vill sätta på henne eller bara njuter av hennes ?vänskap? PÅ GRUND AV att hon är kvinna.
Mvh Kvinna som tidigare älskade att ha killkompisar trots att alla var kära i mig. (Detta framkom oavsett om dom först hövdat i åratal att vi bara var vänner)
Från en som har många killkompisar: Helt normalt.
Även om han hävdar sig lite mot dig så är det inget du behöver bry dig om. Vissa tjejkompisar kan göra på samma sätt, och likadant killkompisar emellan gentemot den enes flickvän.
Min bästa killkompis beter sig ofta jävligt drygt i gruppsituationer och blir sällan populär direkt, t.ex. Men han är inte så med mig utan världens bästa kompis.
Slappna av och ventilera inte din svartsjuka med flickvännen, är mitt tips. Sjukt osexigt.
Tack för svar, så vad finns det att göra? ...är frågan jag lämnar och fundera på med alla svar om att jag behandlas lite respektlöst eller att killen revirpissar osv... Vad kan JAG göra åt det? Hur kan jag närma mig min flickvän med detta, jag vill ju inte verka svartsjuk så att hon blir sur på mig istället...
Det finns undersökningar som visar att i stort sett alla killar som har en kvinnlig "vän" gärna skulle vara något mer än bara vän.
Däremot verkar det som kvinnor kan ha manliga vänner utan att ha minsta önskan om något mer.
Jag drar alltså slutsatsen att det är "Malin" som bestämmer vilken typ av relation det är. Killen skulle gärna "ta det till nästa nivå" om han fick chansen.
Ni och alla andra i tråden som säger att jag borde *man up* eller skärpa mig, positionera mig högre, vara större än honom osv. Jag blir nyfiken om ni säger så just för att jag är man, eller hade ni haft samma råd om jag vore tjej, att enda sättet att handskas med sån här typ av problem är att försöka ta sig ÖVER den andra människan? Oavsett kön? Visa vart skåpet ska stå helt enkelt.
Du får väl markera när ni umgås alla tre?
Var trevlig, men visa VEMS flickvän, blivande framtida fru och blivande mamma den här Malin är!
Svårt? Ja kanske.. Men försök att inte låta honom tuppa sig på din bekostnad.
Fasen vilket bra inlägg, verkligen huvudet på spiken där!
TS har en väldigt lång väg att gå innan han blir en självständig man med tydliga gränser för sig själv.
Angående gränssättning så har jag hört den här liknelsen som jag gillar, TS lyssna nu för det här är guld:
Tänk dig att du går på en strand med din partner. Ni går hand i hand. Ni kommer till en linje i sanden. Du säger till din partner "jag vill absolut inte att du går över den här linjen". Din partner blir arg och säger "vadå, det ska väl du skita i, det är ju bara en linje i sanden, spelar roll, jag tänker gå över". Du säger "NEJ, du får absolut inte gå över linjen!".
Det du gör här är att försöka kontrollera din partner och säga vad hon får och inte får göra och det är alltså INTE hur man sätter gränser. Vi tar nästa scenario:
Du och din partner går på en strand. Ni går hand i hand. Ni kommer till en linje i sanden. Du säger lugnt till din partner "Den här linjen tänker jag inte gå över". Din partner säger "men vadå, det är ju bara en linje, vi kan väl pröva?".
Du säger "Nej jag tänker inte gå över den här linjen".
Här ger du din partner ett tydligt val, gå över linjen och fortsätt ensam, eller stanna här tillsammans med mig.
Skillnaden är att du försöker inte kontrollera din partner eller sätta gränser för henne, däremot kontrollerar du dig själv och står upp för DINA gränser.
Om du inte vill ha en flickvän som har nära manliga vänner så är det helt OK att ha den gränsen för dig själv, då får din tjej välja vad som är mest värt för henne, och det är inte du som gör det valet utan hon.
OM du pratar med Malin så se till att göra det på rätt sätt, som en man som tydligt kommunicerar sina gränser.
Gör såhär:
Du: "Jag tycker inte att det är OK om man är i en relation att man badar badtunna på tu man hand med personer av motsatt kön"
Malin: "Men vadå, vi är bara kompisar, etc etc."
Du: -
Dvs du kommunicerar ditt budskap, som är tydligt, lättförståeligt, och generellt, sen säger du inget mer. Lämna det hängande. Fortsätt prata om annat, byt ämne, eller gå därifrån om du måste. Men börja INTE försvara dig, förklara varför, bli inte upprörd eller ge dig in i en diskussion där ni bollar argument fram och tillbaka.
Det här är vad DU tycker, det är här DINA gränser går. Resten är UPP TILL HENNE.
Om hon gör det ändå vet du att hon inte respekterar dig och dina gränser tillräckligt för att vara i en relation med dig, så dags att bryta upp och börja leta ny partner.
Om hon avstår från sitt gränsöverskridande beteende kan er relation fortsätta utvecklas och ta nya spännande vändningar när du vågar visa dig sårbar och var dina gränser går. För det är precis det du har gjort, du har visat att HÄR är jag sårbar, här går min gräns och gör någon så här finns det ingen plats för den personen i mitt liv.
Men du måste naturligtvis vara 100% redo att lämna om hon upprepade gånger går över dina gränser så det inte bara blir tomma ord, då kommer hon ännu mer tappa respekten om hon nu har någon..
Många tror att visa sig sårbar går ut på att säga skit som "jag blev så sårad när du sa XYZ" eller "när du gjorde ABC kändes det inte bra, måste du verkligen göra så", men det är alltså fel.
Men återigen, börja på gymmet, det är det viktigaste just nu.
Jag undrar hur många som skriver liknande detta inlägg som verkligen haft långa vänskapsrelationer med personer av motsatt kön. Kan verkligen inte relatera till detta. Mina kompisar är mina manliga kompisar och i en helt annan "sortering" än den typen av män jag attraherats av och haft kärleksrelationer med.
Vet inte hur det är för andra män men själv skulle jag inte börja träffa tjejkompisar som jag inte uppfattade som någorlunda attraktiva och skulle kunna tänka mig att ha sex med under rätt betingelser. Så det gäller säkert åt båda hållen.
Precis, det handlar inte om att ändra sin partners beteende, det handlar om att kolla av om ens partner respekterar ens gränser.
Det tog lång tid och många timmar på gymmet innan jag fattade skillnaden.
Håller helt med om resten av det du skriver också, TS behöver bli en oberoende individ i första hand, om han blir kvar i den här relationen eller inte är inte det viktiga.
Eftersom det inte verkar finnas barn inblandade skulle jag nog ge rådet att dumpa tjejen och jobba på sig själv ett par år och se vart det leder.