Jag är snart 29 och önskar mig flera barn.
Vi har försökt i 3 månader efter att vi fick ta bort ett MA sorgligt nog.
Jag har en dipp just nu och hittar ingen motivation...
Hur många försök tog det för er att bli gravida, och hur aktivt försökte ni? alltså flera dagar runt ÄL, bara nån dag innan ÄL?
Känner igen mig ts! Har dock inte barn sen innan så jag är orolig att påriktigt bli barnlös... Jag är 25 år och har haft oskyddat sex i typ 2-3 månader och ingenting händer. Jag vet att det låter kort men både jag och min kille är ju så unga så jag förväntade mig verkligen inte att det skulle vara svårt. Första cykeln vi aktivt försökte så hade vi sex 2 dagar innan ÄL och på ÄL, andra cykeln så hade vi bara sex på själva ÄL av någon anledning. Obs bara räknat enligt app, har inte använt tester. Vill liksom inte börja hålla på och hets-ligga och sånt, vill bara att det ska hända och att jag nästan får vara lite så ?ojdå! Det trodde jag inte!? Visste inte att jag skulle bli såhär uppsnurrad och orolig för det här. När vi bestämde att vi skulle börja ha oskyddat så var vi båda så chill, och sa att vi kör på som vanligt, inga ÄL eller gravtester utan bara se om mensen kanske inte dyker upp en månad. Vi sa också ?det kan ju ta nått år?, men jag tror jag innerst inne trodde och ville att det skulle gå väldigt snabbt. Fan vad detta är tidskrävande för en! Vill bara kunna slappna av så får det hända när det händer, jag har ju inte bråttom egentligen... Men det värsta är precis som du har det ts, att inte kunna prata om det med någon. Jag vill inte berätta för mina vänner att vi försöker, för jag skäms för att det inte går snabbt. Ingen av mina vänner har barn ännu så dom tror väl precis som jag trodde att det skulle gå på en gång om dom skulle börja försöka. Vill inte heller prata med killen om det då jag inte vill föra över någon oro, så det blir osexig stämning mellan oss. Usch alltså, vill bara glömma att jag ens försöker bli med barn, låtsas att jag börjat med preventivmedel igen...
Förlåt för en hel essä i din tråd ts! Hoppas det tar sig för dig snart. Det enda tipset jag har från en blind till en blind är att försöka att inte ha bråttom. Det kommer gå tillslut. Du är ju bara 29 så tror verkligen inte du behöver vara stressad. Varför måste det hända så snabbt?
Känner igen mig ts! Har dock inte barn sen innan så jag är orolig att påriktigt bli barnlös... Jag är 25 år och har haft oskyddat sex i typ 2-3 månader och ingenting händer. Jag vet att det låter kort men både jag och min kille är ju så unga så jag förväntade mig verkligen inte att det skulle vara svårt. Första cykeln vi aktivt försökte så hade vi sex 2 dagar innan ÄL och på ÄL, andra cykeln så hade vi bara sex på själva ÄL av någon anledning. Obs bara räknat enligt app, har inte använt tester. Vill liksom inte börja hålla på och hets-ligga och sånt, vill bara att det ska hända och att jag nästan får vara lite så ?ojdå! Det trodde jag inte!? Visste inte att jag skulle bli såhär uppsnurrad och orolig för det här. När vi bestämde att vi skulle börja ha oskyddat så var vi båda så chill, och sa att vi kör på som vanligt, inga ÄL eller gravtester utan bara se om mensen kanske inte dyker upp en månad. Vi sa också ?det kan ju ta nått år?, men jag tror jag innerst inne trodde och ville att det skulle gå väldigt snabbt. Fan vad detta är tidskrävande för en! Vill bara kunna slappna av så får det hända när det händer, jag har ju inte bråttom egentligen... Men det värsta är precis som du har det ts, att inte kunna prata om det med någon. Jag vill inte berätta för mina vänner att vi försöker, för jag skäms för att det inte går snabbt. Ingen av mina vänner har barn ännu så dom tror väl precis som jag trodde att det skulle gå på en gång om dom skulle börja försöka. Vill inte heller prata med killen om det då jag inte vill föra över någon oro, så det blir osexig stämning mellan oss. Usch alltså, vill bara glömma att jag ens försöker bli med barn, låtsas att jag börjat med preventivmedel igen...
Förlåt för en hel essä i din tråd ts! Hoppas det tar sig för dig snart. Det enda tipset jag har från en blind till en blind är att försöka att inte ha bråttom. Det kommer gå tillslut. Du är ju bara 29 så tror verkligen inte du behöver vara stressad. Varför måste det hända så snabbt?
Ja alltså i och med mina missfall känner jag en sån tomhet och saknad tror jag. Har alltid velat ha relativt många barn och jag har dessutom diabetes ovh fick rådet av min läkare att "skaffa dom barn du vill ha ganska snart och inte sen", antar det är på grund av ev. komplikationer som min kropp kan ta större skada av. Just nu försöker jag fokusera på att hålla min sjukdom i schack och lägga tankarna på det men det går inge vidare. Just nu när jag fick mensen i lördags så tar jag det alltid så hårt! Känner mig misslyckad och dum för jag tror varje månad att det ska ta sig...
Hoppas du får ditt plus med snart!
Jag förstår det! Missfallen måste ju definitivt öka oron. Tror du inte du kan få hjälp av en läkare av något slag eftersom du fått missfallen? Borde inte spela någon roll att du har barn sen innan. Du kan väl bara säga som det är, du vill ha många barn och pga sjukdom och missfall är du orolig att något är fel. Så kanske du kan få en utredning? Har hört att stress och förväntan kan ställa in ägglossningen också så du kanske inte får någon riktig ägglossning nu när du vill ha barn så mycket? Vet inte! Blind leder blind som sagt! Styrka till dig!
Här dök mensen upp i lördags kväll... detta blir 4e försöket till bebis. Tycker vi prickar in ÄL när vi får positivt ÄL test, men inget händer. Känns tungt :(
Trodde inte man behövde kämpa så här vid 28 års ålder.
Hej! <3 Såg att du var lite orolig över din diabetes och vill bara försöka muntra upp dig med att säga att min mamma blev avrådd av barnmorskan att överhuvudtaget skaffa barn (många år sedan) pga sin diabetes. Men trots det födde hon fem friska barn och det sista när hon var över 40. Men är själv på femte seriösa försöket och blir lika besviken varje månad (fyller 30) så jag känner med dig!
Hej! <3 Såg att du var lite orolig över din diabetes och vill bara försöka muntra upp dig med att säga att min mamma blev avrådd av barnmorskan att överhuvudtaget skaffa barn (många år sedan) pga sin diabetes. Men trots det födde hon fem friska barn och det sista när hon var över 40. Men är själv på femte seriösa försöket och blir lika besviken varje månad (fyller 30) så jag känner med dig!
Vi blev gravida på sjätte försöket :) Efter fem var jag ganska less men så plötsligt hände det!
Vi blev gravida på sjätte försöket :) Efter fem var jag ganska less men så plötsligt hände det!
Andra eller tredje försöket, 36 år fyller 37. Blev otålig och började käka munkpeppar och använda pre seed glidmedel. Ingen aning om hur mycket det hjälpte men min ägglossning flyttades iaf fram två dagar den månaden det tog sig.