• Anonym (Inga)

    Styvmamma-upproret

    Är det inte dags för oss styvmammor/bonusmammor att sätta stopp nu? Många av oss kämpar med pappor som lever varannan vecka med sin första kull med barn och som styrs av dåligt samvete i sitt föräldraskap. Som curlar och curlar och låter bonusbarnen göra vad dom vill. Addera ett ex som beter sig likadant mot barnen ovanpå det så är soppan komplett. Har man gemensamma barn i en sådan här konstellation så får man snabbt vänja sig vid att de gemensamma barnen alltid kommer sist. Håller ni med?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-03-17 10:42
    Detta inlägg riktar sig alltså till andra styvföräldrar som upplever problem i sina styvfamiljer och vill ventilera dessa problem. Om andra vill kommentera, vänligen respektera vår rätt att diskutera våra problem och bidra med något konstruktivt till tråden, inte det gamla utslitna kommentarerna: Du är en styvhäxa/du visste vad du gav dig in på när du valde en partner med barn/skilj dig då.

  • Svar på tråden Styvmamma-upproret
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-10 10:18:53 följande:

    Jag, eller vi, hänvisades till Familjerådgivningen.

    Jag fick slita väldigt mycket på egen hand och fick aldrig någon som jag kunde prata med. Jag gick in i väggen senare. Mina barn fick en mamma som inte orkade lika mycket. Känns väldigt onödigt att bvc och mvc som ju borde vara måna om att mina barn har det bra, ändå väljer att inte informera sig om de stora problem som kan uppstå för förstföderskor med män som har barn sen tidigare. 

    Jag har hört att det finns särskild hjälp att få om man bor i Stockholm, är det någon som har erfarenhet av det? Är det någon som har blivit erbjuden särskild hjälp i någon annan del av landet? 


    Jag fick också slita mycket på egen hand och blev sjukskriven för utmattning. Var inte heller en mamma med ork till mina barn. Pga situationen i styvfamiljen och konflikt med ex osv. Vi har gått i parterapi av och till sedan dess men det är svårt att reparera.
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-10 10:38:37 följande:

    Varför tror du att det är så då? Varför är det svårt att säga ifrån när det gäller bonusbarnen? 

    (Om vi nu ska strunta i det där med att flytta isär direkt när problemen dyker upp och om vi skulle försöka oss på att prata om problemen i stället.)


    Pga att man blir kallad för Elaka styvmodern direkt när man säger ifrån. Se bara på vissa av svaren i den här tråden!
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Inga) skrev 2020-03-10 10:40:05 följande:
    Jag fick också slita mycket på egen hand och blev sjukskriven för utmattning. Var inte heller en mamma med ork till mina barn. Pga situationen i styvfamiljen och konflikt med ex osv. Vi har gått i parterapi av och till sedan dess men det är svårt att reparera.
    Exet ja. Hon började strula med samarbetet när jag var höggravid. Gjorde som hon själv ville utan att vara överens först. Det är ett konstigt sammanträffande att hon började strula just då. Och väldigt stressande att gå igenom när man är höggravid med sitt fösta barn. 

    Min barnmorska sa att hon hade hört det många gånger förut, hur exen börjar bli konstiga när det ska komma ett barn. 

    Vilket ju egentligen gör det ännu konstigare att mvc och bvc inte går in och ser över det här.
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Inga) skrev 2020-03-10 10:46:07 följande:
    Pga att man blir kallad för Elaka styvmodern direkt när man säger ifrån. Se bara på vissa av svaren i den här tråden!
    Jag tycker det var svårt att säga ifrån till ett barn när inte ens pappan verkade våga säga ifrån till sitt barn. 
  • Anonym (styvförälder)
    Anonym (Inga) skrev 2020-03-10 09:44:59 följande:
    Inga problem, jag har ingen respekt för dig heller. Håll dig till en tråd där du faktiskt har kunskap om problemen. Du vet ingenting om hur det är att som barnlös skaffa barn med en man som redan har barn. Skäms på dig som yttrar dig så aningslöst och ?inte tror? på forskning om styvmammor. Respektera att tråden är till för oss styvmammor som upplever problem i våra familjer. Du ?tror? säkert inte heller på att styvmammor som får sitt första barn i sådana här konstellationer oftare får förlossningsdepression än kvinnor i samma situation i kärnfamiljer?
    Du har inte alls läst vad jag skrivit, jag vet absolut hur det är att leva i en styvfamilj, jag är både uppvuxen i en och lever i en och jag har hållit med dig i mycket av du har skrivit innan.

    Dock är det så att det finns många studier och du lyssnar till den som passar dig.
    Jag har erfarenhet av alla delar du skriver om så du kan inte säga till mig att jag inte vet vad jag pratar om.

    Familjer med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar får alltså till nästan 100 % hjälp ifrån bup och habilitering och det jag ifrågasatte var att det inte är nästan 100 % av styvfamiljer som behöver samma hjälp.
    Men vissa kan säkert behöva och uppleva samma stress men absolut inte nästan 100 % av styvfamiljer.
    Jag jobbar som sagt med dessa frågor och har full insyn.

    Familjer med barn med olika npf familjer söker hjälp och får olika metoder att kunna klara vardagen så gott det går.

    Behöver styvfamiljer liknande hjälp för att klara vardagen ska dom förstås på samma sätt kunna söka hjälp och få det.

    Men till skillnad ifrån familjer där ett barn har en diagnos kan det aldrig bli helt normalt utan dom får dras med sina svårigheter men dom kan dämpas och göra att vardagen blir lättare.

    En styvfamilj som söker hjälp kan utfallet bli olika för, det kan bli bra eller i alla fall mycket bättre, eller det kanske inte hjälpte och förblir detsamma eller så går det inte alls och familjen mår sämre eller splittras.
    Men det finns chans att det blir bra eller bättre till skillnad mot en npf funktionsnedsättning.

    Om du jämför din familjs problem med en familj med barn med neuropsykiatrisk  funktionsnedsättning ska ni förstås på samma sätt som familjerna med barnen med npf diagnos söka hjälp.
    Dom familjerna söker hjälp, det kan ni också göra och jag hoppas att ni får det.

    Det finns många styvfamiljer som har det jobbigt men det finns också många som inte har stora problem det måste ju alla förstå.
    Men det finns nästan inga familjer med barn npf diagnoser som har det problemfritt.

    Som sagt du kanske lever i familj som du kan jämföra med en familj med barn med diagnos, jag har ingen aning om hur du har det mer än det du skriver.

    Jag har full förståelse över att många styvfamiljer har det dåligt,
    men de flesta jag känner både i min släkt, min familj och mina vänner som lever i styvfamiljer har inte så stora problem utan det funkar någorlunda, dock inte utan problem.
    Men alla familjer som jag någonsin jobbat med och som har barn med diagnos har stora problem och behöver som sagt hjälp för att få vardagen att funka.

    Jag har både studerat olika funktionshinder och samarbetar med habilitering och bup så jag har genom åren läst och hört om många studier och många säger olika saker.
    Att jämföra familjer med olika familjeproblem känns inte relevant.
    Varför jämföra stress hos familjer barn med funktionshinder med familjer utan det.
    Då kan man lika gärna jämföra det med en familj med sjukdom eller vad som helst.

    Som sagt jag diskuterar gärna olika frågor på fb men du uppträder otrevligt när du kallar någon idiot som faktiskt är insatt i dessa frågor och ifrågasätter en studie utan att på något sätt varit otrevligt mot dig.

    Jag tänker nu inte fortsätta denna diskussion eftersom du sänker dig till att använda nedsättande ord och lämnar denna tråd,
    Jag tappar respekten för folk som är otrevliga och kallar folk dom inte känner för idiot utan att någon varit otrevlig mot dom.
    Det gör man när man inte kommer på något annat.

    Men hoppas ändå att din familj får det bättre snart så att du och alla i familjen får må bättre.

    Min familj har också olika problem men jag har tur att ha en man som försöker ställa upp på alla sina barn men självklart blir det inte rättvist och ofta gnäller något barn över det, jag har också ett bra ex till min man, vi tycker verkligen inte alltid samma men vi kan diskutera och det är jag tacksam över och hon är en bra person.
    Jag försöker också alltid tänka på hur jag skulle vilja att mina barn blev bemötta av en "styvförälder" om vi skulle skilja oss och bemöter mina bonusar på samma sätt.

    Jag har också haft tur att ha fått uppleva min pappa som underbar bonuspappa till min bror, kanske har det påverkat hur jag själv är som bonusmamma.
    Min pappa tog till sig min bror och han är numer lika mycket farfar till min bonusbrors barn som min andra brors barn och morfar till mina barn.
    Alla barnbarn tycker mycket om sin farfar/morfar och det är ingen skillnad på dom men självklart är det inte så i alla familjer men vi har haft tur att det funkar hos oss.

    Så jag vet också hur det är att leva i bonusfamilj fast alla är ju olika.
  • Anonym (Inga)
    Anonym (styvförälder) skrev 2020-03-10 10:58:59 följande:

    Du har inte alls läst vad jag skrivit, jag vet absolut hur det är att leva i en styvfamilj, jag är både uppvuxen i en och lever i en och jag har hållit med dig i mycket av du har skrivit innan.

    Dock är det så att det finns många studier och du lyssnar till den som passar dig.

    Jag har erfarenhet av alla delar du skriver om så du kan inte säga till mig att jag inte vet vad jag pratar om.

    Familjer med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar får alltså till nästan 100 % hjälp ifrån bup och habilitering och det jag ifrågasatte var att det inte är nästan 100 % av styvfamiljer som behöver samma hjälp.

    Men vissa kan säkert behöva och uppleva samma stress men absolut inte nästan 100 % av styvfamiljer.

    Jag jobbar som sagt med dessa frågor och har full insyn.

    Familjer med barn med olika npf familjer söker hjälp och får olika metoder att kunna klara vardagen så gott det går.

    Behöver styvfamiljer liknande hjälp för att klara vardagen ska dom förstås på samma sätt kunna söka hjälp och få det.

    Men till skillnad ifrån familjer där ett barn har en diagnos kan det aldrig bli helt normalt utan dom får dras med sina svårigheter men dom kan dämpas och göra att vardagen blir lättare.

    En styvfamilj som söker hjälp kan utfallet bli olika för, det kan bli bra eller i alla fall mycket bättre, eller det kanske inte hjälpte och förblir detsamma eller så går det inte alls och familjen mår sämre eller splittras.

    Men det finns chans att det blir bra eller bättre till skillnad mot en npf funktionsnedsättning.

    Om du jämför din familjs problem med en familj med barn med neuropsykiatrisk  funktionsnedsättning ska ni förstås på samma sätt som familjerna med barnen med npf diagnos söka hjälp.

    Dom familjerna söker hjälp, det kan ni också göra och jag hoppas att ni får det.

    Det finns många styvfamiljer som har det jobbigt men det finns också många som inte har stora problem det måste ju alla förstå.

    Men det finns nästan inga familjer med barn npf diagnoser som har det problemfritt.

    Som sagt du kanske lever i familj som du kan jämföra med en familj med barn med diagnos, jag har ingen aning om hur du har det mer än det du skriver.

    Jag har full förståelse över att många styvfamiljer har det dåligt,

    men de flesta jag känner både i min släkt, min familj och mina vänner som lever i styvfamiljer har inte så stora problem utan det funkar någorlunda, dock inte utan problem.

    Men alla familjer som jag någonsin jobbat med och som har barn med diagnos har stora problem och behöver som sagt hjälp för att få vardagen att funka.

    Jag har både studerat olika funktionshinder och samarbetar med habilitering och bup så jag har genom åren läst och hört om många studier och många säger olika saker.

    Att jämföra familjer med olika familjeproblem känns inte relevant.

    Varför jämföra stress hos familjer barn med funktionshinder med familjer utan det.

    Då kan man lika gärna jämföra det med en familj med sjukdom eller vad som helst.

    Som sagt jag diskuterar gärna olika frågor på fb men du uppträder otrevligt när du kallar någon idiot som faktiskt är insatt i dessa frågor och ifrågasätter en studie utan att på något sätt varit otrevligt mot dig.

    Jag tänker nu inte fortsätta denna diskussion eftersom du sänker dig till att använda nedsättande ord och lämnar denna tråd,

    Jag tappar respekten för folk som är otrevliga och kallar folk dom inte känner för idiot utan att någon varit otrevlig mot dom.

    Det gör man när man inte kommer på något annat.

    Men hoppas ändå att din familj får det bättre snart så att du och alla i familjen får må bättre.

    Min familj har också olika problem men jag har tur att ha en man som försöker ställa upp på alla sina barn men självklart blir det inte rättvist och ofta gnäller något barn över det, jag har också ett bra ex till min man, vi tycker verkligen inte alltid samma men vi kan diskutera och det är jag tacksam över och hon är en bra person.

    Jag försöker också alltid tänka på hur jag skulle vilja att mina barn blev bemötta av en "styvförälder" om vi skulle skilja oss och bemöter mina bonusar på samma sätt.

    Jag har också haft tur att ha fått uppleva min pappa som underbar bonuspappa till min bror, kanske har det påverkat hur jag själv är som bonusmamma.

    Min pappa tog till sig min bror och han är numer lika mycket farfar till min bonusbrors barn som min andra brors barn och morfar till mina barn.

    Alla barnbarn tycker mycket om sin farfar/morfar och det är ingen skillnad på dom men självklart är det inte så i alla familjer men vi har haft tur att det funkar hos oss.

    Så jag vet också hur det är att leva i bonusfamilj fast alla är ju olika.


    Herregud vilka långa svar du skriver.
  • Anonym (styvförälder)
    Anonym (styvförälder) skrev 2020-03-10 10:58:59 följande:
    Du har inte alls läst vad jag skrivit, jag vet absolut hur det är att leva i en styvfamilj, jag är både uppvuxen i en och lever i en och jag har hållit med dig i mycket av du har skrivit innan.

    Dock är det så att det finns många studier och du lyssnar till den som passar dig.
    Jag har erfarenhet av alla delar du skriver om så du kan inte säga till mig att jag inte vet vad jag pratar om.

    Familjer med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar får alltså till nästan 100 % hjälp ifrån bup och habilitering och det jag ifrågasatte var att det inte är nästan 100 % av styvfamiljer som behöver samma hjälp.
    Men vissa kan säkert behöva och uppleva samma stress men absolut inte nästan 100 % av styvfamiljer.
    Jag jobbar som sagt med dessa frågor och har full insyn.

    Familjer med barn med olika npf familjer söker hjälp och får olika metoder att kunna klara vardagen så gott det går.

    Behöver styvfamiljer liknande hjälp för att klara vardagen ska dom förstås på samma sätt kunna söka hjälp och få det.

    Men till skillnad ifrån familjer där ett barn har en diagnos kan det aldrig bli helt normalt utan dom får dras med sina svårigheter men dom kan dämpas och göra att vardagen blir lättare.

    En styvfamilj som söker hjälp kan utfallet bli olika för, det kan bli bra eller i alla fall mycket bättre, eller det kanske inte hjälpte och förblir detsamma eller så går det inte alls och familjen mår sämre eller splittras.
    Men det finns chans att det blir bra eller bättre till skillnad mot en npf funktionsnedsättning.

    Om du jämför din familjs problem med en familj med barn med neuropsykiatrisk  funktionsnedsättning ska ni förstås på samma sätt som familjerna med barnen med npf diagnos söka hjälp.
    Dom familjerna söker hjälp, det kan ni också göra och jag hoppas att ni får det.

    Det finns många styvfamiljer som har det jobbigt men det finns också många som inte har stora problem det måste ju alla förstå.
    Men det finns nästan inga familjer med barn npf diagnoser som har det problemfritt.

    Som sagt du kanske lever i familj som du kan jämföra med en familj med barn med diagnos, jag har ingen aning om hur du har det mer än det du skriver.

    Jag har full förståelse över att många styvfamiljer har det dåligt,
    men de flesta jag känner både i min släkt, min familj och mina vänner som lever i styvfamiljer har inte så stora problem utan det funkar någorlunda, dock inte utan problem.
    Men alla familjer som jag någonsin jobbat med och som har barn med diagnos har stora problem och behöver som sagt hjälp för att få vardagen att funka.

    Jag har både studerat olika funktionshinder och samarbetar med habilitering och bup så jag har genom åren läst och hört om många studier och många säger olika saker.
    Att jämföra familjer med olika familjeproblem känns inte relevant.
    Varför jämföra stress hos familjer barn med funktionshinder med familjer utan det.
    Då kan man lika gärna jämföra det med en familj med sjukdom eller vad som helst.

    Som sagt jag diskuterar gärna olika frågor på fb men du uppträder otrevligt när du kallar någon idiot som faktiskt är insatt i dessa frågor och ifrågasätter en studie utan att på något sätt varit otrevligt mot dig.

    Jag tänker nu inte fortsätta denna diskussion eftersom du sänker dig till att använda nedsättande ord och lämnar denna tråd,
    Jag tappar respekten för folk som är otrevliga och kallar folk dom inte känner för idiot utan att någon varit otrevlig mot dom.
    Det gör man när man inte kommer på något annat.

    Men hoppas ändå att din familj får det bättre snart så att du och alla i familjen får må bättre.

    Min familj har också olika problem men jag har tur att ha en man som försöker ställa upp på alla sina barn men självklart blir det inte rättvist och ofta gnäller något barn över det, jag har också ett bra ex till min man, vi tycker verkligen inte alltid samma men vi kan diskutera och det är jag tacksam över och hon är en bra person.
    Jag försöker också alltid tänka på hur jag skulle vilja att mina barn blev bemötta av en "styvförälder" om vi skulle skilja oss och bemöter mina bonusar på samma sätt.

    Jag har också haft tur att ha fått uppleva min pappa som underbar bonuspappa till min bror, kanske har det påverkat hur jag själv är som bonusmamma.
    Min pappa tog till sig min bror och han är numer lika mycket farfar till min bonusbrors barn som min andra brors barn och morfar till mina barn.
    Alla barnbarn tycker mycket om sin farfar/morfar och det är ingen skillnad på dom men självklart är det inte så i alla familjer men vi har haft tur att det funkar hos oss.

    Så jag vet också hur det är att leva i bonusfamilj fast alla är ju olika.
    Lika mycket farfar till min halvbrors barn ska det förstås stå.
  • Anonym (Victoria)
    Anonym (Inga) skrev 2020-03-10 10:46:07 följande:
    Pga att man blir kallad för Elaka styvmodern direkt när man säger ifrån. Se bara på vissa av svaren i den här tråden!
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-10 10:49:48 följande:
    Jag tycker det var svårt att säga ifrån till ett barn när inte ens pappan verkade våga säga ifrån till sitt barn. 

    Och varför i hela friden flyttar ni då ihop med såna män då om situationen är så dålig från start? Varför hoppa in i en bonusfamilj och skaffa gemensamma barn fastän situationen med bonusarna inte fungerar? Det är ju en av grejerna ni borde ha insett innan ni satte er i bonussoppan. Det var ert ansvar.

    Jag har umgåtts med andras barn i så lite tid som över en helg och ändå kunnat säga till dem. Utan problem. Och detta fastän jag varken är släkt med dem eller dejtar någon av deras föräldrar. Det är inte så jäkla svårt.
  • Anonym (J.M)
    Miss Skywalker skrev 2020-03-10 10:25:33 följande:

    Det är absolut inget konstigt. Hur kan man missa det? För precis som det ställs högre krav på en mamma än på pappan så ställs det högre krav på en bonusmamma än en bonuspappa. Biopappor är betydligt duktigare på att skyffla över slitet på kvinnan, bio eller bonus kvittar..

    Och varför skulle någon vilja vara förälder till dina odrägliga ungar? Har de inte redan föräldrar? Varför behöver just dina flera än två?


    Konstig fråga när jag skrivit flera gånger att jag bor med mina barns pappa. Ingen av oss har barn sen tidigare. Så, konstigt att du frågar mig det som har båda sina i samma familj.

    Men om vi hade skiljt oss hade ingen av oss flyttat ihop med någon som dig som kallar barn ?odrägliga ungar? och som prompt ska in i huset utan att anpassa dig efter att det bor barn där och att du inte äger din partner. Din partner är också i första hand förälder. Till sina barn, inte till dig.

    Du generaliserar jättemycket och rider på gamla ?meriter?. Du kan inte gömma ditt eget skitbeteende bakom en kvasifeministisk sköld. Jag känner fler bra bonuspappor än bonusmammor.

    Det är förresten ts mfl i tråden som hatar de så kallade biomammorna, alltså mammorna. Så håll ordning på er egen kvinnosyn.
  • Anonym (J.M)
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-10 10:47:21 följande:

    Exet ja. Hon började strula med samarbetet när jag var höggravid. Gjorde som hon själv ville utan att vara överens först. Det är ett konstigt sammanträffande att hon började strula just då. Och väldigt stressande att gå igenom när man är höggravid med sitt fösta barn. 

    Min barnmorska sa att hon hade hört det många gånger förut, hur exen börjar bli konstiga när det ska komma ett barn. 

    Vilket ju egentligen gör det ännu konstigare att mvc och bvc inte går in och ser över det här.


    Du är ju dock inte bättre själv som är konstig med hennes barn som du dessutom bor med, frivilligt. Kasta inte sten i glashus.

    Och vad hände med kvinnosynen? Nu dömer du ju alla mammor utom dig själv, det låter helt naturligt att en mamma blir orolig när en person som dig lever med hennes barn och sen skaffar egna som hon favoriserar i samma hem.

    Kan du inte behandla alla syskon lika så är du inte lämplig i ekvationen.
Svar på tråden Styvmamma-upproret