Styvmamma-upproret

Det är synd att det finns så många som vill tysta ned oss som har mått dåligt inom styvfamiljen. Jag tror att det är viktigt att nå ut till fler som mår dåligt. Undrar hur många kvinnor det finns nu som inte vågar sträcka ut en hand och be om hjälp för att de ser hur vissa tänker. 

Hur lång tid efter förlossningen fick du depression? Fanns det någon du kunde prata med om styvfamiljen under den tid du var deprimerad? 

Jag gjorde några tafatta försök att berätta men det fanns ingen som kunde nåt. Idag har jag till slut hittat någon som faktiskt är insatt i styvfamiljsproblematiken och vilken skillnad det är att prata med någon som faktiskt vet vad man pratar om! Jag fick mina barn för länge sen men det är något som jag behövde prata om hur många år sen det än hade gått. 

Om man säger ifrån blir man ju betraktad som en styvhäxa, det ser man ju bara i den här tråden och andra trådar i styvföräldraforumet.

Klart att ts egna barn känner sig orättvist behandlade om deras beteende bedöms efter en annan måttstock än halvsyskonens. Det borde man ta på allvar om man nu tycker att det är viktigt med samhörighet mellan bonusbarnen och biobarnen.

Är det där det elakaste du klarar av? Känns bra va, att få ur dig lite frustration, eller hur? 

Mvc och bvc har många uppgifter som går ut på att värna att kvinnan som väntar barn mår bra. De har till exempel en enkät som går ut på att fånga upp kvinnor som lider av förlossningsdepression. Det vore inte helt orimligt att de fångar upp kvinnor som ska få barn ihop med en man som har barn sen tidigare. Det är som sagt vanligt att kvinnor som får barn ihop med en man som har barn sen tidigare, drabbas av förlossningsdepression, och att den är direkt sammankopplat med styvfamiljsproblematik.

Tycker du också att mammor som inte är bonusmammor och t.ex. får förlossningsdepression eller barn som sover dåligt ska sluta gnälla, för de visste vad de gav sig in på när de skaffade barn?

Antagligen inte :)