• Anonym (P3)

    Plötsligt svartsjuk!? Bör jag vara det?

    Hej,

    Är man och 33år lever ihop med sambo 34 och våra två barn 4 och 6år. Varit tillsammans 10år.

    Jag har aldrig varit svartsjuk, inte i denna eller tidigare relationer. Har god självkänsla och har alltid litat på mina partners. Aldrig gjort något att hon umgås med andra män i form av kompisar, kollegor eller liknande. Detta har min sambo uppmärksammat som positivt då hon tidigare levde med en mkt svartsjuk kille. Jag har mao aldrig varit den svartsjuka typen.

    Tills för ett halvår sen då min sambo börjat prata mer och mer om en ny kollega. Dem tränar ihop före eller efter jobbet. Har träffats nån helg ibland på dagen för att löpträna ihop. Ses tillsammans med andra kollegor på AW ibland.

    Jag har haft en gnagande känsla att det är något, som jag aldrig känt förut. Snokade t.om i hennes telefon (för att vara jag helt sinnesjukt). Dem pratar på messenger nästan varje dag men mest om alldagliga saker, ?ska vi träna imorgon efter jobbet etc??

    Men jag upplevde hennes sätt att konversera som mer inbjudande än hans. Lite flirt-emojis, smicker. Hon är som drivande i att de ska träna och hitta på saker. Hon har också blivit mer hemlig med telefonen. Tidigare låg den ocj skräpade lite varstans nu har hon den med sig överallt.

    Är ganska säker på att inget hänt ännu men tror kanske att hon fått känslor för honom? I övrigt är det mesta som det alltid varit mellan oss. Kanske att hon är lite mer nedstämd och kort mot barnen hemma. Men ingen större skillnad i hennes beteende.

    Är jag ute och cyklar? Borde jag skämmas för att dessa känslor vuxit fram och att jag nu sitter som en svartsjuk pajas och grubblar?

  • Svar på tråden Plötsligt svartsjuk!? Bör jag vara det?
  • Dogloversunite
    Tycker att du ska ta detta på stort allvar. Främst för det sista du skrev om att ni har svårt att få tid ihop utan barn.

    Enligt min anekdotiska statistik, ihopskrapad via diverse forum samt nära och kära ligger du i en särskild riskgrupp. Gruppen som slutar vara partners för varandra och enbart blir föräldrar. Känner 5 par med kids samma ålder som era som nu ligger i skilsmässa. Några av dem har gått vägen via fysisk otrohet, andra via emotionell, men i samtliga fall har väldigt lite tid och prio lagts på bandet mellan varandra och känslor dött ut mellan hämtning, lämning och kräksjukor.
    Ni behöver tid för er, utan barn. Ni behöver gå ut och käka, bo på hotell, se en konsert , ta en weekend i amsterdam och ligga, mycket. 
    Nu kanske ni gör allt detta, my bad om så. 
    Om inte, men barnen då? Skaffa barnvakt. Har ni ingen i familjen, hyr in någon. Borde inte kosta mer än övriga hobbys.
    Gällande den andra killen. Kan vara platoniskt kan vara mer än så. Otrohet börjar dock sällan med intention om otrohet. Det är en slippery slope som ert nuvarande livspussel kan vara en grogrund för. Du är vardagsbestyr, han är roliga saker och endorfinkickar. Du är barn och ansvar. Han är frihet från ansvar och egentid.
    Största varningstecknet är din magkänsla och de ändrade telefonvanorna. Om du inte är en svartsjuk person, och nu känner att något är off tror jag nog det är så. Magkänslor brukar stämma.
    Om jag var du skulle gå in i ett subtilt dektektiv mode, för att kolla läget.
    Se till att träffa killen. Fullt naturligt att vilja träffa någon som spenderar så mycket tid med din partner. min partners vänner är mina vänner. Reaktion från din partner på inbjudan och temperatur vid möte kan ge dig mer att gå på.
    Be att få låna hennes telefon vid valda tillfällen, typ när din är ?urladdad? eller ?glömd?. Då inte för att snoka men för att se hur hon reagerar.
  • Anonym (FYI)

    Jo , du behöver nog ta en diskussion med henne, och svartsjuka är inte konstigt att du känner i din sits.

  • Anonym (...)

    Jag tror tyvärr inte du är ute o cyklar i detta fall ... att dem pratar varje dag? Låter väldigt märkligt o hon skickar flirt smileys..fyfan nä jag hade blivit tokig om jag sett min kille gjort så mot mig o jag hade def inte gjort så mot min man!

  • Anonym (P3)

    Tack för alla svar! Jag ska börja med att berätta hur jag känner så får vi se vilken reaktion jag får. Det händer att vi har barnvakt men det blir allt mer sällan sen vi fick 2 barn. Speciellt den här tiden på året då sjukdomar går runt runt och något alltid grusar planerna.

    Utmanande är det verkligen att hålla uppe passionen denna tid i livet när det är barn som ska hämtas-lämnas, aktiviteter, matlagning storhandling och allt annat i hemmet. Två heltidsjobb på det! Man förstår att många går skilda vägar här, tyvärr.

  • Anonym (nja)
    Anonym (P3) skrev 2020-03-09 06:38:27 följande:

    Tack för alla svar! Jag ska börja med att berätta hur jag känner så får vi se vilken reaktion jag får. Det händer att vi har barnvakt men det blir allt mer sällan sen vi fick 2 barn. Speciellt den här tiden på året då sjukdomar går runt runt och något alltid grusar planerna.

    Utmanande är det verkligen att hålla uppe passionen denna tid i livet när det är barn som ska hämtas-lämnas, aktiviteter, matlagning storhandling och allt annat i hemmet. Två heltidsjobb på det! Man förstår att många går skilda vägar här, tyvärr.


    Prata är bra, men förvänta dig inte ett ärligt svar på dina frågor bara för att ni pratar. Folk som gör saker de egentligen vet är fel kommer väldigt sällan erkänna det eller sluta med det på en gång bara fär att någon påpekar det. Det de allra flesta gör är att ta det i försvar och mena på att det är bara alla andra som inte "förstår" och blir man överbevisad så är det vanligt att man vänder kappan efter vinden, håller med och så gör man det i smyg istället.

    PS! Blanda inte ihop utmaningar med att få ett förhållande att funka med oärlighet och smusslande. Det går alldeles utmärkt att klara av utmaningar med värdighet oxå. Man behöver inte göra duma saker bara för att livet kan vara komplicerat ibland. Gränserna för vad som är rätt och fel suddas inte ut bara för att det kan vara tufft ibland. Det är snarare tvärtom, det är när det blir tufft som man verkligen visar vad man går för.
  • Anonym (Ned)
    Dogloversunite skrev 2020-03-08 23:08:48 följande:

    Fuck vad oläsbart mitt inlägg blev. Rader fimpades och hartassar blev frågetecken.

    Ny på forumet. Hur editerar jag Katastrofen?


    Inläggen här går inte att editera. Dessutom blir det ofta knas om man klistar in text.

    Och sedan hänger FL när man försöker posta inlägget som man skrivit på i en kvart... Tröstlöst.
  • Anonym (E)

    Jag tycker inte att du ska skämmas utan ta upp med henne hur du känner. Utgå ifrån dina känslor, berätta om att du är orolig och varför. Mina erfarenheter är att magkänslan har rätt. Det är ju framförallt det förändrade beteendet som pekar på något. Det behöver dock inte betyda att otrohet eller förälskelse har inträffat. Kanske känner din partner sig sedd och bekräftad av den här personen och faktiskt bara har kul med en like. Om din partner döljer saker för dig är det ju ett tecken på att hon antingen känner själv att hon går över en gräns eller tror att du ska tycka det. Att låta hjärnspöken ta över, läsa hennes meddelanden osv kommer bara driva dig själv till galenskap. Prata med henne om tillit, hur viktig den är för dig och varför du just nu inte känner det. Kanske kan du följa med och ta ett träningspass eller en öl med henne och arbetskamraten någon gång för att lära känna denne lite. Om de har en god och vänskaplig relation bör det inte vara ett problem. Lycka till!

  • Anonym (FYI)
    Lione81 skrev 2020-03-15 00:38:42 följande:

    Hur går det TS?


    Visst är det synd när trådar dör och ts bara lägger ner.
  • Lione81
    Anonym (FYI) skrev 2020-03-16 13:13:06 följande:

    Visst är det synd när trådar dör och ts bara lägger ner.


    Då undrar jag om det var på riktigt?

    Finns några trådar man hade hoppats på att få liv igen. ?Ny kär i min kollega? typ hette den.

    Mannen som var så svartsjuk på sin sambo. Så var förälskad i sin kollega. Identisk som ?Villmenfårinte?

    Hon var på väg och skulle berätta för kollegan. Hur hon kände. Precis när hon skulle det. Upphörde tråden.
  • TriC

    Du verkar vara en så där typiskt svensk, feministisk, mesig man som känner ett så starkt behov av att vara politiskt korrekt att du accepterar vad som helst. Att din flickvän umgås på tu man hand med andra män på sin fritid är uppenbarligen något du känner behov av att acceptera. Och nu får du tillbaka det du har sått. 

    Lär av din läxa och vara inte så förbannat "förstående" i nästa förhållande. För detta lär snart vara över eftersom din tjej har förälskat sig i en annan man. 

  • Anonym (nja)
    Eemmeelliiee11 skrev 2020-03-19 00:19:36 följande:

    Hej. Vad bra att du skriver här och söker stöd och råd.

    Din sambo umgås med en annan man på ett sätt som du inte tycker känns bra. Du mår dåligt över detta och det har drivit dig till ett läge där du går över dina egna gränser för vad som är okej och snokar i hennes telefon.

    Du har hamnat i en eländig soppa och du måste ta tag i detta på allvar. Det är bråttom!

    Detta har pågått i ett halvår. Min första fundering är varför du låtit detta gå så långt? Av någon anledning vågar du inte prata om din oro och dina känslor med din fru. Varför är det så? Vad bottnar din konflikträdsla i? Du skriver här och frågar om dina reaktioner är okej, och du inleder med ett långt stycke om hur duktig du är som aldrig varit svartsjuk tidigare. Varför är det så viktigt att inte visa sin svartsjuka (som ju inom rimliga gränser är en normal mänsklig känsla och ett kvitto på att relationen betyder något för en)?

    Hon går över din gräns för hur du vill att en partner ska bete sig, men istället för att ta upp detta med henne så skriver du om det på familjeliv. Du måste hålla med om att det vore rimligare att ta upp det med henne istället?

    Jag gillar inte att kommunicera i liknelser, men föreställ dig att ni står på en sandstrand. Du ritar upp en gräns i sanden som du önskar att hon inte passerar. Då pissar hon först på linjen och tar sedan ett stort kliv över, varpå du skriver ett inlägg på familjeliv och frågar om det är ok att du ogillade det. Så länge du inte reagerar och markerar mot henne så kommer hon tro att det var helt okej. Elle så kommer hon tro att den där linjen inte verkar betyda något för dig eftersom att du struntade i vad hon just gjorde...

    Ibland måste man vägleda varandra i en relation, hon kan inte läsa dina tankar. Att sätta gränser är både nödvändigt och okej. Du måste jobba med dig själv. Du behöver proffesionell hjälp med att bearbeta din konflikträdsla och att våga stå upp för dina gränser.

    Din fru håller på att skapa en relation med en annan man och hur visar du för henne att du ogillar det? Genom att vara duktig som inte blir svartsjuk? Du måste visa för henne att det ni har är viktigt för dig, och du måste skydda det ni har från honom.

    Det är bråttom.

    Tyvärr tror jag inte att du kommer klara dettta på egen hand så sök omedelbart hjälp hos en psykolog för att stärka dig själv, jobba med din konflikträdsla och din förmåga att sätta gränser. Överväg också parterapi.

    Tag dig i kragen!

    Lycka till.


    +1
Svar på tråden Plötsligt svartsjuk!? Bör jag vara det?