Anonym (Frun)

Äldre 10 Mar 09:41

73 svar

Öppna vårat förhållande

Ska börja med att säga att vi har ett väldigt bra förhållande och att öppna upp förhållandet bottnar inte i att vi har det dåligt på något sätt. Snarare tvärt om, att öppna förhållandet skulle kunna göra vårat förhållande ännu bättre.

Innan jag och maken blev ett par berättade han att han va poly, han kan älska och leva med fler än en person samtidigt. Men han har aldrig fått leva ut det pga de tjejer han varit tillsammans med inte delat hans uppfattning. Jag va inte emot det och jag kan se mig ha ett öppet förhållande. Sedan dess har vi inte pratat om det för vi har haft det så bra tillsammans.

Nu skulle jag kunna tänka mig öppna upp för fler relationer, ser ingen nackdel i att vi bägge får möjligheten att leva våra liv fullt ut som vi skulle må bra av. Har en liten oroande tanke att han inte vågat ta upp det här igen och känner sig hindrad. Vilket jag inte vill att han känner, jag är så trygg i våran relation att han kan få träffa andra.

Ni som har erfarenhet av det här, hur har ni tagit upp diskussionen? Finns det fallgropar och vad kan vara bra att tänka på?

Anonym (AoO)

Äldre 11 Mar 08:13

#11

Anonym (Swing for fun) skrev 2020-03-11 07:50:48 följande:

För oss handlar inte på något sätt om att vara polyamorösa så det är inte några primära och sekundära relationer det handlar om

Bara för att förtydliga: långt ifrån alla polyamorösa gör hierarkiska relationer (dvs har primär-/sekundärpartners).

Anonym (Swing for fun)

Äldre 11 Mar 08:21

#12

Anonym (AoO) skrev 2020-03-11 08:13:46 följande:

Bara för att förtydliga: långt ifrån alla polyamorösa gör hierarkiska relationer (dvs har primär-/sekundärpartners).

Det vet jag mycket väl. Finns många sätt att ha pollyamorösa relationer på. En bekant har en variant som tilltalar mig men som i dagsläget inte är aktuell. Hon ser sig som flockledare och alfahona och har en lite flock där hon har en relation med alla i flocken men de andra i flocken är strikt monogama i sin relation mot henne.

Ascendere

Äldre 11 Mar 08:23

#13

Anonym (Frun) skrev 2020-03-11 08:10:53 följande:

För min del handlar det i första hand om sex. Vi har bra sex, flera ggr i veckan så det är inte bristen på sex som gör att jag vill. Maken å andra sidan kan se sig ha en kärleksrelation till. Och varför inte egentligen? Känner han sig låst och olycklig i det monogama så blir ju jag olycklig på ett vis oxå.

Han menar att han har utrymme för kärlek till flera och jag förstår konceptet även om jag inte själv har lust att ha en till. Man kan ju älska flera barn som varför inte flera partners?

Men det är ju helt olika saker..
Ärligt talat låter det lite äckligt att jämföra kärleken till sina barn med kärleken till sina sexpartners...

Anonym (AoO)

Äldre 11 Mar 08:33

#14

Ascendere skrev 2020-03-11 08:23:19 följande:

Men det är ju helt olika saker..

Ärligt talat låter det lite äckligt att jämföra kärleken till sina barn med kärleken till sina sexpartners...

Det är principen. Att det finns plats för kärlek för fler än en.

Det blir bara äckligt om man vill göra det äckligt.

Anonym (AoO)

Äldre 11 Mar 08:34

#15

Anonym (Swing for fun) skrev 2020-03-11 08:21:16 följande:

Det vet jag mycket väl. Finns många sätt att ha pollyamorösa relationer på. En bekant har en variant som tilltalar mig men som i dagsläget inte är aktuell. Hon ser sig som flockledare och alfahona och har en lite flock där hon har en relation med alla i flocken men de andra i flocken är strikt monogama i sin relation mot henne.

Ah, ja, många varianter finns det.

Anonym (Frun) Trådstartaren

Äldre 11 Mar 08:43

#16

Ascendere skrev 2020-03-11 08:23:19 följande:

Men det är ju helt olika saker..

Ärligt talat låter det lite äckligt att jämföra kärleken till sina barn med kärleken till sina sexpartners...

Jo det är inte samma det vet jag, dåligt exempel. Men det handlar likväl inte om bara sexpartners. Kärleken är större än sex och jag ser inget konstigt i att man kan ha känslor och älska flera samtidigt. Det finns ju egentligen inget rätt eller fel i frågan, alla gör som man själv vill men samtidigt förväntas man i största allmänhet vara monogam i dagens samhälle.

Skulle maken träffa någon som han vill ha ett förhållande med så skulle jag va med på det. Varför ska jag hindra han i det när det bara skulle göra han olycklig i våran relation och förmodligen slutar det med att vi skiljer oss för att jag inte tillåter han vara den han är. Tror inte alls våran kärlek skulle bli mindre av att han har möjlighet att ha känslor för någon annan samtidigt. Tvärtom.

Kråkungen

Äldre 11 Mar 09:58

#17

Ascendere skrev 2020-03-11 08:23:19 följande:

Men det är ju helt olika saker..
Ärligt talat låter det lite äckligt att jämföra kärleken till sina barn med kärleken till sina sexpartners...

Jag tänker att det lätt låter äckligt i monogama människors öron när man gör den jämförelsen, för att för er är kärlek mellan man och kvinna (eller vilken könskombo vi nu talar om) så intimt förknippad med sex. Dvs, den kärleken är en sexuell kärlek, och då blir ju jämförelsen med barn som att man tänker att man skulle ha sex med sina barn, vilket givetvis är minst sagt äckligt. Jag menar nu inte att ni ser det som en ENBART sexuell kärlek - naturligtvis inte! - men att sex är en oskiljaktig del av den kärleken.

Personligen ser jag (och många med mig) kärlek som en sak, och sex som en annan, och man kan ha sex med den man älskar, men man kan även ha sex med nån man inte öht älskar eller har en nära relation till. Omvänt kan man älska människor som det aldrig skulle falla en in att ha sex med (och här är ju då barnen ett typexempel). Men kärleken är liksom i mångt och mycket av samma slag... Sen är kärleken till ens barn naturligtvis annorlunda jämfört med kärleken till en vän eller en partner ändå, för att man har nån slags kroppslig connection med barnen (iaf om man är kvinna, och det är ens biologiska barn), men det är ju lite beside the point.

Min poäng är att om man är poly så har man kanske en annan upplevelse av kärlek än man har när man är monogam; man lägger en lite annan innebörd i det. Det är först på typ senaste året som jag sakta har börjat förstå detta: att vi faktiskt inte menar samma sak när vi pratar om att älska någon. Och det är skitsvårt för båda "läger" att få sin hjärna runt det motsatta sättet att tänka, men det är lite spännande och intressant också :) Och sen finns det naturligtvis en massa poly-människor som har precis samma syn på sex som monogama människor - det finns alla varianter :) Men jag tänker att just den här jämförelsen med att man kan älska flera barn eller flera vänner är född ur det synsätt som jag (och många med mig) har :)

Kråkungen

Äldre 11 Mar 10:02

#18

Anonym (Frun) skrev 2020-03-11 08:43:34 följande:

Jo det är inte samma det vet jag, dåligt exempel. Men det handlar likväl inte om bara sexpartners. Kärleken är större än sex och jag ser inget konstigt i att man kan ha känslor och älska flera samtidigt. Det finns ju egentligen inget rätt eller fel i frågan, alla gör som man själv vill men samtidigt förväntas man i största allmänhet vara monogam i dagens samhälle.

Skulle maken träffa någon som han vill ha ett förhållande med så skulle jag va med på det. Varför ska jag hindra han i det när det bara skulle göra han olycklig i våran relation och förmodligen slutar det med att vi skiljer oss för att jag inte tillåter han vara den han är. Tror inte alls våran kärlek skulle bli mindre av att han har möjlighet att ha känslor för någon annan samtidigt. Tvärtom.

Tycker att du har ett otroligt sunt och inlyssnande sätt att resonera :)

Vad gäller din ursprungliga fråga kan jag bara säga som andra redan har sagt: PRATA med varandra. Lyssna, prata, var beredd på att bromsa om det känns jobbigt osv. Med tanke på att det var din man som ville detta till en början, och med tanke på din förmåga att se saker från olika perspektiv tänker jag att ni har jättegoda förutsättningar att lyckas :)

Ascendere

Äldre 11 Mar 11:19

#19

Kråkungen skrev 2020-03-11 09:58:19 följande:

Jag tänker att det lätt låter äckligt i monogama människors öron när man gör den jämförelsen, för att för er är kärlek mellan man och kvinna (eller vilken könskombo vi nu talar om) så intimt förknippad med sex. Dvs, den kärleken är en sexuell kärlek, och då blir ju jämförelsen med barn som att man tänker att man skulle ha sex med sina barn, vilket givetvis är minst sagt äckligt. Jag menar nu inte att ni ser det som en ENBART sexuell kärlek - naturligtvis inte! - men att sex är en oskiljaktig del av den kärleken.

Personligen ser jag (och många med mig) kärlek som en sak, och sex som en annan, och man kan ha sex med den man älskar, men man kan även ha sex med nån man inte öht älskar eller har en nära relation till. Omvänt kan man älska människor som det aldrig skulle falla en in att ha sex med (och här är ju då barnen ett typexempel). Men kärleken är liksom i mångt och mycket av samma slag... Sen är kärleken till ens barn naturligtvis annorlunda jämfört med kärleken till en vän eller en partner ändå, för att man har nån slags kroppslig connection med barnen (iaf om man är kvinna, och det är ens biologiska barn), men det är ju lite beside the point.

Min poäng är att om man är poly så har man kanske en annan upplevelse av kärlek än man har när man är monogam; man lägger en lite annan innebörd i det. Det är först på typ senaste året som jag sakta har börjat förstå detta: att vi faktiskt inte menar samma sak när vi pratar om att älska någon. Och det är skitsvårt för båda "läger" att få sin hjärna runt det motsatta sättet att tänka, men det är lite spännande och intressant också :) Och sen finns det naturligtvis en massa poly-människor som har precis samma syn på sex som monogama människor - det finns alla varianter :) Men jag tänker att just den här jämförelsen med att man kan älska flera barn eller flera vänner är född ur det synsätt som jag (och många med mig) har :)

Ja ok tack för din förklaring, själv trivs jag bäst med en partner åt gången som jag både älskar OCH är sexuellt attraherad av.

New Dawn

Äldre 11 Mar 13:26

#20

Kråkungen skrev 2020-03-11 09:58:19 följande:

Jag tänker att det lätt låter äckligt i monogama människors öron när man gör den jämförelsen, för att för er är kärlek mellan man och kvinna (eller vilken könskombo vi nu talar om) så intimt förknippad med sex. Dvs, den kärleken är en sexuell kärlek, och då blir ju jämförelsen med barn som att man tänker att man skulle ha sex med sina barn, vilket givetvis är minst sagt äckligt. Jag menar nu inte att ni ser det som en ENBART sexuell kärlek - naturligtvis inte! - men att sex är en oskiljaktig del av den kärleken.

Personligen ser jag (och många med mig) kärlek som en sak, och sex som en annan, och man kan ha sex med den man älskar, men man kan även ha sex med nån man inte öht älskar eller har en nära relation till. Omvänt kan man älska människor som det aldrig skulle falla en in att ha sex med (och här är ju då barnen ett typexempel). Men kärleken är liksom i mångt och mycket av samma slag... Sen är kärleken till ens barn naturligtvis annorlunda jämfört med kärleken till en vän eller en partner ändå, för att man har nån slags kroppslig connection med barnen (iaf om man är kvinna, och det är ens biologiska barn), men det är ju lite beside the point.

Min poäng är att om man är poly så har man kanske en annan upplevelse av kärlek än man har när man är monogam; man lägger en lite annan innebörd i det. Det är först på typ senaste året som jag sakta har börjat förstå detta: att vi faktiskt inte menar samma sak när vi pratar om att älska någon. Och det är skitsvårt för båda "läger" att få sin hjärna runt det motsatta sättet att tänka, men det är lite spännande och intressant också :) Och sen finns det naturligtvis en massa poly-människor som har precis samma syn på sex som monogama människor - det finns alla varianter :) Men jag tänker att just den här jämförelsen med att man kan älska flera barn eller flera vänner är född ur det synsätt som jag (och många med mig) har :)

Men är det i så fall så att ni inleder NYA(extra)relationer utan sex ?...om nu sex inte måste vara en del av kärlek och relationer... och hur skiljer sig i så fall de relationerna mot vänskapsrelationer?

Jag förstår motsatsen, att man kan känns kärlek till någon man redan levt i hop med, även om sexet inte längre fungerar. Det är väl ofta den kärleken som får människor att stanna i sexlösa relationer (Andra kanske stannar mer för barnens skull, för det praktiska, ekonomiska och sociala, samt för att det är så jobbigt att skiljas)

Anyone can hate. It costs to love.

Öppna vårat förhållande

INNEHÅLL