Här är vi alla vänner.
Litenmenhård skrev 2020-03-29 09:46:47 följande:
Ja, man få väl göra det. Hur gammal är sonen, om jag får fråga? .
Inlägg från: Disa35
|
-
10 månader och 14 dagar
-
#353Jepp, köksklockan manuellt. Datorerna och mobilerna sköter sig själva, bara väckarklockan och kaffebryggaren kvar.Litenmenhård skrev 2020-03-29 09:54:30 följande:
Har ni ställt fram klockan en timme? Jag var ju så smart att jag ställde bak min klocka en timme, men jag kom på det sen att det var fram en timme, haha.
-
#362
Hej folkens
Förlåt om jag sabbar tråden, men jag blir så trött; Kina öppnar sina djurmarknader igen -
#364Det är ju inte det, det var ju därifrån skiten kom från början.Litenmenhård skrev 2020-03-29 14:12:32 följande:
Hej. .
Det var ju inte bra. .
Jag blir så trött...
Du kan vara glad som har Torsten
-
#367Idiotiskt om du frågar mig.Litenmenhård skrev 2020-03-29 14:16:21 följande:
Jo, jag menar ju det och krisen är ju inte över än. Smart att öppna djurmarknaderna igen då?
Ja, jag är glad att jag har Torsten. . Fast han är busig som få.
Hur mår Torste idag då? -
#370GulligtLitenmenhård skrev 2020-03-29 14:21:28 följande:
Jo, men du vet hur Kina är.
Jo, han mår bra. Var ute och rastade honom förut. Nu sitter han här på min axel och håller mig sällskap. .
Sonen ligger och snusar (snarkar gör han också), och gubben spelar någon mesversion av WoW -
#379Usch vad jobbigt det låter! Förstår att du oroar dig för ditt barn, vem skulle inte göra det?Anonym (Tl) skrev 2020-03-29 16:38:08 följande:
Jag är väldigt orolig just nu men känner att jag inte kan säga det till personer i min omgivning. Jag vill inte oroa dem mer än de redan är och ibland kan jag känna att jag överdriver.
Båda mina föräldrar dog alldeles för unga. Jag har en styvmamma som är över 80 och ett syskon som tillhör en riskgrupp. Jag är så rädd att förlora dem också.
Jag är ensam med mitt barn och har själv högt blodtryck som jag medicinerar mot. Jag är inte så rädd för egen del men står inte ut med tanken på att mitt barn skulle bli helt ensam. H*n älskar min styvmamma och mitt syskon. Det är den enda fanilj h*n har.
Ena stunden känner jag mig fånig som tänker så, andra stunden har jag ångest över hela situationen.
Min styvmamma har isolerat sig och jag hjälper henne med att handla mat. Mitt syskon och jag jobbar för vi kan inte jobba hemifrån. Det verkar inte heller som om ledningen på våra respektive arbetsplatser tar det här på allvar.
Är ni rädda eller kan ni behålla lugnet? Har ni några råd om hur man kan tänka?
Har bara ett råd, och det är kliche och allting; tillåt dig att leva i nuet, tänk tillbaka på de bra saker som hänt under dagen och försök se tillbaka på varje dag som en gåva. Det funkar rentav att skriva ner
-
#382Hej hejflygrl skrev 2020-03-29 19:56:22 följande:
Hej TS & alla andra!
Skön tråd. Har sett den ett tag men inte hunnit skriva nåt förrän nu. Kul höra om Torsten och att ni trivs bra ihop. Vill han snacka miljonsvenska kan han förresten komma ut till mig i orten aka Norra Botkyrka.
Själv är jag hemma en del nu och så då jobbet stängt (restaurang). Försöker undvika sociala kontakter IRL som det är nu. Inte så orolig för egen del då jag är ung och frisk men däremot för dom nära & kära som tillhör riskgrupperna. Vill inte heller bidra till smittspridning i samhället i övrigt. En märklig tid vi lever i...
Förhoppningsvis kommer vi ut starkare och klokare på andra sidan -
#397TackLitenmenhård skrev 2020-03-30 08:05:29 följande:
Disa35
Top of rhe morning to you. .
Varför detta? -
#404JadåLitenmenhård skrev 2020-03-30 08:20:20 följande:
Jag kände för det bara. .
Har du sovit gott? .
Du?
