Ni som slutat ha sex med er partner
Ni som slutat ha sex med er partner, varför har ni slutat?
Hur länge har ni levt ihop utan att ha sex?
Lever du då i celibat eller har du sex med någon annan istället?
-
-
Svar på tråden Ni som slutat ha sex med er partner
-
Men att tissla och trassla bakom ryggen med älskare skapar väll bara ångest?Anonym (Falsksomvatten) skrev 2020-04-15 13:48:11 följande:
Du vet att även romarna pratade om att nya generationer gör si eller så - och att det är inte bra. Att det var något fel med ungdomen etc. Jag har förutom juridisk även läst latinsk kärlekspoesi på universitetet. Det du skriver är inte sant. Nya generationer har mindre sex. Och DET skrämmer mig. Utan lust, kåthet, kärlek, åtrå, begär etc vad är livet. En enda lång mödosam väg till graven. Ska det bli som i Japan. Det gör ont i mig när jag tänker på det. Testa att vara jurist och jobba minst 50-timmarsveckor (vilket många av oss gör). Inte sjutton skulle jag välja bort sex. Det är en ventil en avslappning. Att älska med sin man. Hade han inte velat ha mig hade jag sökt det vid sidan av. Livet för för kort - anser jag med. Men har man familj har man vissa förpliktelser. Inte skiljas.
-
Man blir ju inte mindre kåt eller svältfödd på mänsklig kontakt för att man är intelligent.Anonym (Ensam) skrev 2020-04-14 19:21:35 följande:
Ja men undrar varför män sällan kan hålla på sig när tillfälle ges? Inga spärrar trots hög intellektuella jobb?
-
Varför testar du inte att släppa kontrollen. Barnen dör inte om pappa glömmer packa frukten någon gång. Och får han ta smällen så kommer han förmodligen att skärpa sig.Anonym (Kvinna 36) skrev 2020-03-15 10:45:31 följande:
Precis, det är så jag gör. Men det är när barnen kommer i kläm och riskerar att bli ledsna som jag inte fixar. Och han är duktig på att ge subtila suckar när jag ber om egentid för att tex gå till gymmet. Får mig att känna mig som en dålig mamma som arbetar mycket och sen prioriterar bort barnen för egen tid. Fast det nästan aldrig händer och själv har han inget problem att jobba en hel dag och ta en aw direkt efter...
Men grejen är att jag snart inte orkar projektleda och styra i hemmet. Jag gör detta dagligen på jobbet. Hela mitt liv kan inte gå ut på att styra upp andra. Jag måste ha någonstans där jag kan få vila ut. Någonstans min hjärna kan få paus och där någon tänker på mig och värnar om mig. Men den platsen är inte hemma.
Vet liksom inte hur vi ska kunna lös det här... känns så meningslöst
Och gällande egentid. Skit i hans suckar. Dra iväg och träna och aw du med. Tror du skulle må bättre av egentid. -
Men spärrar borde finnas?Anonym (mm) skrev 2020-04-15 14:12:41 följande:
Man blir ju inte mindre kåt eller svältfödd på mänsklig kontakt för att man är intelligent.
-
Vi har inte slutat ha sex helt, men nästan. Jag har noll sexlust tillsammans med min man. Jag vill ha sex, men inte med honom. Känns som att ha sex med en främling, men inte på det spännande sätt en ny (tillfällig) sexpartner kan kännas. Känns konstigt, fel och jag tänder inte på honom.
Kan drömma om att vara otrogen och få uppleva sexuell spänning och lust igen. Skulle dock aldrig göra något sådant, så det är bara fantasier. -
Jag har runkat mig till porrimpotens och kan inte längre fullborda ett samlag utan att den slaknar. Vi har nog alltid haft en obalans i sexlusten som jag har kompenserat med att runka till porr under många års tid. Hon ville kanske ha sex varannan vecka och för att fixa det brukade jag tänka på något porrklipp men det blev svårare och svårare att komma (hon kommer lätt). Nu är det nog ett år sedan jag kunde komma tillsammans med henne. Hon känner sig dum om bara hon får orgasm även om jag gärna ger det åt henne med fingrar och mun.
Så vi har skippat sexet tillsammans men jag fortsätter att runka till porrklipp. -
Det går att få allt och det måste inte ske på någons bekostnad. Vi är två personer i äktenskapet, och båda tycker att relationen och familjen är viktig, men det är precis lika viktigt att inte genomlida livet, vi vill leva det. Barnen är vi helt och hållet överens om, deras välbefinnande och trygghet är så viktig att vi behövde finna en annan lösning än att antingen stå ut eller separera.Anonym (Kvinna 36) skrev 2020-04-15 11:02:53 följande:
Men på vems bekostnad?
Självklart ska livet beaktas. Det är kort. Men livet är inte bara en fest, det finns ansvar och förpliktelser. Och ofta har man ansvar för fler än sig själv.
Jag vill till viss del lämna min man. Jag är besviken på hur livet blev för oss när barnen kom in i bilden. På hur han inte levde upp avseende sin del. Sexlivet är typ noll. Jag hade kunnat få en eldig älskare utan problem. Men att bara följa sin egen ingivelse funkar inte när man har familj. Jag måste överväga, vad är bäst för barnen och familjen i det längre perspektivet? Vad för sår kan skapas om jag enbart utgår ifrån mina egna behov?
Väga detta emot att splittra en familj och en trygg punkt.
Vette katten alltså. I slutändan är barnens välbefinnande och trygghet många gånger mer tillfredställande än fysiska orgasmer och bekräftelse..
-
Fast det du skriver är jag inte emot. Att hitta lösningar. Komma överens om det Sins emellanåt Men att äta kakan och har den kvar (dvs smussel bakom ryggen och svek) det vänder jag mig emot för det kan slå kopiöst mot barn och anhöriga runt om om det kommer fram i ljuset.Oerhörd skrev 2020-04-15 17:42:41 följande:
Det går att få allt och det måste inte ske på någons bekostnad. Vi är två personer i äktenskapet, och båda tycker att relationen och familjen är viktig, men det är precis lika viktigt att inte genomlida livet, vi vill leva det. Barnen är vi helt och hållet överens om, deras välbefinnande och trygghet är så viktig att vi behövde finna en annan lösning än att antingen stå ut eller separera.
-
Ja och lätt att bli kär i älskaren dessutom.Anonym (Kvinna 36) skrev 2020-04-15 18:45:18 följande:
Fast det du skriver är jag inte emot. Att hitta lösningar. Komma överens om det Sins emellanåt Men att äta kakan och har den kvar (dvs smussel bakom ryggen och svek) det vänder jag mig emot för det kan slå kopiöst mot barn och anhöriga runt om om det kommer fram i ljuset.
-
Kommer det alltid fram i ljuset? Eller gör det för att man vill att det ska komma fram medvetet/omedvetet? Jag har haft en relation vid sidan av i över ett år. Att det skulle komma fram är osannolikt. Vi är båda gifta fast inte med varandra. Ses enbart i en stad där ingen av oss har våra familjer. Ingen vet om vår relation. Finns inget i sms/tfn som kan avslöja den etc.
Ingen av oss är beredd att ge upp våra familjeliv men av helt olika skäl.
Jag som trodde min lust och åtrå var helt död har insett att den inte död. Jag är bara inte attraherad av min man och har ingen lust till sex med honom. Det beror bla på att jag långsamt dödat min egen lust till sex med honom gm att i åratal jag ställa upp på sex som bara handlat om hans tillfredsställelse och dessutom när jag inte velat... . För att jag tänkt att det är så man gör om man har en relation och för att jag aldrig lärt mig grundläggande gränser.
Och så kommer det in en annan man som får mig att förstå att lusten finns där om den närhet jag får villkorslös. En man tydligt visar att det är ok att jag får finnas för den jag är. Och trots att det är svårt att hålla balansen och trots att jag i stort sett varje dag funderar om jag gör rätt så har jag hittills landat i att livet är för kort och jag behöver verkligen andrummet jag får av bara få finnas. Jag kommer inte svara på moralkakor och påhopp. Ni som tänker hoppa på mig med sånt; ni har ingen aning hur mitt liv ser ut, vem jag är och har inte rätt att döma mig.