Tok kär i sitt ex igen

Jag känner två par som gjort slut och sedan återförenats. Ena efter 3 år, andra efter 15 år.

Båda dessa par har det minst lika bra andra vändan.

Ligger och tänker mycket på mitt ex och hur jag ska göra fram över. Ska jag höra av mig? Eller ska jag låta det som varigt vara och försöka gå vidare?

En vän sa idag att om han inte vill ses så kanske jag bara blir mer lässen för stunden men då vet man.

Tidigare så jämförde jag inte alls killar jag träffa med mitt ex, men nu hela tiden!

Blev också kär i mitt ex igen efter en stund ifrån varandra, jag var så otroligt ledsen över uppbrottet och han likaså, men det funkade bara inte just då. Jag lät mig själv sörja och släppa ut alla känslor och sen var det dags att gå vidare, jag började ta hand om mig själv och började träna ganska mycket och blev så himla glad av det! När jag väl började må bättre själv så kände jag att jag blev så glad och fick lyckorus när jag tänkte på honom och kände mig helt nykär, vilket jag blev lite förvånad över.

Vad hände där då? Blev ni ihop igen? Hur länge var ni ifrån varandra?

Vi började ses på en kaffe och så blev det fler och fler träffar. Just nu dejtar vi och ska ta det långsamt därifrån eftersom vi båda fortfarande är lite rädda för att bli sårade och må så dåligt som vi gjorde efter uppbrottet så vill vi inte kasta oss in ett förhållande direkt. Det är ju även viktigt att man kan vara öppen och prata med varandra om vad man känner och vill samt sånt som har varit problem. Vi var ifrån varandra i lite mer än 1 månad ungefär, jag tror att vi båda behövde bearbeta det som hände och att kunna trivas i oss själva utan varandra. Det beror ju självklart mycket på varför man gjorde slut och hur mycket man känner för varandra. Framtiden är ju alltid oklart, man vet ju aldrig vad som kommer hända, men vi var villiga att ta den risken om det leder till att vi blir lyckligare.

Det var jag som tog initiativet till en kaffe. Det började med en vanlig konversation och plötsligt dök ämnet upp och vi är ganska ärliga med varandra om vad vi känner så då bestämde vi oss att vi skulle försöka igen men att vi inte var redo för att hoppa in i ett förhållande på en gång. 

Det var ett gemensamt beslut därför tog det också mycket på oss båda två när det tog slut, vi båda bröt ihop totalt. Vi småbråkade ganska mycket på slutet så det blev mycket negativ energi och jag tror att vi förlorade oss själva i varandra att vi bara ville att den andra skulle må bra så vi kanske glömde bort att tänka på oss själva också. Det blev liksom en ond cirkel tillslut. Nu i efterhand så tror jag verkligen på att man behöver vara en egen individ i ett förhållande och kunna vara oberoende av varandra. Även vara bra på att kommunicera och kunna respektera varandra utan att ta beslut åt varandra, samt lär det finnas tillit.