Hej!
Jag fick ett MA med mina efterlängtade tvillingar i v.8 i december som krävde både Cytotec och skrapning för att få bort.
Nu försöker jag bli gravid igen och är inne på 4e försöket, men vi är inte lika aktiva som jag önskar vi var och varje månad är lika jobbig när mensen dyker upp.
Söker nu stöd och lite hopp i allt det jobbiga av er som varit i samma sits och lyckats bli gravida igen.
Hur lång tid tog det, och hur aktiva var ni?
Beklagar verkligen din förlust. <3
Jag har fått flera missfall och ma. Aldrig lyckats hålla en graviditet längre än runt vecka 15 förens nu. För mig har det tagit någon månad för kroppen att komma igång igen ?som vanligt? och sedan har jag blivit gravid typ två eller tre månader senare. Som längst har det gått sex månader tills det tagit sig. Mitt senaste missfall skedde runt midsommar förra året, och sen blev jag gravid i augusti. Är i vecka 34 idag.
Jag var så otroligt stressad och ledsen så himla länge. Nu blir det klyschigt men den graviditet som jag till slut lyckades behålla, denna, skedde den första månaden som jag lovade mig själv att jag skulle sluta att maniskt hålla på med äl-tester och ta typ fem graviditetstester veckan runt BIM. Det blev kostsamt och var lika emotionellt dränerande varje månad. Det kändes också trist att sex blev en grej som endast handlade om att bli gravid. Vi var mest aktiva under veckan som äl skulle ske.
Stort lycka till till er. <3 Hoppas det tar sig snart och att det förblir. <3
Jag förstår att det här är jättejobbigt för dig! När man verkligen vill något så himla mycket.
Har sett flera av dina trådar på FL nu den här veckan. Om att din man inte vill osv...
Kan till viss del känna igen mig i den stressen du beskriver om att inte plussa när man så gärna vill ha något NU.
För din egen skull och din relation skull tycker jag att du ska ?unna? dig en månads paus. Göra allt det där andra i livet som är roligt, men självklart ligga lite också ;)
Lycka till!
Jag förstår precis hur du känner! Jag blev oplanerat gravid dec -11 i v 13 fick vi veta på kub att bebisen dött några dagar tidigare. Hela min värld rasade. Blev sjukskriven i ca 1 månad. Detta var i mars -12. I maj började vi försöka i igen. I juli tyckte sambon plötsligt vi kunde lugna oss och vänta. Blev så ledsen och uppgiven. Trots allt så gjorde vi ett försök den natten i juli -12 och de tog de sig. I april -13 föddes dottern. Så de tog ca 4 mån från ma till nytt plus. Nu är dottern snart 7 år och har två småbröder en på 5 år och en som föddes i feb i år. Jag är 32 år, fyller 33 i höst och mitt ma fick jag som 24-åring.
Ta det lugnt och försök att inte tänka så mycket. Du är ung och ma/missfall sker i alla åldrar men de allra flesta får en fullgången graviditet nästa gång.
Fick mig v 5, sen dröjde det 6 månader innan nästa plus. Det blev MA i v 16. Tredje försöket därefter tog det sig igen, och nu är jag i v 36.
Jag känner igen mig i det du skriver. Det var ett elände att pressa sig själv och partnern till sex varje månad. För oss blev det bättre att jag var ärlig med när ägglossning var, så gubben visste när det var skarpt läge. Visst kunde han drabbas av prestationsångest, men det gick oftast till slut ändå. Superosexigt och jobbigt, men det var värt det för att bli gravid och därmed kunna läka mentalt.
Om han ändå lyckas prestera, så att säga, så tycker jag du ska involvera honom. Som sagt, det var sällan ångestfritt för oss, men med lite tålamod och omtanke gick det oftast. För mig var det värre att ha hela ansvaret själv, och känna att det hängde på mig att förföra honom bra nog. Jag vet verkligen vilken pinig situation ni har, och jag kan bara råda er att hålla ut.
Kan du försöka förklara för honom hur viktigt det är för dig att bli gravid snabbt? Och att ju mer intensivt ni försöker kring varje ÄL, ju färre månader behöver ni troligtvis dras med det här prestationskravet?
Jag upplevde samma med min sambo alla gånger vi försökt bli gravida. Han tar de som de kommer, de är ingen panik, de blir när de blir medens man själv vill NU helst igår. Däremot har han aldrig kännt någon press eller ångest över det. Jag har dock inte sagt att nu har jag äl heller utan vi har haft regelbundet sex hela månaden. När sonen 5 år blev till hade vi på grund av flytt och en 1,5 åring bara sex en gång men de räcker ju om man prickar rätt.
Tänker att det är positivt att han vill vara engagerad men kanske är bättre att inte kolla eller säga till när du har äl utan sexa på när lusten faller på, ofta gör den ju de i äl-tider lite extra. Sen är de ju "jobbigare" för kvinnan kan jag tänka när man planerar graviditet. Männen har ju ofta inte koll på äl, bim osv. Och de känner kanske inte samma stress eftersom deras fertila ålder är betydligt längre.