Anonym (ghostee) skrev 2020-04-14 18:05:01 följande:
Saken är den att det du beskriver stämmer ändå inte på mig. Han har inte försökt att berätta något. Tvärtom föreslog han att träffas och till och med vad man kunde göra vid nästa träff. Jag vet inte om detta var ett sätt att "trösta" mig i förtid, invagga mig i god tro. Eller om det hände något från det att vi sågs till att han valde att inte svara när jag hörde av mig. Jag har ingen aning.
Jag vet inte heller om han hade tänkt att ha ett samtal med mig senaste gången vi träffades men att han backade ur. Så kan det ha varit, men inget som finns några bevis för. Inga bevis överhuvudtaget. Hade det varit så att han hade försökt att prata med mig men jag hade övertalat honom till något annat, då hade jag ju åtminstone vetat att han faktiskt hade dessa tankar. Men jag vet inte det. Jag vet faktiskt inte ens om han har fått mina meddelanden, om han är död, lever, har råkat ut för allvarlig olycka, råkat ut för stor familjekris, jag har ingen aning. Han har inte svarat på mina meddelanden.
Men jag håller med dig, det finns tillfällen när det går att förstå att man slutar svara. Jag hade själv inte haft några problem med att sluta svara någon som inte ger sig. Jag tror inte ens jag hade haft dåligt samvete, det beror på. När du säger "tack för den här tiden, var snäll och hör inte av dig till mig igen" så tänker jag på en person som man har försökt att förklara för om och om igen, då kan jag förstå det. Men den personen är inte jag. Han försökte inte förklara någonting.
Mitt svar i tråden var inte riktat specifikt till din situation utan var en allmän reflektion utifrån det du skriver i trådstarten, varför folk ghostar etc.
Jag tror ju att det beror på att man är rädd för "samtalet" om att göra slut. Antingen av begripliga skäl (för att man har skäl att frukta reaktionen eller har dåliga erfarenheter av sådana reaktioner) eller för att man själv är överdrivet konflikträdd eller rädd att man inte kommer klara att stå fast vid sitt beslut vid minsta ledsna min från den dumpade. Kan förstås också handla om att man vet att man gjort något dumt, till exempel varit otrogen, och då tycker det känns bättre att helt undvika samtalet än att vare sig ljuga eller erkänna detta vid en direkt fråga.
Kan väl dock handla om att man på något sätt tror att det är snällare mot personen att inte säga ngt alls, och där är jag ju med dig om att det verkligen inte funkar så. Min poäng var att om man känner en så stark ångest inför att ha ett sådant samtal att man inte klarar av att genomföra det, så är det bättre att på något sätt kommunicera att det är slut (i envägsform) än att inte säga något alls. Att det INTE är snällare att ghosta än att skicka ett meddelande i stil med "det är slut, hör inte av dig" om det är dom två alternativen man ser som möjliga. För jag tror nog att en del ghostare tror att det är snällare att ghosta än att säga att det är slut.
Tack för din analys av mig, jag är alltså någon som inte klarar av ett avslut särskilt bra, kan inte ta ett nej, kommer att bli otrevlig och inte ge mig.