• Anonym (Marie)

    Han vill inte ha barnet längre, kan jag behålla det?

    Jag väntar vänners biologiska barn, hans spermier och hennes ägg. Det här gjordes i ett annat europeiskt land och de har betalat allt.

    Bf närmar sig och nu vill pappan inte ha barnet längre, planen var annars att hans fru skulle adoptera barnet, men nu går ju inte det om han vägrar. Mamman vill ännu ha barnet.

    Har varit sånt kaos fram och tillbaka att jag helst vill behålla barnet själv, men kan jag det? Vad händer om mamman stämmer mig? Barnet räknas ju som mitt enligt svensk lagstiftning iom att det är jag som föder det, men det är ju en väldigt speciell situation det här.

    Någon lagkunnig som har en bra gissning?

  • Svar på tråden Han vill inte ha barnet längre, kan jag behålla det?
  • Anonym
    Anonym (Why not) skrev 2020-04-05 13:35:07 följande:

    Kan inte ni mammor vara föräldrar tillsammans?


    Tja, om de helt plötsligt blir lesbiska och kära i varandra så är det helt klart ett alternativ... känns dock inte troligt.
  • Anonym (XXX)

    Surrogatuppgörelser finns inte enligt svensk lag. Alltså kan du a) behålla barnet om du vill och b) strunta i att betala tillbaka några pengar. Avtal som inte får göras är ogiltiga, så enkelt är det. 

    Sedan tycker jag att din historia bör läsas som en varning, till alla som har tankar om att ge sig in i ett sådant här förfarande. Antingen som beställande mamma, beställande pappa, eller surrogatmamma. Man ska inte kunna skriva avtal, om något så grundläggande känslosamt och mänskligt... Det finns anledningar till att det är förbjudet. 

  • Anonym (XXX)

    Surrogatuppgörelser finns inte enligt svensk lag. Alltså kan du a) behålla barnet om du vill och b) strunta i att betala tillbaka några pengar. Avtal som inte får göras är ogiltiga, så enkelt är det. 

    Sedan tycker jag att din historia bör läsas som en varning, till alla som har tankar om att ge sig in i ett sådant här förfarande. Antingen som beställande mamma, beställande pappa, eller surrogatmamma. Man ska inte kunna skriva avtal, om något så grundläggande känslosamt och mänskligt... Det finns anledningar till att det är förbjudet. 

  • Anonym (svårt läge)
    Anonym (Sanna) skrev 2020-04-05 13:45:12 följande:
    För att det ska funka måste ts och den andra kvinnan vara partners, tror gifta men är osäker på det om det kravet kan ha ändrats. Sen måste förstås pappan gå med på att adoptera bort barnet. Känns inte som ett rimligt tillvägagångssätt i detta fall.
    Anonym skrev 2020-04-05 14:57:17 följande:
    Tja, om de helt plötsligt blir lesbiska och kära i varandra så är det helt klart ett alternativ... känns dock inte troligt.

    De kan ju även vara föräldrar tillsammans som vänner, även om de väljer att ha varsin manlig partner. De kan välja att bo i kollektiv, eller välja att vara varannanveckas-föräldrar, givetvis med mycket tätare kontakt i början. Detta är en riskabel väg, då det inte kommer vara juridiskt fastslaget att den andra kvinnan är mer än vän till TS och barnet. Det bygger alltså på att TS på lång sikt kommer vara beredd på att inte inskränka kontakten med den andra kvinnan. Hon har inga rättigheter (eller skyldigheter) och om de blir osams kommer det drabba barnet i första hand. Hon kommer även behöva testamentera till barnet om hon vill att det ärver henne. Det går att uppfostra ett barn tillsammans som vänner, men det är en svår och skör sits.
  • Anonym
    Anonym (svårt läge) skrev 2020-04-05 15:32:25 följande:
    Anonym skrev 2020-04-05 14:57:17 följande:
    Tja, om de helt plötsligt blir lesbiska och kära i varandra så är det helt klart ett alternativ... känns dock inte troligt.

    De kan ju även vara föräldrar tillsammans som vänner, även om de väljer att ha varsin manlig partner. De kan välja att bo i kollektiv, eller välja att vara varannanveckas-föräldrar, givetvis med mycket tätare kontakt i början. Detta är en riskabel väg, då det inte kommer vara juridiskt fastslaget att den andra kvinnan är mer än vän till TS och barnet. Det bygger alltså på att TS på lång sikt kommer vara beredd på att inte inskränka kontakten med den andra kvinnan. Hon har inga rättigheter (eller skyldigheter) och om de blir osams kommer det drabba barnet i första hand. Hon kommer även behöva testamentera till barnet om hon vill att det ärver henne. Det går att uppfostra ett barn tillsammans som vänner, men det är en svår och skör sits.
    Man alltså, vem fasen väljer ett sånt alternativ om man inte är lite hippie-kollektiv innan???
  • Jag är bara jag

    Känner att jag måste reda ut lite begrepp här för jag ser ingen som gjort det. Ts är den biologiska mamman hur man än ser på det. Den kvinna som är gravid oavsett barnets ursprung är biologisk mamma. Mannen är både den genetiska och biologiska pappan och kommer inte undan. Mannens fru är genetisk donator. Om barnet föds och hon inte får adoptera barnet kommer hon inte bli mamma. Man är inte mamma till sina ägg. Vi som fått barn via ÄD/ED kallar inte donatorerna för mamma, pappa eller förälder. Om hon däremot får adoptera är hon även genetisk mamma förutom juridisk, men i nuläget har hon enligt svensk lag ingen rätt till sina egna ägg.

    Det kniviga här är just att kvinnan som var tänkt att adoptera makens barn bistod med sina egna ägg. Det är extremt ovanligt. I de flesta fall där ÄD och surrogat förekommer är det ägg från en annan kvinna som är enbart donator och sen inte alls inblandad.

    Ts. jag har inga direkta råd att ge och fördömer dig inte för vad du gjort. Du kommer bli juridisk mamma tillsammans med pappan. Hur allt sen ska lösas kanske får ske i samråd med familjerätten. Ta en dag i taget och sköt om dig!

  • Anonym
    Jag är bara jag skrev 2020-04-05 15:54:36 följande:

    Känner att jag måste reda ut lite begrepp här för jag ser ingen som gjort det. Ts är den biologiska mamman hur man än ser på det. Den kvinna som är gravid oavsett barnets ursprung är biologisk mamma. Mannen är både den genetiska och biologiska pappan och kommer inte undan. Mannens fru är genetisk donator. Om barnet föds och hon inte får adoptera barnet kommer hon inte bli mamma. Man är inte mamma till sina ägg. Vi som fått barn via ÄD/ED kallar inte donatorerna för mamma, pappa eller förälder. Om hon däremot får adoptera är hon även genetisk mamma förutom juridisk, men i nuläget har hon enligt svensk lag ingen rätt till sina egna ägg.

    Det kniviga här är just att kvinnan som var tänkt att adoptera makens barn bistod med sina egna ägg. Det är extremt ovanligt. I de flesta fall där ÄD och surrogat förekommer är det ägg från en annan kvinna som är enbart donator och sen inte alls inblandad.

    Ts. jag har inga direkta råd att ge och fördömer dig inte för vad du gjort. Du kommer bli juridisk mamma tillsammans med pappan. Hur allt sen ska lösas kanske får ske i samråd med familjerätten. Ta en dag i taget och sköt om dig!


    Vad?
    Det är hur klargjort som helst innan.

    Och din situaiton är ju himmelsvitt annorlunda! Där är det väl en självklarhet att du som "adopterat" ett ägg är mamma även om det inte är genetiskt!
  • Anonym (Marie)

    Nej, bara nej, jag är verkligen inte intresserad av något gemensamt föräldraskap med någon av dem. Ska jag ha barnet ska jag ha det själv, annars får de hålla sin del av avtalet.

    Det handlar inte om några moderskänslors vara eller icke vara från min sida, jag vill bara barnets bästa.

  • Anonym (Alice)
    Anonym (Why not) skrev 2020-04-05 14:02:29 följande:
    Oj det lät jobbigt men inte omöjligt. Nu vet vi inte alla detaljer men jag förutsätter att TS känner båda i paret väl med tanke på vad de valt att göra tillsammans. Att ts kunde få och fick moderskänslor för bebisen borde inte heller komma som en blixt från klar himmel. Om de båda sitter ner och får tid på sig att diskutera och fundera så kanske de skulle känna att det var en bra lösning för de två.

    För barnet tror jag att det skulle vara den bästa lösningen också, vilket andra redan haft tankar kring. Ts kommer ha svårt att förklara sig för barnet om hon behåller det för sig själv, den andra mamman likaså. Om det ens är möjligt för den andra mamman att bli förälder som det ser ut nu?

    De sitter helt klart i en ovanlig situation, kanske är det en ovanlig lösning som behövs? (förutsatt att alltihop inte är påhittat såklart)
    Jag vill inte tala för TS nu, men hon har sagt att "det har varit sånt kaos fram och tillbaka" och att frun inte har varit oskyldig i allt det här. Tycker att det finns mycket som tyder på att något gemensamt föräldraskap med frun inte är det bästa i det här fallet.

    Plus, varför ska TS vända ut och in på sig själv för dessa människor? Hon har redan gått igenom nästan en hel en graviditet och snart en förlossning för deras skull. Varför ska hon även gå med på att bli varannan vecka-förälder eller gå in i ett lesbiskt skenförhållande med den här kvinnan, speciellt när vi inte har den blekaste vad som faktiskt har hänt? 
  • Anonym (svårt läge)
    Anonym (Marie) skrev 2020-04-05 16:06:36 följande:
    Nej, bara nej, jag är verkligen inte intresserad av något gemensamt föräldraskap med någon av dem. Ska jag ha barnet ska jag ha det själv, annars får de hålla sin del av avtalet.
    Det handlar inte om några moderskänslors vara eller icke vara från min sida, jag vill bara barnets bästa.
    Ok, men du blir ju inte av med pappan om han ändrar sig och vill vara delaktig i föräldraskap. Om kvinnan är den sorts person som kan tänka sig att trakassera dig och komma på diverse oanmälda besök osv framöver så lär det bli ett bekymmer för dig, även om hon inte har någon juridisk rättighet till barnet.
Svar på tråden Han vill inte ha barnet längre, kan jag behålla det?