Att må dåligt i en kris - inte okej?

Folk vill nog muntra upp dig och få dig att se andra perspektiv. Det gör nog folk även i vanliga fall när någon i omgivningen är nedstämd.

Om du är deprimerad i "medicinsk" mening bör du tala om det för de anhöriga så att de dlrstår vad det handlar om. Och söka hjälp.

Fast du är väl inte deprimerad, jag menar på riktigt? Om du är det på riktigt får du söka hjälp. 

Om du "bara" tycker det är jobbigt att vara hemma mkt mer än du är van och minska på dina sociala kontakter, så får du lov att hantera det, så ja, då tycker jag att du överdriver. Men är det på riktigt det första så är det allvarligt så klart. 

Som sagt, det är skillnad på att faktiskt på dåligt eller att sitta med en hög i-landsproblem.

Jag mår inte så dåligt att jag tänker belasta vården med det nej.

Klart det är ilands-problem, jag lever i ett iland.

Jag tycker det är helt "okej" att må dåligt för sånt. Jag är i lite liknande sits, och tycker det är jobbigt att inte veta vad som kommer hända/hur länge det varar/att det kan pågå flera månader.

Lyckligt lottad ja, tycka det är tråkigt ändå, ja. Sen får man såklart välja vilka sammanhang man beklagar sig.

Alla har rätt att må dåligt. Däremot är det kanske inte läge att beklaga sig för det, tyvärr. Inte när alla sitter i samma båt. Nu är det som det är, och då kanske ingen orkar bry sig. Det kan t o m vara svårt att få rätt hjälp för brutna armar och njurstenar just nu, så lättare depressioner är det nog helt kört att få hjälp för. Hoppas du har någon att prata med i alla fall!

Självklart får man lov att beklaga sig, alla andra problem (eller nya) försvinner inte bara för att vi har Corinaviruset här.

Sedan får man som alltid, vara noga med när och till vem man beklagar sig. De allra flesta tycker ju faktiskt att detta läge vi har i Sverige nu är jobbigt. Att prata om vad det innebär att leva med restriktionerna är ett sätt att klara av det. Dels för att kunna gnälla lite, men även för att få lite perspektiv på det hela.