Anonym (Ensam) skrev 2020-04-07 10:57:08 följande:
Tusen tack för era svar!
Var inte helt beredd på att fokus kunde hamna på hans aggressivitet, även om jag förstår era reaktioner. Det är sidor hos honom som jag inte vågat ta upp med så många ( då mina närmaste ogillar honom för det dom redan vet).
Vill tillägga att han visat de siderna mycket mer sällan sen jag flyttat för mig själv men det kan också hänga ihop med att jag inte tar upp någonting längre.. Ekonomin gjorde hans senaste raseriutbrott då han anser att han inte skall betala för något som han inte är med och bestämmer (tex om jag köper vinteroverall). Så har involverat honom i de senaste köpen där han fått se på förhand hur/vad jag tänkt och fått lämna åsikt i hopp om att han vill bidra med lite, men inga pengar har kommit :/ Något underhåll får jag inte heller då vi inte är separerade utan särbos.
Och som en av er frågade om han köper något på "våra veckor" så handlar han in lite mat till middagen så där bidrar han. Men vi är aldrig hos honom (har varit där 1 gång sen jag flyttade ut) och alla förbrukningsvaror är sånt som jag köpt in. Vet inte om det är något man kan "kräva" att han skall betala? Känner mig väldigt girig men han tjänar mer än mig och äter/förbrukar betydligt mer än mig..
Förstår väl innerst inne vad alla tycker om vår situation, och kan inte ta upp detta med någon närstående då i princip alla tycker att jag skall lämna, men det är otroligt svårt när man älskar någon. Men detta äter upp mig och jag mår mer och mer dåligt då livet står på paus.
Och som Pricilla här uppe skrev, är det bättre med vv med vår lilla än min partner. Och det är just det som är otroligt tungt.. Inte bara behöva lämna den man älskar utan också bli av med sitt barn 50 % för att man tänker egoistiskt och vill mer i livet. Alternativet är att bita ihop, leva vidare såhär tills barnet är stort.
Min särbo har sagt att om vi går isär så skall han ha vårt barn 50% (vilket jag såklart förstår) men han är nästan aldrig ensam med vårt barn och jag tar det mer som hot än något han faktiskt önskar, och det skrämmer mig.
Föreslå ett gemensamt konto för barnens kostnader där ni båda sätter in pengar. För bok över utläggen du gör för er lilla och se till att de betalas av det gemensamma. Eftersom han bara bor med er på halvtid är det ju rimligt att han tar mer ansvar för ert gemensamma den vecka han bor med er. Att han är med och betalar för mat och förbrukningsvaror under gemensamma veckan tycker jag också att du skall kräva. Alternativt att du köper in förbrukningsvaror och att han står för all mat den vecka ni bor ihop (då får han ju också kontroll över vad pengarna går till som verkar vara viktigt för honom).
Så hans plan om ni skulle separera är alltså att ha barnen varannan vecka då? Eftersom han inte vill utsätta äldsta för att anpassa sig och dela?
Tja, jag tror ju att det är rätt lösa skott han skjuter med där -det är hans sätt att få behålla det han har nu och tycker fungerar.
