Hur gör andra par när de bråkar?

Jag förstår att du blir frustrerad. Det som skulle kunna hjälpa är kanske att i stunden försöka hitta en lösning på problemet. Typ konstatera att han inte gjort mat och så inte tjafsa så mycket kring det hela just då utan bara försöka få mat på bordet och ungarna i säng. Jag blir ofta stressad i sådana situationer som du beskriver och därför blir jag arg.

Ni behöver nog hitta ert sätt att kunna reda ut saker och kunna lyssna på varandra.

Hos oss bli ibland min sambo arg och tycker jag går i försvar, vilket jag gör ibland. Jag blir nog väldigt praktisk i det läget och bara försöker lösa problemet i stunden. Han brukar ändå uppskatta när jag försöker förstå honom och låta honom avreagera sig och mest hålla med och förstå hans frustration. Sen kan det ändå upprepa sig för vi kommer kanske inte till rätta med det grundläggande problemet, typ att vi båda är ganska slarviga imellanåt. Jag har slutat se allting som att det bara är jag som orsakar problemet men i stunden måste jag lyssna på vad sambon blir arg över. Han tycker jag förnekar hans känslor annars och det är han ju snabb att påtala " jag måste ha rätt att uttycka min frustration" kan han säga. Jag och min sambo pratar mycket och när jag blir frustrerad och jätte arg för att jag tycker att han lägger sig i saker, försöker styra eller konteollera så tycker jag ändå han lyssnar på det också. Vi kan också säga till varandra att det inte var meningen att göra den andre arg, frustrerad, ledsen etc. Min sambo har ett visst kontrollbehov och tycker att saker går ut över honom hela tiden och tar ibland ansvar för saker som han inte måste ta ansvar för men har svårt att förstå det. Vi kan ju prata om saken och förstå varandra men i perioder har det tärt på oss båda på olika sätt att vi är dem vi är. Jag har tagit hjälp av lycka.se. Jag och min sambo har alltid haft en vilja till att ändå ta oss igenom jobbiga perioder.

Jag förstår att du blir frustrerad. Det som skulle kunna hjälpa är kanske att i stunden försöka hitta en lösning på problemet. Typ konstatera att han inte gjort mat och så inte tjafsa så mycket kring det hela just då utan bara försöka få mat på bordet och ungarna i säng. Jag blir ofta stressad i sådana situationer som du beskriver och därför blir jag arg.

Ni behöver nog hitta ert sätt att kunna reda ut saker och kunna lyssna på varandra.

Hos oss bli ibland min sambo arg och tycker jag går i försvar, vilket jag gör ibland. Jag blir nog väldigt praktisk i det läget och bara försöker lösa problemet i stunden. Han brukar ändå uppskatta när jag försöker förstå honom och låta honom avreagera sig och mest hålla med och förstå hans frustration. Sen kan det ändå upprepa sig för vi kommer kanske inte till rätta med det grundläggande problemet, typ att vi båda är ganska slarviga imellanåt. Jag har slutat se allting som att det bara är jag som orsakar problemet men i stunden måste jag lyssna på vad sambon blir arg över. Han tycker jag förnekar hans känslor annars och det är han ju snabb att påtala " jag måste ha rätt att uttycka min frustration" kan han säga. Jag och min sambo pratar mycket och när jag blir frustrerad och jätte arg för att jag tycker att han lägger sig i saker, försöker styra eller konteollera så tycker jag ändå han lyssnar på det också. Vi kan också säga till varandra att det inte var meningen att göra den andre arg, frustrerad, ledsen etc. Min sambo har ett visst kontrollbehov och tycker att saker går ut över honom hela tiden och tar ibland ansvar för saker som han inte måste ta ansvar för men har svårt att förstå det. Vi kan ju prata om saken och förstå varandra men i perioder har det tärt på oss båda på olika sätt att vi är dem vi är. Jag har tagit hjälp av lycka.se. Jag och min sambo har alltid haft en vilja till att ändå ta oss igenom jobbiga perioder.

Jag förstår att du blir frustrerad. Det som skulle kunna hjälpa är kanske att i stunden försöka hitta en lösning på problemet. Typ konstatera att han inte gjort mat och så inte tjafsa så mycket kring det hela just då utan bara försöka få mat på bordet och ungarna i säng. Jag blir ofta stressad i sådana situationer som du beskriver och därför blir jag arg.

Ni behöver nog hitta ert sätt att kunna reda ut saker och kunna lyssna på varandra.

Hos oss bli ibland min sambo arg och tycker jag går i försvar, vilket jag gör ibland. Jag blir nog väldigt praktisk i det läget och bara försöker lösa problemet i stunden. Han brukar ändå uppskatta när jag försöker förstå honom och låta honom avreagera sig och mest hålla med och förstå hans frustration. Sen kan det ändå upprepa sig för vi kommer kanske inte till rätta med det grundläggande problemet, typ att vi båda är ganska slarviga imellanåt. Jag har slutat se allting som att det bara är jag som orsakar problemet men i stunden måste jag lyssna på vad sambon blir arg över. Han tycker jag förnekar hans känslor annars och det är han ju snabb att påtala " jag måste ha rätt att uttycka min frustration" kan han säga. Jag och min sambo pratar mycket och när jag blir frustrerad och jätte arg för att jag tycker att han lägger sig i saker, försöker styra eller konteollera så tycker jag ändå han lyssnar på det också. Vi kan också säga till varandra att det inte var meningen att göra den andre arg, frustrerad, ledsen etc. Min sambo har ett visst kontrollbehov och tycker att saker går ut över honom hela tiden och tar ibland ansvar för saker som han inte måste ta ansvar för men har svårt att förstå det. Vi kan ju prata om saken och förstå varandra men i perioder har det tärt på oss båda på olika sätt att vi är dem vi är. Jag har tagit hjälp av lycka.se. Jag och min sambo har alltid haft en vilja till att ändå ta oss igenom jobbiga perioder.

Hoppsan, det laggade

Jag har stört mig på att min sambo gör lite som du, anklagar och påpekar. Och när jag har påpekat att han gör så tycker han ju att han har rätt att få uttrycka sin frustration. Jag går ibland i försvar och jag tar ju kanske mer illa upp om jag inte mår så bra i mig själv. Jag och min sambo har båda saker som vi har svårt att hantera hos oss själva och vi har nog ändå kommit fram till att vi accepterar dessa brister hos varandra samtidigt som vi jobbar med oss själva. Men vissa mönster sitter djupt inne i oss. Så då kan det vara bättre att acceptera det så länge. Men vi har nog kommit fram till den överenskommelsen. Så när han blir frustrerad försöker jag vara lugn, lyssna, bekräfta och förstå. Då gör det att han gör samma sak mot mig. Men det har inte alltid så lätt. Du kan ju jobba med dig kontrollbehov så kanske du inte behöver bli så frustrerad. Jag låter liksom frustrationen stå för min sambo, väljer han att bli irriterad och stressad får han väl bli det och då måste jag förhålla mig till att han blir det men jag kan ju försöka hjälpa honom till att lugna ner sig genom att lyssna och förstå. Jag behöver ju inte elda på hans frustration ytterligare. Det är bättre om man kan hjälpa varandra. Men det är inte alltid lätt. Förhållanden är svåra speciellt om man är väldigt olika, tror jag. Jag har som sagt tagit hjälp själv och det har skapat goda ringar på vattnet.

Du är.inte ensam om att vilja få förståelse och bekräftelse och lyssnad på. Jag tror att ni kan behöva prata om saken och hur ni triggar varandra. Jag tyckte jag fick jätte mycket tips på lycka.se. där beskriver de just det här om att vilja bli förstådd. Jag fick faktiskt min sambo att titta på vissa delar med mig då alternativet hade varit att gå till psykolog typ. Han ställde upp för min skull och vi kunde prata om det som de beskrev där och det var skönt. Jag tror även han hade glädje av det.

Om vi säger att det hade varit Tas man som skrev att han hade problem med sin frus kontrollbehov hade man kanske vänt det hela mot honom också. Att han ska visa förståelse för sin fru etc. Jag tror här att det finns ett problem i kommunikationen, som det säkert finns hos de flesta par. Någon gång under sin relation brukar det ju uppstå oenigheter, bråk osv. Hos vissa tar det inte långt tid att reda ut medans hos andra par kommer de inte vidare och lämnar varandra och hos säkert de flesta försöker man komma till rätta med konflikterna. Men att bara låta allt vara är nog ingen bra idé på sikt det leder nog till att man glider ifrån varandra till slut. Jag tror att i relationer där man är väldigt olika finns det kanske mer att jobba på än hos andra par. Iaf tror jag inget äktenskap är utan vissa skavanker. Beror bara på hur man tar sig vidare när det börjar skava. Jag tycker att båda i relationen behöver ta ansvar för att vårda den. Är det inte lite därför man gifter sig?

Verkar som ni behöver ta hjälp igen så ni hittar ett bra sätt att ta upp konflikter. För hittar ni inte ett sätt att kommunicera och lyfta sådant som irriterar er så kommer det säkert leda till slutet på er relation. Går det inte att ta upp skitsaker så kommer det bli ännu svårare med större problem.