Hur gör andra par när de bråkar?

Varför måste du bli sur/irriterad/ledsen över att han gjort något klantigt? Det är väl bara att konstatera att det blev fel, men egentligen skulle du lika gärna kunna välja att skratta åt eländet. Du verkar ha ett behov av att få visa dig sur/irriterad, men måste du egentligen hävda din rätt till det? Blir inte livet lite trevligare om du kan jobba på att reagera på ett trevligare sätt? Det är svårt att ändra på andra, lättare att själv ändra inställning.

Vad bra. Då städade han upp efter sitt misstag.Här har du ett problem. Du sitter en halvtimma och skapar irritation hos dig själv, istället för att försöka jobba med att förstå saken ur hans synvinkel, och bestämma dig för att det inte är katastrofläge.Det är klart han går i försvar när han får en anklagelse. Det låter otrevligt när du säger "jag förstår inte hur du bara...". Försök istället säga något som "vad bra att du fixade maten, gick det bra trots sen middag?".Han har väl alltid varit sådan? Du valde just honom, inklusive allt. Det kanske var ett slarvfel av dig att inte tänka efter innan ni skaffade barn? Försök inte ändra på honom som person, det blir sällan lyckat, när inte han själv tar initiativet till det. Alla anklagelser från dig är att tala om för honom att han inte duger.Du har inte fel som känner dina känslor. Vill du ha ett bra förhållande kan det dock hjälpa om du ser din egen del i era gräl. Vill du gräla, eller vill du försöka ändra din grundinställning till honom och ditt sätt? Det verkar som om du vill vara som du är, men du vill att han skall acceptera det. Han får däremot inte vara som han är för dig.
Som du säger. Sakerna är egentligen inte så betydelsefulla. Tänk på det när du tar ett extra andetag nästa gång du blir irriterad.
Han har rätt att uttrycka sin frustration över din irritation på samma vis som du har rätt att uttrycka din irritation. Men, är detta något som fungerar bra?

När du får den känslan - sätt dig en stund och analysera den. Fundera över om det egentligen är något som är så viktigt att bli upprörd över.

Brukar du vara iväg flera timmar för att uträtta ärenden? Annars var det ju något som var annorlunda den kvällen. Vem lagar normalt maten?

Fundera över att flera sätt kan vara ok, och även om du tycker att ditt sätt är det bästa/smidigaste, så är det inte katastrofalt om saker ibland görs på ett annat/"sämre" sätt.

Steg ett för att förändra sig är att man vill det.

Så i vanliga fall när du är iväg brukar han ha fixat maten tidigare?

Fundera över att han faktiskt har svårt för detta. Du vill att han skall "avväpna dig" genom att säga de rätta sakerna. Något han inte riktigt klarar. Måste han verkligen säga högt till dig att han gjorde fel för att du skall vara nöjd. Tror du inte att han själv vet att det inte blev så bra? Kan inte det räcka för dig? En träningssak.
Skulle du kunna avväpna honom? Genom att säga andra saker? Kanske du kan säga tex "förlåt, nu blev det fel. Jag skällde på dig, men jag hade kunnat säga det på ett trevligare sätt. Jag blev bara så frustrerad över att..., men det är ju fel sätt att ta upp det på, det vet jag ju egentligen".

Så i de flesta fall funkar det jättebra. En gång "klantar han till det". Han är trött efter att ha städat huset och önskar avslappning innan han tar tag i maten. Inte det bästa i den situationen kanske, men fullt naturligt att det råkade bli fel. Ja, jag hade också kunnat bli sur, men det är inte direkt konstruktivt.

Jag håller med. Jag har lite liknande problem som TS, men jag jobbar med det och inser att bara för att jag vill ha saker på ett visst sätt, eller för att jag i mitt huvud planerat något, så kan det egentligen gå bra på andra sätt med.

Jag vill tex att vi på kvällen ställer in all disk i diskmaskinen som inte redan är där, och startar den, så att det är rent på morgonen. Nu är det så att min man ansvarar för disken (om inte jag är hemma och han jobbar), så det är han som brukar fixa detta varje kväll. Nyss upptäckte jag på morgonen att disken var inplockad, men maskinen inte startad. Han hade glömt att stänga luckan och starta maskinen. Jag blev mycket irriterad, för "det skall ju vara klart på morgonen", och "hur kan man glömma att trycka på start?".

Egentligen är det en struntsak. Jag kan dricka mitt kaffe i en annan kopp, och disken blev ju klar ett par timmar senare. Ändå kunde jag inte låta bli att fräsa lite surt åt min man när han kom upp på morgonen. Till saken hör att han mycket väl vet hur jag vill ha det eftersom han nyligen lät bli att fixa detta på kvällarna då han var för trött och tyckte att det lika gärna kunde ordnas på morgonen. Jag talade då om att jag vill ha det gjort på kvällen.

Jag, jag, jag... mitt sätt..., jag vill..., jag tycker.... Det finns ingenting som säger att han måste göra det på mitt sätt, och jag inser det. Jag skäms för att jag blir irriterad på honom, och försöker som sagt bättra mig vad gäller sånt här.