Måste man ha rest innan 25?

Hej,
Av nån anledning känner jag skam över att jag bor kvar i samma stad som jag växte upp i. Jag är 25 år (så inte levt så jättelänge) och pluggar. Jag är generellt rätt nöjd med mitt liv, har ett jättebra förhållande, en fin lägenhet, och det går bra med studierna och tar antagligen examen om ca 1,5 år. Jag gillar också staden jag bor i - är en rätt stor stad, så ingen håla..., har vänner, har kul osv. Har haft enormt många upplevelser i mitt liv, jättedåliga och bra, destruktiva förhållanden och riktigt bra (som nu), olika typer av jobb, så det handlar definitivt inte om en brist på upplevelser, snarare tvärtom.

Trots allt detta skäms jag över att jag inte är en av dom ungdomarna som "reste runt i Asien i tre månader", eller "roadtripade i Australien". Jag har rest utomlands rätt mkt, varit borta som längst i två veckor, vilket jag verkligen tkr om att göra. Däremot är jag verkligen inte backpacker-typen över huvud taget, är mera en bekvämlighets-och "lyx"person, jag gillar att njuta och ha kul på mina egna premisser. Jag tror alltså mer att det är avund och trend-press som orsakar den här oroliga känslan/skamkänslan, för det känns som att man är en riktigt "spännande" person om man har gjort dessa resor, eller pluggat i USA ett år osv.

Jag vill bara slippa den här skammen! Sluta känna press. Är det nån som skulle kunna ge lite uppmuntrande ord? eller nån som kanske känner samma sak? Lite rationella tankar skulle verkligen uppskattas.
Det låter som en extremt trivial sak att känna "ångest" över (vill inte trivialisera det ordet), så trollande om att man är bortskämd eller gnällig känns onödigt, ifall nån skulle känna behov av att skriva nåt i den stilen