Kommer inte vidare efter våldsam separation

Jag levde i en destruktiv relation i tre år. Mest psykiskt våld, men mot slutet även fysiskt.

Det dog mig ungefär lika lång tid - tre år - att komma tillbaka och bli en hel människa igen. Det värsta var inte det fysiska våldet (även om han sista gången misshandlade mig så illa att jag hamnade på sjukhus, det var då jag lämnade). Det värsta var att jag var känslomässigt nerbruten och hade tappat bort mig själv.

Han var otroligt charmig och manipulativ, samt givetvis inte våldsam eller förtryckande i början. Det kom gradvis.

Jag gick hos psykolog en gång i veckan, vilket hjälpte mig mycket. Jag hade även mycket stöd av nära och kära. Idag mår jag bra, men jag hade aldrig klarat det på egen hand. Mitt ex sitter inom lås och bom, jag är inte den enda han har misshandlat.

Har du gått i terapi? Pratat med någon? Antagligen behöver du reda ut alla tankar och känslor. Mediciner räcker inte. Min gissning är att du har lagt "locket på" och därför inte kommer vidare. Det funkar sällan om man har varit med om något traumatiskt.

Flera jag känner som har lämnat våldsamma eller destruktiva relationer, har behövt terapi efteråt. Till viss del även innan. Inte sällan var det terapin, samt att prata med någon professionell, som gav dem styrkan att lämna.

Sen kan terapi inte lösa allt, man kan behöva stöd av familj och vänner också. (Har man inget nätverk kan t ex kvinnojourer eller ideella grupper för drabbade, hjälpa till).

Men terapi kan ge en verktyg och b la lära en att:

1) Sätta ord på det som hänt.

2) Bearbeta det som hänt.

3) Sluta skuldbelägga sig själv.

4) Sluta skuldbelägga sig själv för att man inte gick tidigare, och / eller har svårt att släppa förövaren känslomässigt.

Det låter som du har posttraumatisk stress .Läs mera om detta.Du behöver prata med någon psygolog eller någon annan kunnig människa.Testa mindfulness ,det hjälper att acceptera livet och förstå att du är inte dina tankar.Låt inte det här förstöra ditt liv.Det är inte värd det.Jag har lämnat destruktivt förhållande och har svårt att lita på män och andra.Jag skulle aldrig våga leva med en man igen.Men jag mår bättre och försöker göra saker som gör mig glad.Jag vill må bra trots hemska minnen.Kram.

Vad vill jag säga med detta? Att du inte är konstig, hopplös eller fel! Det ÄR svårt att gå vidare, men det GÅR!! Jag har haft stor hjälp av terapi. Om du har ekonomisk möjlighet så tycker jag att du ska söka upp en terapeut privat, och vara noga med att höra efter vad personen har för kompetens. Terapeuterna har olika inriktningar, erfarenheter och specialiteter. Man går inte till en ortoped för att operera ögonen när man har dålig syn liksom. För mig personligen hjälpte Gestaltterapi mycket bra. 

PM:a gärna om du vill.

MVH

K

KBT borde vara bra, finns nåt som heter traumafokuserad KBT.

Jag har också varit i liknande situation som skapat trauma/ångest. så jag förstår dig.

Finns även en del böcker ifall du vill läsa på själv och göra övningar på egen hand. Har själv funderat på att börja den vägen och testa med självhjälp.

Förut undrade jag varför inte kvinnor lämnar, snacka om att jag skuldbelade offret. Man borde fråga varför mannen inte slutar misshandla? När man lever mitt i något så blir det normaliserat man ser våld som något normalt