Som rubriken lyder, två rum som fördelas på tre barn 5, 8 och 11. Ingen vill dela och åtminstone två av dem stänger gärna dörren om sig.
Vem hade ni gett eget?
Råd som ?flytta? eller att ?föräldrarna får sova i vardagsrummet? undanbedes och kommer ignoreras.
Men varför är att föräldrarna flyttar ut i vardagsrummet otänkbart?
Är det utrymmesbrist eller för att ni inte vill det?
Vet att du skrivit att du inte vill snacka om det, men du sitter ju och pratar om att dela upp rum, och vardagsrum brukar vara någorlunda stora och kanske lättare att dela av?
Vi gjorde så, så länge kidsen var små så kunde 2 av dem dela rum och den största hade eget, men sen vart alla för stora för att dela så jag och sambon flyttade ner i vardagsrummet. Gjorde en avdelare. Fick litet vardagsrum men vann ett sovrum. Sambon var först emot det för det var så viktigt att ha eget sovrum, men till slut fattade även hon att även kidsen behöver privacy och de spenderar fan så mycket mer tid i sina rum än vad vuxna gör i sovrum.
11 åringen får eget rum. 8:a & 5-åringen får dela. Sen på bestämda dagar och tider får de egentid på sitt rum
Inlägget var inte riktad till dig utan TS, hade jag riktat det till dig så hade jag citerat dig
Varför kan ni inte bo i vardagsrummet? Skaffar ni en bäddsoffa så kan ni stöka undan den på morgonen.
Det är barn med npf och alla hatar att dela. Har övervägt att ingen får ha eget för att ta bort bråken kring det, men det lär ju skapa andra bråk istället. Mellanbarnet är den enda av barnen som aldrig fått ha eget.
Jag ser det som självklart att den äldsta har eget rum. Jag är yngst i min familj och vi hade visserligen rum åt alla, men den som var äldst fick välja först så jag hade minsta rummet tills mitt äldsta syskon flyttade, mellanrummet tills nästa syskon flyttade och sedan de sista åren i eget rum när jag var ensam kvar. Såg aldrig något fel eller orättvist i det.
Det som är här är väl det att barnen inte har så stor åldersskillnad så med en sådan metod så får ju äldsta ha eget väldigt länge.
Kanske att ni har ett sovrum för alla 3 och ett umgängesrum som de får förtur till att stänga dörren om när de har kompisar. I sovrummet kan man då ha en våningssäng + en loftsäng med garderober under så kan umgängesrummet slippa funktionella möbler för förvaring och mer ha fokus på umgänge.
Plus en ordentlig hörna till yngsta barnet i vardagsrummet så att det finns bra möjligheter för båda de äldsta att stänga dörren till varsitt rum vid behov.
Hur länge räknar ni med att bo med för få rum? Gissar att det är någon form av mellanboende i väntan på större.
Ojdå, det har du rätt i, sorry...
Ok, men är det verkligen ett måste att ha en dörr, går det inte att hitta andra lösningar, tex ett drapperi, skjutdörr, etc?
Jag menar hur ofta vuxna i sovrummet?, när man sover och när man knullar. Och hur ofta är ungdomar i sitt rum? Typ hela sin vakna tid OCH när de sover. Vem har då störst behov av eget rum barn eller vuxna?