Birth Rape

Väldigt intressant och allvarligt tema. Har aldrig hört den termen förut. För egen del är svaret nej, men det har tagit mig lång tid att komma över traumat efter det jag upplevde som övertramp av läkare under tredje förlossning. Jag skulle undersökas för att se om jag var mogen för igångsättning med dropp eller inte. Han sa att han skulle kolla hur moget det var där inne (nu när jag skriver börjar hjärtat bulta så hårt, usch, är inte över detta än). Plötsligt kände jag en extrem smärta, SKREK av skär smärta "AAAAJ!!!". Han tog ut handen. Jag skakade av chock och adrenalin/ångest. Och så sa han med leende på läpparna medan han smekte mina lår (blä alldeles för intimt usch) att han drog fram livmodertappen och hoppas att den stannar kvar där nu. Han förvarnade inte om ingreppet, han skulle bara kolla. Det gjorde så ont och kom som en chock, varför sa han inte "är det ok om jag försöker dra fram din livmodertapp? Det kan göra lite ont." Svaret hade varit nej, nej det är inte ok, du ska kolla hur det känns där inte, det är allt. Att överhuvudtaget låta en främmande man röra där nere är för mig att sträcka sig långt, jag känner mig så otroligt maktlös och svag i ett sådant läge, dessutom har han med sig en elev som ser allt och min nakenhet och allt, åh, man känner sig så himla utsatt.. helt i underläge..

Genomförde båda mina första förlossningar utan smärtlindring och rädsla. Denna starten på tredje förlossningen och läkarens övertramp triggade igång en så illa ångest att jag inte kunde sluta skaka i timmar efteråt. Han menade väl, men hans dumhet förstörde min upplevelse. (Om någon vill be mig skärpa mig och säga att sluta va så känslig, skyll dig själv att du inte bara skakade av dig det etc -- nä tyvärr, funkar inte så enkelt.. :/ )

Han var ung och kaxig. Jag fick besked av barnmorska att anmäla honom till den där nämnden där man meddelar om brister och fel i vården. Men. Jag orkade inte. Mentalt ville jag bara glömma allt asap. Inte återuppliva ångesten. Och nu känns det som att det är alldeles för sent. 1.5år efteråt. Synd.

Det är inte för sent att anmäla! Klart du ska göra det. Det kanske inte var birth rape men ett övergrepp var det helt klart.

Självklart ska du anmäla detta övergrepp! Ibland behöver det gå en tid innan man ens kan gå in i de känslorna igen och se klart vad som hände. Men som sagt det är INTE för sent! Snälla anmäl så att sådant här inte får fortsätta, man är i en så otroligt utsatt situation och särskilt läkare har en stor makt i sådana situationer och därför är det ännu viktigare att någon faktiskt säger ifrån.

Saken är den att alla vaginala undersökningar ska ERBJUDAS under en förlossning det finns absolut inget under några omständigheter tvång till en sådan undersökning!! Detta bör alla veta om som ska in och föda! Patientlagen står över allt och den innebär att man ska bli informerad om varför en behandling eller undersökning är aktuell och ska alltid ske i SAMTYCKE med patienten. Allt annat går att anmäla!

När en barnmorska skulle känna på min livmodertapp precis när jag kommit in till förlossningen, så gjorde det så fruktansvärt ont att jag skrek och grät. Det brändes och kändes vasst. Gjorde hon något mer än att känna då? Eller var det bara för att min livmodertapp inte var mogen? Blev lite fundersam efter inlägget om läkaren som gjorde sådär utan att fråga.

Alltså undrar om hon kanske drog ner den också för hon hade problem att känna den för den var långt upp

Alltså jag tycker att hela grejen att man skulle dra ned någons livmodertapp vid en förlossning låter som ett stort skämt? Jag jobbar inte inom vården men har fött fyra barn och det enda jag har varit med om är att de har försökt att tänja lite, eller töja livmodermunnen när man redan är öppen, för att bebisen ska komma snabbare. Att dra ned en livmodertapp låter för mig helt bisarrt? Om det ens går så skulle det väl innebära att man ger kvinnan någon form av framfall?! Att livmodertappen sitter högt upp är ju inget negativt och inte sjutton får man som vårdpersonal lov att dra ned den! Jag tror inte att det var det du var med om.

Jag har också fått vaginala undersökningar under förlossning som har gjort fruktansvärt ont. Vid ett tillfälle tänjde en barnmorska livmodermunnen utan att förvarna (totalt oacceptabelt) och jag upplevde det precis som du beskriver det. Brännande, skärande och helt olidligt. Jag började också skrika och gråta, och då var jag ändå mycket öppen och hade fött två barn tidigare. Inte ok.

Aha. Usch då. Nej det där var verkligen inte ok. Då var det antagligen nåt sånt jag var med om också, och nån förvarning fick man ju inte. Kanske inte var med flit då...

Men oj, tusen tack för alla svar, jag fick ett uppvaknade av att läsa responsen nu och ska verkligen ta detta på allvar och anmäla dit man gör så. Får kolla upp hur man gör nu igen.

Och ja - det ÄR bisarrt att försöka dra fram kvinnans livmodertapp för att liksom "hjälpa till på traven"! Dessutom utan samtycke eller förvarning. Så respektlöst. Jag berättade det för mina barnmorskor och ingen kände igen att detta skulle vara normalt, de tyckte det var så konstigt och förstod inte varför den unge läkaren hade gjort så. "Va? Drog fram den? Ehm okej...hmm" och allvarlig min var liksom den vanliga responsen..

Ja, kanske? Personligen misstänker jag att svaret i så fall är ja, men det är eftersom jag bara har egen erfarenhet att utgå ifrån! Har fött tre barn undersökts x antal ggr av x antal människor, men sådär ont och hemskt har det bara varit den gången det här hände.........

Blä......så extremt oacceptabelt! Jag blir så arg och förtvivlad över sånt, är det inte illa nog med den smärta som redan ingår i en förlossning? Och allt det förödmjukande vi måste stå ut med? Måste man verkligen förvärra med smärtsamma undersökningar? Inte alls, inte acceptabelt alls!

Nej det är verkligen oacceptabelt. Det du var med om låter värre än det barnmorskan gjorde med mig, men jag har varit väldigt ledsen över hur barnmorskan behandlade mig och har faktiskt mått dåligt över det efteråt. Det kändes som att hon våldtog mig med sin hand. Jag var förberedd på att hon skulle kontrollera hur öppen jag var men att hon skulle ta i på det viset som hon gjorde var jag definitivt inte redo för. Det gjorde fruktansvärt ont. Jag skrek som sagt rätt ut och började storgråta. Hon höll på länge också upplevde jag. Nej alltså, ett övergrepp tycker jag. Jag har precis som du en väldig massa vaginala undersökningar vid förlossning att jämföra med (har fött fyra barn) och har varken före eller efter detta känt något liknande. De andra undersökningarna har varit smärtsamma men jag har absolut inte varken börjat skrika eller gråta under dem. Barnmorskan som utförde den hemska undersökningen var i övrigt väldigt kall och tuff mot mig. Jag vet vem hon är eftersom vi bor i en liten stad varje gång jag hör om henne blir jag så arg. Hoppas att du kan få glömma vad idioten till läkare gjorde. Kram!

Ja när jag födde min son så fick bm ingen hjärtljud med bältet runt min mage.

Då ringde hon på personal och in kom massor med folk som slet i mitt underliv, minman trodde att de höll på att massakera mig.

Efteråt visade det sig att bältet var trasigt. Hoppsan...

Jag vågade knappt låta dem undersöka mig efter det för det gjorde fruktansvärt ont.

Men jag kan ju förstå att de måste agera snabbt och hinner kanske inte förklara sånt innan.

Men det var ju väldigt surt att de inte kollat utrustningen innan!!!

Det svenska uttrycket är obstetriskt våld, och hoppas att fler ögon kan öppnas inför detta nu! Att många av oss går runt och har en känsla av att förlossningen var kaos, att man hade noll koll och att det stod personer runt om som tryckte och drog i dig ÄR inte acceptabelt! Det finns andra sätt att handlägga en förlossning och förhoppningsvis är detta något som sakta men säkert kommer förändras i framtiden. När man väljer att lyssna på den födande, hur det känns, hur man vill föda sitt barn är UPP TILL DEN FÖDANDE och huruvida en barnmorska håller sina fingrar på ett visst sätt under framfödandet spelar ingen som helst roll så länge mamman inte är trygg och väl behandlad i rummet!! Att föda under otrygga förhållanden ökar risken för bristningar. Därför är bristningar så ovanligt vid hemfödslar

Så som du beskriver det känner jag med. Känns som ett övergrepp! Känslorna i kroppen säger att det var det. Rationellt förstår jag läkaren, han menade inget illa, men ett sådant agerande är skadligt ändå.

Igår skrev jag till IVO som idag bad mig kontakta sjukhuset själv. Nu kontaktade jag patientnämnden i mitt län och hoppas inte jag behöver skriva till sjukhuset själv. River upp så starka känslor. Ångest och starkt illamående. Kaos. Bläh. Men. Hoppas det är klart nu:)

Kram tillbaka!!

Jag vill inte strö salt i sår men hur vet du att läkaren inte menade något illa?

Jag tycker ofta att människor rationaliserar bort beteenden som tyder på sadistiska/sociopatiska drag med "hen menade ju inget illa".

Att han utförde en väldigt klumpig och smärtsam undersökning kanske man kan räkna som ett misstag. Men att han flinade och smekte dig på låret efteråt låter ju helt sjukt!

Svårt ämne och intressant att det diskuteras.

Har lite problem med termen rape. Det är ju beskrivningen av ett sexuellt övergrepp. Jag ser många risker till övergrepp kopplat till förlossning men har svårt att se att det skulle vara sexuella övergrepp som är vanligt.

Jag har varit med om saker och hört om saker som känns konstigt men ser ändå ingen sexuell anspelning.

Vid min senaste förlossning så hade jag väldigt ont i slutet innan barnet kom. Hade bara lustgas så ingen annan smärtlindring. Barnmorskan gjorde en konstig grej, hon masserade klitoris, typ som man skulle göra på en tjej vid sex. I stunden var det smärtlindrande och det var såklart därför hon gjorde det. I efterhand känns det ändå jävligt konstigt att bm gjorde något som annars bara min man gör och det kändes som aningens för nära inpå. Ser dock inget ont uppsåt och det är inget jag går och tänker på.

Jag förstår grejen med att saker ska erbjudas vid en förlossning men det förutsätter ju att den förödande är i skick att svara och dessutom klara av att lyssna, förstå och värdera det som erbjuds. Inget av det hade jag klarat av, särskilt inte vid första förlossningen. Var så smärtpåverkad och borta så fattade aldrig vem som var i rummet, vad som hände, har kraftiga minnesluckor. Sa efter förlossningen till min man att det var så konstigt att ingen pratade med mig under förlossningen. Detta var ju såklart inte alls sant men jag uppfattade det aldrig eller minns inte. Iaf så tror jag att barnmorskor och läkare måste fatta beslut utan att det alltid är upplägget erbjuda något och ett tydligt beslut från den födande.

En kollega berättade att när hon födde barn för länge sen så var hon helt väck i slutet. Det var en läkarstudent med som skulle få prova att göra undersökning av kvinnans underliv. Eftersom hon var så väck och inte svarade på tilltal så frågade de hennes man. Tydligen hade han rätt att bestämma över hennes kropp och sa dessutom ok. Kvinnan låg där, noterade allt som hände men var inte i skick att säga något eller stoppa det. Det har hon burit med sig som ett övergrepp, både från läkaren, studenten och sin man som sa ok utan att ha en aning om att det var ok.