Anonym (man) skrev 2020-05-14 17:59:01 följande:
Nja, klart alla tror att de kommer komma undan med det men samtidigt vet man ju att det kan komma fram och att det kommer krossa ens partner (och barn) men man väljer att göra det ändå.... Så det är absolut inte fel att säga att man medvetet sårar sin partner för man är fullt medveten om att den risken finns och man väljer den ändå....känns lite som att köra bilen i 190 på en krokig 50 väg med fru och barn i baksätet, klart man inte hatar sin fru och barn och man inte tror man kommer smälla, men man kan inte förneka att man utsätter sin familj för den risken onödan.
Och det leder även till nästa fråga... kärlek... otrogna människor säger sig ofta älska sin partner... men för andra är det obegripligt hur man kan bete sig så mot någon man säger sig älska. Normalt är man ju rädd om de man älskar och vill inte riskera att krossa dem. Men otrogna människor väljer ju att ta den risken med sina "nära och kära" utan att blinka men säger sig ändå älska personen...det blir ju jävligt motsägelsefullt.
Inte alls. Med sin partner har man investerat så mycket mer än sex. Man delar ett liv tillsammans och har oftast sin partner som stöd, Det är väl vad vi kallar kärlek. Men sex är ju något annat. Det är ju en drift som man antingen kan eller inte kan leva utan.
I dagens samhälle så står vi alltid oss själva närmast. Vi älskar oss själva mer än någon partner. Mycket handlar det, enligt min teori, att vi håller på att strukturera om vårt samhälle från att två är normen till att vi skall kunna klara oss bra på egen hand. På många områden är vi redan där. Ensamstående personer kan mycket väl ha råd att köpa boende, bil, ta lån och skaffa barn helt på egen hand.
Konsekvensen av att vi kan leva våra liv på egen hand är att vi inte står en partner riktigt lika nära. Vi är inte beroende av varandra på samma sätt. Så, det här med att älska sin partner har fått en liten annan innebörd. Och här krockar det med det sexuella lite... I Mitt fall tycker jag det är en rättighet jag har att se till att jag får tillgodose mitt sexliv. Märk väl att jag inte kräver något av min partner. Bara rätten att jag själv tillåts ha ett bra sexliv. det ställer jag lika självklart som att jag själv får bestämma vilket jobb jag vill ha, vilka fritidsaktiviteter jag vill utöva och helt enkelt hur jag vill leva mitt liv.
Problemet är, som jag beskrivit i en annan tråd, att samhället inte hänger med. Stat och religion vill fortfarande tvinga in oss i tvåsamhet. Och de som bryter normen får utstå mycket fördömanden från sin omgivning. Därför ser man så allvarligt på otrohet fortfarande. Så pass att man är beredd att förkasta ett, i övrigt, fullt fungerande förhållande.