Förhållningssätt till partners tidigare barn och kostnader

Eftersom han är 17 år antar jag att han går i gymnasiet. Då får han bidrag från csn, rättare sagt är detta pengar som ska gå till föräldrarna. Bor han halvtid hos pappa ska alltså hälften gå till pappa för att täcka matkostnader och annat.

Sedan är pojken gammal nog att dra sitt strå till stacken. Nu vet jag inte hur ni har det men han kan gott och väl hjälpa till att åka och handla, laga mat två kvällar i veckan, städa och allt möjligt annat.

I ärlighetens namn borde du TS endast betala en tredjedel av matkostnaderna. Du är inte mamma till bonusen (som snart är en vuxen person) och även om du betalat tidigare betyder inte att du alltid måste det. Man har rätt att ändra sig!

Börjar sambon bråka kan du föreslå att ni har helt skilda matkonton, skilda hyllor i kylskåpet osv. Absurt, JA, men då får han väl tänka efter hur han egentligen vill ha ert förhållande, för han kan inte tvinga dig att betala mer än du är villig till. Då är det bättre att man kommer överens.

Eftersom det är tre "vuxna". Men jag räknade då med att bonusen bor där heltid, det blir mer rätt om TS betalar 40 % eftersom han bara är där ungefär halvtid.

Jag lever I en bonusfamilj, mina barn bor varannan vecka, min mans barn på heltid. Vi har räknat ut det så att han betalar mer för sina barn än jag för mina, naturligt nog. Mina barn är äldst. Den dagen de inte alls bor hemma längre så kommer mitt bidrag till matkassan förstås minska. 

Vi tjänar ungefär lika mycket, vi delar  50/50 på huset osv. 

Jag kan inte se varför TS måste bidra till bonussonens matkostnader. De får räkna sig själva som 1 + 1,5 (dvs mannen + sonen är 1,5) vuxna. Räkna ut kostnaderna därefter. 

Jag skulle aldrig bråka om matpengar, jag har en tonåring, min sambo två, skulle vi hålla på att räkna kronor och ören skulle det inte funka. När vi veckohandlar brukar vi betala varannan gång ungefär. Jag kan lika gärna gärna handla kläder till hans barn som till min egen, det skulle inte kännas bra att vara snål mot mina bonusbarn.

Och det finns desperata kvinnor som tar snåla män som varken vill ta hand om eller försörja sina egna barn , utan dumpar över minst en del ansvaret på sin aktuella tjej/sambo/fru osv.

Problemet är med din och liknande resonemang att för varje bonusförälder som inte vill betala för sina bonusbarn finns det en biologisk förälder som inte heller vill betala för sina egna barn.

Annars kommer inte ens upp frågan...

Det blir en bonus för att man står ut med särkullen.

Varför kallar du hennes särkullar för "bonus" när du VET att hon ser dem som en belastning?

Varför måste man gilla styvungar?

Du vill det ja, men om ungarna bara är en belastning då?

Ska inte en bonus vara till fördel?

Hört talas om "bonusmalus"?

För mig var ungarna malusungar. Jag tyckte inte ens om dem.

Jaså? Nej, det är det faktiskt inte.

Du får gärna kalla dina för bonus men kanske inte andras...