Förhållningssätt till partners tidigare barn och kostnader

Jag är gift med en man och har ett barn med honom och ett till på väg i höst. Han har också en 17-årig son sedan tidigare. Vi bor i ett hus som mannen och jag äger 50/50 och delar på alla kostnader för 50/50. Tidigare då vi började träffas var jag mer large och funderade inte så mycket på de extrakostnader som hans son bidrog med, det var dock mest mat eftersom vi tidigare bodde i en lägenhet. Nu när hans son blivit större, äldre och hungrigare vet jag inte om jag tycker att jag fortfarande ska stå för 50% av maten de veckor han är här. Min man menar att jag visste vad jag gav mig in på när vi startade vårt förhållande och därför ska jag fortsätta betala och laga mat 50% när sonen är här. Vad tycker FL? Är detta rättvist? Jag tycker ju redan att jag betalar för något som jag inte helt borde då jag också står för 50% av uppvärmningskostnader etc, samt att det huset som vi köpte behövde ha lite extra plats för att sonen skulle få rum - detta påpekar jag dock inte.

Ursäkta språket men hur jävla snål får man vara om man inte ens kan tänka sig att betala en del av matkostnaden för sitt bonusbarn - din mans tidigare barn och dina barns syskon! Riktigt pinsamt och snålt beteende, hade övervägt skilsmässa om min partner var så snål mot mitt barn!

Exakt. Varför ska en utomstående försörja någon annans unge när ungen har två föräldrar?

Som som tillverkade ungen får ta det ansvaret.

Jag vet! Det är svårt att leva i styvfamilj. Jag har tyvärr inga förhoppningar om att sonen kommer att börja hjälpa till mirakulöst mycket mer hemma nu när han snart blir -8. Ej heller att pappan kommer pusha honom att göra det.

Han är en väldigt fin pappa mot båda sina barn, men en mes som jag ser det mot sin son. Sonen skäms bort och curlas och jag vet inte om det ligger i någon gammal skam för separationen och att min man ska vilja att sonen gillar att vara hos sin pappa. Jag har fått jobba hårt för mig själv under hela min uppväxt och störs, nästan provoceras av hur mycket sonen får hjälp. Men det kanske beror på en inneboende avund att jag själv aldrig blev hjälpt på det sättet, vad vet jag... :)

Jo, men nu är FL dårarnas paradis. Du kan inte förvänta dig folk med sunt förnuft här. Är man inte snål som TS så hatar man sina bonusbarn. Jag förstår inte att det finns desperata män som vill vara tillsammans med dessa kvinnor. 

Den risiga relationen kommer av att han inte hjälper till här hemma och det tycker jag är enormt dålig stil. Så ja, det är jag irriterad på och det smittar av på vårt relation. Men jag kan fortfarande inte förstå att jag FÖRVÄNTAS betala för en annans barn, även om relationen hade varit kanon?

Jag är själv uppvuxen i en bonusfamilj. Min styvfar fick tre barn på halsen, han hade inga egna. De fick ett gemensamt barn. Han jobbade som ett as och man delade lika då mamma jobbade inom vården och hade sämre inkomst.

Vi syskon ser oss alla som helsyskon och och tillsammans med min styvfar är vi en familj. Han engagerar sig i alla barnen lika mycket.

Man får göra som man vill men i min värld tjafsar man inte om pengar på det här sättet. Inte inom familjen.

Frågan var om det var rättvist. Jag säger Ja.

Något jag också undrar varför.

En förälder kan vara girig, snål, släppa allt ansvar för hemmet och alltid bli ursäktad. Men nåde den (i de flesta fall i detta forum) kvinna säger ifrån och vill inte längre känna sig utnyttjad då är FL-mobben framme. Självklart är det hon som ska offra både sin ekonomi och tid eftersom hon borde veta vad hon gav sig in på.

Jag tänker också att det kanske finns någon stolthet i att vilja betala själv för sina barn? Jag är inte säker på att jag skulle vilja stå i den typen av tacksamhetsskuld till någon om man förutsatt att en ny partner ska betala för ens tidigare barn. Hellre skulle jag vilja, som sagts av många andra föräldrar med styv/bonusbarn att man ger till dessa barn av egen fri vilja, snarare än att sätta upp kostnader för barnen som ett krav för att förhållandet ska kunna ens starta.

Jo det finns någon som tjatar om malusungar i de här trådarna. Antar att det är du. Du får väl kalla dem vad du vill så kallar jag dem för bonus.

Du vill det ja, men om ungarna bara är en belastning då?

Ska inte en bonus vara till fördel?

Hört talas om "bonusmalus"?

För mig var ungarna malusungar. Jag tyckte inte ens om dem.

Ja, det är klart det var mot hans vilja. Han hade förstås velat fortsätta med en bonusmamma som kallade hans barn för belastning. 

Dessa desperata män..